Nato ut ur Balkan!

I det vilseledande mediabruset som omger den s k G-8 fredsplanen för Kosovo (som återges i sin helhet i detta nummer av Riktpunkt) är det lätt att förbise hur avtalet öppnar dörren till vidare splittring av Jugoslavien. Den gör det genom att det saknas precisa definitioner av FN:s auktoritet i saken. Det innebär att både G 8-planen och FN-reso-lutionen ger upphov till olika tolkningar.

Punkt 3 i avtalet slår fast att det skall finnas "effektiv civil och militär närvaro" i Kosovo. Hur skall man tolka "närvaro"? Vad är effektivt, vem omfattas, vilka trupper under vilken ledning? Ingen har hittills klargjort vad det innebär i praktiken. Förmodligen betyder närvaro "organisation", men ingen har hittills klargjort vad det innebär i praktiken.

Punkt 4 i fredsavtalet konstaterar att "Den internationella militära styrkan, som kommer att omfatta en betydande andel NATO-trupper, måste stå under gemensamt befäl och gemensam kontroll och ges fullmakt att säkra en fredlig omgivning för alla människor i Kosovo samt att underlätta alla flyktingars återvändande till sina hem."

Det var denna punkt som ledde till att Jugoslavien och Kina krävde en FN-resolution. Ty i Washington och London tog ledarna för givet att NATO skulle regera i Kosovo, trots att det ingenstans i planen står att NATO skall överta "gemensamt befäl och gemensam kontroll".

I den resolution (nr 1244/1999) som antogs av FN-Säkerhetsrådet finns inte heller någon klar och entydig indikation på vem det är som nu skall ha befälet i Kosovo. Resolutionen är i princip en upprepning av G-8 fredsavtalet.

Punkt 5 i FN-resolutionen säger att "Säkerhetsrådet har beslutat upprättandet av en internationell civil- och säkerhetsnärvaro, med erforderlig utrustning och personal i Kosovo under FN-övervakning, och FN välkomnar Jugoslaviens accepterande av denna närvaro" (undertecknads kursiv).

Det är formuleringen i punkt 6 i Säkerhetsrådets resolution som bör tolkas som att FN skall ha kontroll i Kosovo: "Säkerhetsrådet anmodar FN:s Generalsekreterare att i samråd med Säkerhetsrådet tillsätta en Speciell representant som skall kontrollera upprättandet av den civila närvaron i Kosovo, och vidare anmodas Generalsekreteraren att beordra sin Speciella representant att arbeta i nära koordination med den internationella säkerhetsnärvaron för att garantera att bådas närvaro arbetar mot samma mål och på ett ömsesidigt stödjande sätt".

I klartext betyder ovanstående att Generalsekreteraren skall utse en militär överbefälhavare i Kosovo, utan tvivel en NATO-general. Generalsekreterarens representant skall tala då och då med denne överbefälhavare, och skall därefter skriva en rapport i vilken han/hon konstaterar att båda "närvaron" arbetar mot samma mål.

Det avgörande är förstås att den militära ÖB inte är underställd Generalsekreterarens representant. NATO har fria händer.

Ett möjlig hinder är de ryska trupper som har gått in i Kosovo, men i skrivande stund (99.06.12) är det oklart om de kommer att stanna kvar.

Territoriell integritet eller Kosovo som protektorat?

Den i särklass förödande delen av G-8 avtalet är emellertid punkt 8: "En politisk process ska inledas syftande till uppnåendet av ett tillfälligt politiskt ramavtal om ett omfattande självstyre för Kosovo, varvid hänsyn ska tas till Rambouillet-avtalet, den nationella suveränitetens principer och den Federala republiken Jugoslaviens territoriella integritet, samt avväpning ("demilitarization") av UCK. Förhandlingarna mellan de stridande parterna får inte leda till en försening eller avbrott i upprättandet av demokratiska och självstyrande institutioner."

Lägg märke till att Rambouillet-avtalet, som underskrevs av endast en part, den kriminella UCK, har i G-8 fredsavtalet upphöjts till en "överenskommelse" ("accord", i den ursprungliga engelska texten), vilket antyder att den skulle accepterats av Jugoslaviens regering. Detta är naturligtvis inte sant. Det var Jugoslaviens vägran att skriva under Rambouillet-avtalet som var förevändningen för NATO:s angrepp.

Jugoslaviens regering vägrade att skriva under precis därför att Rambouillet-avtalet innebar ett klart brott mot Jugoslaviens suveränitet och territoriella integritet, i och med att jugoslaviska lagar skulle upphöra att gälla i Kosovo.

Texten i G-8 avtalet punkt 8 är därför en logisk absurditet, ty det är bokstavligen omöjligt att ta full hänsyn till Rambouillet-avtalet och samtidigt ta hänsyn till Jugoslaviens suveränitet och territoriella integritet.

På ett sätt är FN-Säkerhetsrådets resolution ännu mer absurd. I inledningen står det att rådet "Bekräftar alla FN-medlemsstaters erkännande av Jugoslaviens suveränitet och territoriella integritet...enligt Helsingfors-avtalet och bilaga 2".

Men bilaga 2 i Säkerhetsrådets resolution är ingenting annat än G-8-fredsavtalet, inklusive punkt 8 som ovan. Resolutionen hänvisar dessutom i en annan punkt till "Rambouillet-överenskommelsen".

Som sagt, dörren är öppen för en splittring av Jugoslavien. Och NATO är redan på gång att marschera genom dörren.

Avskärmningen av Kosovo

En artikel i New York Times 99.06.11 hänvisar till en hög NATO-tjänsteman, som förmodligen är NATO:s ÖB. Han säger att Kosovo kommer att vara avskärmat från Jugoslavien. "Människor som bor i Kosovo kommer inte att göra värnplikt i den jugoslaviska armén eller betala skatt till Jugoslavien. Ett nytt polis- och domstolsväsende måste skapas utan serbiskt inflytande. Valutan kommer att bli antingen Deutsche Mark eller dollar." (undertecknads kursiv).

Artikelförfattaren poängterar att inget liknande preciseras i G-8 fredsavtalet, däremot fastslås att "de NATO-allierade har noggrant konstaterat att Kosovo skulle förbli en del av Jugoslavien", för att övertyga Jugoslavien och Ryssland att gå med. Men just frasen om "full hänsyn till Rambouillet-överenskommelsen" i Säkerhetsrådets resolution är "en signal att oberoendet för Kosovo är sannolikt".

Det finns tecken på att det är USA som vill ha ett oberoende Kosovo, som så småningom kommer att ingå i ett nytt Storalbanien, eftersom USA redan nu har full kontroll över Albanien. Idag är Albanien i praktiken en amerikansk militärbas.

Detta skulle vara ett hinder för det tyska kapitalet, som strävar efter att förverkliga en gammal dröm om dominans över Balkan och Turkiet. För sex år sedan citerades i Riktpunkt ordföranden i den tyska "Ostgruppe": "Om allt går som det skall på Balkan kommer vi att återta den marknadsposition som vi hade 1914".

Under de närmaste månaderna kommer motsättningarna mellan det tyska och det amerikanska kapitalet att öka. Vi återkommer till detta i ett kommande nummer av Riktpunkt.