PRENUMERERA PÅ:

När vi går till detta val präglas situationen i världen av en dramatisk skärpning. Världens starkaste militärmakt, USA, och dess bundsförvanter i Nato genomför en gigantisk militär uppladdning för att förverkliga sina intressen. Kapitalets jakt efter råvaror, marknader och billig arbetskraft och konkurrenskampen mellan olika maktgrupper har i olika regioner i världen utlöst blodiga krig.

Varför ställer vi Kommunister upp i höstens val?
Räcker det inte med socialdemokraterna och vänsterpartiet för att tillvarata de arbetandes intressen? Vårt svar är Nej.
Socialdemokraternas slagord i valrörelsen är: Vi är stolta över vad vi åstadkommit –och som ett bihang följer: men vi är inte nöjda.

Det finns saker som är nödvändiga och saker som är onödiga. Den svenska valmanskåren är ibland ganska klok, den har upptäckt att Folkpartiet liberalerna är en av de onödiga saker som vi omger oss med.

Krig och bomber utgör alltid ett helvete för dem som drabbas. Färska exempel är Jugoslavien, Irak, Afghanistan och Palestina. Vissa vapen är mer bestialiska än andra, såsom kärnvapen, kemiska vapen, landminor och klusterbomber. Landminor och klusterbomber har utöver sin omedelbara dödliga eller lemlästande effekt också långtidsverkan.

En medarbetare i Riktpunkt skrev nyligen en artikel på sin dator med programmet Microsoft Word, och till slut skulle han kontrollera stavningen med hjälp av programmets inbyggda svenska lexikon.

En kort notis i Sydsvenska Dagbladet i början av april:
“I sitt elektroniska veckobrev skriver moderatledaren Bo Lundgren, föga förvånande, om skatter.
Han hävdar att skattefrågan ‘är en nyckel till borgerlig valvinst’.

Norrbottens läns landsting har sedan valet 1998 rustat ned på ett förödande sätt för sjuka och vårdbehövande. Från att ha varit ett av landets bästa landsting har den politiska ledningen under täckmanteln ” TVINGANDE BESPARINGAR” åderlåtit hela länets sjukvård så att personal av alla kategorier nu går på knäna

I det senaste numret av den seriösa tidskriften Foreign Affairs, som anses ge uttryck för den aktuella USA-regimens utrikespolitik, pläderar ledaren för en amerikansk imperialism för att komma till rätta med vad man kallar ”misslyckade stater”.

George W Bushs farfar, Prescott Bush, var på trettiotalet och början av fyrtiotalet en av huvudmännen för Union Banking Corporation på Manhattan, avslöjar den tidigare naziståklagaren vid USA:s justitiedepartement John Loftus.

Bushregimens har lagt fast sin nya politik när det gäller användningen av kärnvapen och hänvisar till “vad vi lärt oss av den 11 september”.
USA planerar för kärnvapenkrig mot i vart fall sju länder: Ryssland, Irak, Iran, Nordkorea, Kina, Libyen och Syrien.

”Om du skulle besöka dessa (palestinska) flyktingläger, skulle du omedelbart begripa varför självmordsbombarna finns. Dessa läger är värre än någon plats som jag någonsin har sett. Öppna avlopp, absolut fattigdom, elände - och absolut inget hopp om att få tillbaka sin mark, inget hopp om att bli accepterade i Libanon eller annanstans.”

Vi lever i en värld av krig. George Bush har satt USA i en permanent krigsekonomi, liksom nazisterna gjorde i Tyskland 1936. Bushregeringen har i praktiken åsidosatt USA:s grundlag, och har proklamerat sin rätt att angripa varje land som anses vara ett hot mot USA.

Farhågorna om att det egentligen rörde sig om en planerad statskupp i USA växer sig starka. Mycket talar för att det verkligen kan ha varit så och diskussionen tas numera alltmer upp också i etablerade kretsar. Den erkände franske journalisten Thierry Meyssans bok ”11 september - l’effroyable imposture” (”11 september - det förskräckliga bedrägeriet” ) som beskriver saken utförligt säljer i hundratusen exemplar.

Dagligen kan vi följa med i massmedia hur Israel mördar oskyldiga människor, raserar hus och terroriserar palestinierna. Sverige och EU ser lamt på medan hemskheterna rullas upp framför våra ögon. Vår statsminister Göran Persson har likt strutsen stuckit ner huvudet i sanden och vill inget se ...

I 54 år har det palestinska folket varit berövat sitt hemland I 54 år har cirka fyra miljoner palestinier varit fördrivna från sina hem, från sina städer och byar.
Dessa människor lever idag i flyktingläger i Libanon, Jordanien och andra arabstater kring Palestina under alltmer vidriga och omänskliga förhållanden.

