"No ifs, no buts, no public sector cuts."

“Cuts, cuts, cuts” lät det ifrån BBC Radio Ulster, Nordirlands svar på SR P4.

Under de senaste två veckorna har man på The Nolan Show dagligen sänt tre timmar med telefonväkteri där folket fått uttrycka sina åsikter om de brutala fyra miljarder pund stora nedskärningarna i välfärdsstaten som väntar Nordirland.

Människorna är rädda och påfallande ofta kunde man ur radion höra kvinnor och män, flertalet med lågavlönade arbeten inom offentlig sektor, som hellre avstod 10 % av sin lön än att leva med rädslan att stå utan jobb, och då bör man veta att sjukvårdspersonal m.fl. har haft sina löner frysta under en väldigt lång period.

Stormont, det nordirländska parlamentet med säte i Belfast, är handlingsförlamat och kan, återigen, bara se sig överkört av storebror i London. Hela Storbritannien drabbas hårt av den tuffa och tunga budget som regeringen i ö- riket planerar att genomföra men hårdast drabbas de redan fattiga.

Finansminister George Osborne säger sig hålla med om att budgeten “ är en svår väg att gå men...” ”leder mot en ljus framtid”. De som ansökt och fått bidrag för arbetsoförmåga i mer än ett år, ca en miljon av landets invånare, får 50 pund mindre, per månad, att leva för. Detta är ett hårt slag mot en grupp i samhället som redan idag lever under mycket knappa förhållanden. I London väntar man sig en “social rensning” då över 200 000 människor, boende inom allmännyttan, kommer att få lämna huvudstaden p.g.a. för höga hyror. Företrädare för de olika stadsdelarna i London berättade, på ett möte med parlamentariker under förra veckan, att de redan har bokat “bed and breakfast” och andra privata boenden utanför huvudstaden, från Hastings på sydkusten till Reading i väster och Luton i norr, för att kunna hysa de vuxna och barn vars boende kommer att drabbas av “marknadsanpassade” hyror.

Det blir mer och mer tydligt att man genom s.k. social ingenjörskonst ifrån Tories och Liberaldemokraternas sida vill visa att man tänker fullborda det som Thatcher-regimen en gång startade och, sakta men säkert, montera ner välfärdsstaten “brick by brick”.

Därför, kamrater, är det med glädje, mitt i allt elände, som jag hör att tusentals människor över hela Storbritannien, många av dem anslutna till det kommunistiska partiet, trotsade kyla och regn under helgen för att demonstrera mot kapitalismens våldförande på välfärdskroppen.

Enligt Morning Star samlades det mer än 20 000 aktivister i Edinburgh för att protestera mot den hårda åtstramningspolitiken. Det som händer i England, Wales, Skottland och på Nordirland ger säkert rysningar av lust och välbehag på Reinfeldt och Borgs välkammade axlar, men jag, jag känner en iskall vind dra över Nordsjön. Borgerliga lastfartyg proppfulla med tillyxade plattityder och en än hårdare ekonomisk åtstramningspolitik att använda likt napalm mot arbetarklassen i Sverige. Därför vill jag mana till uppmärksamhet, lyhördhet, samt ett öra mot marken: “för går det därute så går det väl också härhemma...”

*Inga ”om”, inga ”men”, inga nedskärningar  i offentlig sektor

Rickard Rockheden