EU:s ekonomiska politik är en omöjlig ekvation

Det går en nedskärningsvåg genom Europa. Länder tyngda av stora underskott och skulder tvingas banta i sina budgetar för att leva upp till de grundlagsfästa kriterierna för EMU.

Nyligen klubbade Spanien igenom en budget med besparingar på 15 miljarder euro, närmare 150 miljarder svenska kronor. 13 000 offentliganställda blir av med jobbet och de offentligt anställdas löner ska sjunka med fem procent, pensionerna ska frysas, mödrar ska inte längre få 2 500 euro per nyfödd, biståndet ska sänkas med 600 miljoner euro, investeringar i infrastruktur ska avbrytas.

Spanien är inte det första landet i Europa att skära i utgifterna. Grekland, Irland, Lettland, Portugal, Italien och Frankrike har alla gjort stora kraftiga nedskärningar, vilket skapat oro för att återhämtningen i Europas ekonomi kommer på skam.  Om alla bara ska spara sig ur krisen finns det ingen som köper, konstaterar Dagens Nyheters ledarskribent Gunnar Jonsson (26 maj): "Att exportera mer och importera mindre blir en omöjlig ekvation om alla ska göra det samtidigt.”

Det är för hård inflationsbekämpning och för låg efterfrågan som gör att arbetslösheten biter sig fast i Europa. Den risken förstärks i dag när länder nu efter allt starkare påbud från Bryssel ska ”spara sig ur krisen” med hjälp av brutala nedskärningar i löner och välfärdsansordningar.

Euroländerna ligger ekonomiskt så långt ifrån varandra att verksamheten blivit svårstyrd. För ett antal kärnländer runt Tyskland och Frankrike fungerar kanske euron. Men mer perifera länder riskerar att drabbas av fler ”asymmetriska chocker”, det vill säga ekonomisk motgång som inte drabbar övriga euroländer. Dessa kriser blir då värre om länderna är med i valutaunionen och därmed anslutna till den överstatliga euron och centralbanken i Frankfurt.

Sydeuropa är ett sådant område. Norden är ett annat område, och utredaren Lars Calmfors avrådde redan i regeringens EMU-rapport från 1996 från ett svenskt EMU-inträde just på grund av denna risk. Om vi skulle gå med behövdes det först en lägre arbetslöshet genom en mer flexibel (avreglerad) arbetsmarknad, hävdade Lars Calmfors.

När euron är på plats måste nämligen löner och arbetstider kunna variera lättare om en kris drabbar bara Sverige, då inte längre kronan kan ta smällen genom att falla i värde. Det som inom EU beskrivs som "intern devalvering".

Lettland, Estland, Irland och Grekland. Listan blir allt längre på europeiska länder som ger sig i kast med att genomföra "interna devalveringar". Efter år av högre inflation än andra euroländer ska deras försämrade konkurrenskraft rättas till, inte genom en lägre växelkurs - utan med sänkta löner och priser.

Idag är det svårt att hitta några seriösa förespråkare för att Sverige ska gå med i EU:s valutaunion. I våras kom Peter Wallenberg ut ur garderoben och förklarade att Sverige inte ska gå med i EMU. "Nu finns det inte någon som helst grogrund för att ta upp frågan ens", sade han till Dagens Nyheter. I valrörelsen deklarerade såväl Fredrik Reinfeldt som Mona Sahlin att det varit till Sveriges fördel att vi står fria från EU:s valutaunion.

GÖSTA TORSTENSSON
Nej till EU