Hugo Chávez regering har åstadkommit mycket för Venezuela, där 80 procent av befolkningen lever i fattigdom. Han vann presidentvalet 1998 och återvaldes år 2000 i en jordskredsseger med den största röstmajoriteten på 40 år. Valprogrammet har börjat uppfyllas med reformer som omfördelar Venezuelas rikedomar...

I veckan som gått har vi kunnat följa dramatiken i Venezuela när kupper och motkupper avlöst varandra. Den engelske författaren och journalisten John Pilger skrev i mars 2002 en artikel i Aftonbladet där han förutspådde mycket av det som nu hände. Pilger förutspådde hur USA-imperialismen skulle börja sabotera och skapa kaos helt enligt känt mönster och liknande det som hände i Chile.

Som vanligt – efter Vietnamkriget – gör USA:s militärer journalisternas jobb: medan informationer allt mer mondialiseras, säljer amerikanskt medialand utomordentligt sitt nya krig som “ett världskrig mot terrorismen”. USA:s imperium breder ut sig. Efter attackerna mot två byggnader i New York är amerikanerna nu involverade i en rad nya länder.

Den 14 mars sammanträdde dagens ledare för Jugoslavien, Serbien och Montenegro med EU:s utrikesrepresentant Javier Solana, samme man som bara för tre år sedan ledde ett anfallskrig mot deras land, och kom överens med denne om att Jugoslavien skulle upphöra. Solana, Kostunica, Djindjic och Djukanovic bestämde att förbundsrepubliken skall ersättas av en union mellan två stater, kallad ”Serbien och Montenegro”.

FN-konferensen om hur finansieringen av utvecklingen i fattiga länder skulle kunna ordnas hölls i slutet av mars i Monterrey, Mexiko. Fidel Castro besökte konferensen och höll ett kort tal, vilken återges vid sidan om denna artikel.
Första stycket i Dagens Nyheters huvudledare den 24 mars angående konferensen innehöll följande:

Att på parkettplats bevittna skådespelet med Percy Barnevik och Göran Lindahl om ABB-pensionerna får mig att minnas en naturfilm där en flock korpar och två örnar bråkade om ett renkadaver.
Filmen började med att renen raglade runt i snön, utmattad och utmärglad.

Varför EU-flaggan den 9 maj vajar över officiella svenska byggnader
Klockan 00:43 den 9 maj 1945 kapitulerade Tyskland villkorslöst och slutligt. Europa var i ruiner men fascismen och idén om ett Storeuropa hade besegrats. Generalfältmarskalk Keitel undertecknade den tyska kapitulationen inför segrarna.

Redan 1936 hade Hitler inför den tyska riksdagen framhållit behovet av ett nära europeisk ekonomiskt samarbete under Tysklands ledning. Detta utlovades som en ideologisk grundprincip för hans regering.
I det tyska näringslivet, på de tyska universiteten och i regeringskansliet i Berlin planerades för ett Grosswirtschaftsraum (ett stort Europeiskt ekonomiskt område).

” Alla satte sig vid bordet. På väggen bakom bordet hängde Sovjetunionens, USA:s, Storbritanniens och Frankrikes flaggor.
Vi de långa borden som var täckta med en grön duk placerade sig generalerna ur Röda armén, vars trupper på kortast möjliga tid krossat Berlins försvar och tvingat fienden att sträcka vapen.

De talas om att inom en kort tid så kommer det att råda stor brist på byggnadsarbetare. Medelåldern är hög bland byggnadsarbetarna. Så ungdomar behöver komma in i byggbranschen.
Men hur är då situationen för de som väljer att utbilda sig till byggnadsarbetare?

Med den rubriken kan man sammanfatta den demonstration som hölls i Gällivare fredagen den 12 april, mot de pågående och planerade nedskärningarna inom skolsektorn i kommunen.

Att det är valår framgår tydligt och klart när man följer den politiska debatten.
Vänsterpartiet och socialdemokraterna har sedan förra valet tillsammans styrt Gällivare kommun till den ekonomiska ruinens brant.

Hälso- sjukvårdslagen talar om människornas demokratiska lika värde. Den talar om vård och omsorg åt alla på lika villkor, den talar om att det är sjukdomens art och allvar som det enda som berättigar till prioriteringar!

Uddevalla har sorg – inte allmänheten, men väl lokala ”höjdare”. De sörjer stadens son och beklagar säkert i hemlighet att han avslöjades som den girige person han visade sig vara. Vanliga Uddevallabor är lika förbannade som flertalet svenskar. Han var sossarnas favoritkapitalist, som en tidning skrev.