Tillträdet av den socialdemokratiska regeringen i Tyskland i höstas efter 16 år av högerstyre har också i svenska medier firats som något stort och nytt. Nu när Europas "lokomotiv" är "rött" skulle det bli positiva förändringar. Och den nya SPD-kanslern Gerhard Schröder lovade att han skulle inte göra allt annorlunda men mycket skulle göras bättre.

DKP-tidningen Unsere Zeit har jämfört SPD-finansminister Lafontaines budget med den av hans ärkekonservative föregångare och kommit till slutsatsen att man förgäves söker efter det "andra", för att inte tala om det "bättre". Det man hittar är bara detsamma som förut under Kohl.

Exempel: I sin budget för året 1998 avsatte Kohlregeringen 47,52 miljarder för upprustning och militär. SPD:s Lafontaine reserverade 47,28 miljarder för militären detta år. För posten familj, kvinnor, ungdom och pensionärer skrev högerregeringen 11,91 miljarder i sin budget, under SPD är summan exakt likadan. När det gäller utbildning och forskning minskade Lafontaine t o m budgeten med 430 miljoner mark.

Anslagen för regeringschefens kansli däremot blev närmast tredubblade. Och posten Allmän finansförvaltning gick från CDU:s 18 miljarder till 27 miljarder under SPD.

Naturligtvis förtiger Unsere Zeit inte heller att utgifterna för arbete och sociala behov ska få öka med 10 miljarder, men det är precis denna summa som Tyskland ökade sitt budgetunderskott med.

Så var det med viktiga delar av den nya politiken som många väljare efterlyste när de i höstas lade sin röst på SPD. Men ännu håller SPD-regeringens väljarbarometer, tack vare förverkligandet av några viktiga vallöften som återinförandet av full sjukersättning, vissa förbättringar inom anställningsskyddet och ett stopp för en planerad pensionsförsämring.

Men på sikt kommer väljarnas dom att avgöras av hur regeringen lyckas att få ner den rekordhöga arbetslösheten på över 4 miljoner människor. Och på detta område finns inga synliga alternativ hos regeringen, endast många ord om en nödvändig "allians för arbete", vilken enligt DKP i praktiken kommer att inskränka på lönerna och arbetsrätten.

Schröder eller Blair eller Persson för den delen – den socialdemokratiska politiken har än så länge inte bidragit till nämnvärda positiva förändringar i det "röda" Europa.