Rasismens rötter

Rasismen har sina rötter i klassamhället, ett samhälle som enkelt kan delas in i kommenderande och kommenderade, där kapitalets apologeter har åtagit sig att vara de kommenderande. Det görs många försök att dölja den brutala verkligheten, men i slutändan är det ändå den ekonomiska verkligheten som avgör. Det är den ekonomiska verkligheten, dikterad av kapitalet, som skapar massarbetslöshet, social missär och utanförskap. Där finns också grogrunden för rasism, extrem högerpolitik och fascism som kan ta sig de mest morbida uttryck; vi ser det i Malmö, Afghanistan, Irak och på många andra platser. Vi ser och hör det också i vår vardag där människor, misshandlade av samhället och den kapitalistiska ordningen, söker sina fiender bland flyktingar och invandrare.

Högerextrema kretsar utnyttjar situationen för att avleda missnöjet från de ekonomiskt och politiskt ansvariga för problemen och söker i stället stämpla flyktingar och asylsökande som syndabockar.

När vi läser om rasistiska och nyfascistiska partier och deras framsteg i nationella församlingar över hela Europa gäller det att inte glömma deras rötter. Att andra partier på högerkanten anpassar sig till deras politiska budskap är naturligt, de har samma uppdragsgivare och samma målsättning att bevara ett samhälle som bygger på klassprivilegier och utsugning.   

Det är samma krafter, kapitalism och imperialism, som driver miljontals människor i hela världen på flykt undan svält och nöd, miljökatastrofer, krig, underutveckling och förföljelse. Bakom flyktingströmmarna ligger omätliga mänskliga tragedier och lidande för de som känner sig tvungna att lämna sina hem.

Så länge kapitalistiska marknadskrafter styr den internationella utvecklingen måste vi räkna med flyktingströmmar som ökar i takt med att klyftan växer mellan fattiga och rika länder. Deras krig mot terrorismen är ett led i denna politik.

Problemen med denna folkvandring kan i grunden endast lösas genom kampen för en ny, rättvis ekonomisk världsordning, likaberättigad och demokratisk utveckling för u-länderna och bred antiimperialistisk solidaritet.

Att de härskande klasserna i de olika samhällsystem som bygger på en klass utsugning av en annan, har ett intresse att sprida sådana idéer har vi sett genom historien. På detta svarar kommunisterna med den proletära internationalismen, och kamp för alla människors likaberättigande.