Varför ställer vi Kommunister upp i höstens val?
Räcker det inte med socialdemokraterna och vänsterpartiet för
att tillvarata de arbetandes intressen? Vårt svar är Nej.
Socialdemokraternas slagord i valrörelsen är: Vi är stolta över
vad vi åstadkommit –och som ett bihang följer: men vi är
inte nöjda. Självklart, det kommer man alltid att säga, man kan
alltid göra bättre, eftersom något fulländat samhälle
aldrig kommer att existera.
I huvudsak är socialdemokratins budskap alltså: Samhället under
vår ledning är på rätt väg, det går bra för
Sveriges folk. LO-satsar miljoner på en affischkampanj med denna innebörd.
Men hur många LO-medlemmar delar denna åsikt?
Vänsterpartiet, som uppträder som ett lydigt stödparti för
socialdemokratin, kommer att få svårt att profilera sig i valrörelsen
vid sidan om Persson. De krav och beslut inom partiet som skulle kunna särskilja
(v) från (s) och ge verklighetsförankring åt löften om
bättre skola-vård-omsorg och minskade klassklyftor, som programmet
om socialistiskt ägande, avfärdas av partiledaren och andra ledamöter
genast som betydelselösa dagdrömmar utan inflytande på vänsterpartiets
reella politik. I stället stoltserar v-ledningen vid sidan av socialdemokratin
för att man dragit upp Sverige ur det ekonomiska träsket som den tidigare
borgerliga regeringen skapat.
Räddningsaktionen har betalats av de sämst ställda i samhället.
Klassklyftorna ökar markant: Arbetarklassens barn, pensionärer, en
stor grupp arbetslösa och många invandrare står på förlorarnas
sida. Likaså de långtidssjukskrivna, som i många fall är
offer för arbetshets och dålig arbetsmiljö. Sammantaget utgör
denna grupp över en miljon människor som marginaliseras i samhället.
Statens finanser har sanerats, säger (s) och (v). Riktigt, men detta har
inte skett genom indragning av skattemedel från storföretag eller
högt uppsatta direktörer som seglar runt i en egen gräddfil under
livsbetingelser som ligger ljusår från s k vanligt folk. Tvärtom,
medan statsfinanserna ”sanerats” på bekostnad av skolan, sjukvården,
omsorgen, kommunikationerna och andra viktiga delar av den offentliga sektorn,
har gräddfilsåkarna fått ännu större utrymme. Och
med hjälp av privatiseringen på alla områden håller de
på att stärka sin makt.
Denna situation är definitivt inget att vara stolt över!
Bland det som socialdemokraterna inrymmer i sin stolthet måste också
inkluderas Sveriges totala anslutning till USA-imperialismens reaktionära
metoder när det gäller att knäcka de stater och krafter som trotsar
imperiets vilja.
Sverige deltar i USA:s aggressionskrig. Sverige accepterar anfallskrig för
att nå politiska mål. Sverige delar aktivt i den militära upprustningen.
I Sverige sätts med den socialdemokratiska regeringens stöd demokratiska
lagar och rättssäkerheten ur spel för att vara USA till lags
resp för att leva upp till EU-krav.
Det är inget vi kan vara stolta över! Det är något vi med
all kraft måste bekämpa!
Vi kommunister delar heller inte stoltheten över den svenska fackföreningsrörelsens
utveckling. Facket skapades av den svenska arbetarklassen i hård kamp
där kommunister och socialdemokrater i många stycken arbetade tillsammans.
Men dagens socialdemokrati har totalt kastrerat framför allt LO och gjort
den till en förlängd arm av sin regeringspolitik. Det är skamligt
att uppleva hur LO-ledare hjälper till att verkställa urholkad arbetsrätt
och odemokratisk EU-politik på alla områden. Medan tiotusentals
fackligt organiserade här i landet och miljoner i andra länder demonstrerar
mot EU:s kapitalorienterade politik och imperialismens globalisering står
facket i Sverige på den motsatta sidan eller tiger still.
Vi kommunister, liksom många andra människor här i landet, vill
gärna kunna säga att vi är stolta över vårt land,
men just nu känner vi inte stolthet utan vrede, skam och sorg.
Endast hård kamp och aktivitet från alla demokratiska organisationer
kan tvinga beslutsfattare på alla nivåer att ställa folkets
intressen före storfinansens.
Vi arbetar för att vårt land ska utträda ur EU, inte för
att isolera Sverige från andra länder, utan därför att
vi vill överföra beslutsfattandet till dem som berörs av besluten.
Det gäller beslut i stort som smått, nationella som internationella
frågor, fredspolitiken som arbetsrätten och miljölagstiftningen.
Enligt vår uppfattning går Sverige åt fel håll. Därför
ber vi alla delta i kampen för ett bättre alternativ. Välj in
kommunister i de beslutande församlingar!
Låt 1 Maj bli ett avstamp för en aktiv kamp mot högerpolitik,
privatiseringar, marknadsdikatur, krig och statsterrorism.
För fred, solidaritet och demokrati!
Rolf Hagel
rolf.hagel@skp.se