De talas om att inom en kort tid så kommer det att råda stor brist
på byggnadsarbetare. Medelåldern är hög bland byggnadsarbetarna.
Så ungdomar behöver komma in i byggbranschen.
Men hur är då situationen för de som väljer att utbilda
sig till byggnadsarbetare?
Att gå ett praktisk program på gymnasiet, som byggprogrammet är,
innebär att utbildningen är till viss del lagd på arbetsplatser,
så kallad APU, Arbetsplatsundervisning. Nästan halva tiden av de
tre åren man går i skolan är man ute på arbetsplatser.
Till skillnad från den praktiken man gör under högstadiet, så
handlar det nu om riktigt arbete. Givetvis producerar man inte lika mycket som
en fullbetald byggare, men man jobbar lika hårt.
Lönen man får för detta skiljer sig lite från kommun till
kommun, men är ungefär densamma landet runt.
I Malmö får en gymnasieelev som är ute och praktiserar på
en byggarbetsplats 12 kr i timmen, varav hälften går till de verktyg
som man får när man slutar gymnasiet, och hälften är matersättning
eftersom man i Malmö har fria skolmåltider även för gymnasieskolorna.
Så någon riktigt lön får man egentligen inte, utan detta
täcker bara det utgifter man har under praktiktiden.
Så ligger det till på alla praktiska program, även om ersättningen
skiljer sig en del. Men principen är densamma, man utför ett arbete,
utan att få betalt för det.
Detta måste det bli ändring på, eleverna på de praktiska
gymnasieprogrammen skall inte användas som gratis arbetskraft till byggfirmorna.
Låt byggfirmorna istället vara med och finansiera en bättre
skola med ökade resurser.
Stoppa ungdomslönerna – lika lön för lika arbete!
Håkan Jönsson