MR-dagar för tionde gången
Mänskliga Rättigheter i en globaliserad värld

Inledning av Barbara Brädefors på ett möte med ovanstående tema, på inbjudan av Victor Jara-föreningen i Järfälla

Att formulera mänskliga rättigheter går tillbaka till upplysningstiden och den borgerliga revolutionen då människans och medborgarens rättigheter mot feodalismens förtryck, politiskt beroende och ojämlikhet beskrevs. Det finns en Bill of Rights redan 1689 i Virginia, men mest känd är Parisförklaringen om människans och medborgarens rättigheter från 1789 under Franska Revolutionen. De mest citerade orden i den förklaringen är Frihet, Jämlikhet, Broderskap.

På 1900-talet innebar första och andra världskriget obeskrivliga brott mot mänskliga rättigheter. Därför skrevs 1945 skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna in i FN-stadgan som en universell uppgift. Inte som ett lösryckt uppdrag, utom inom ramen för fredligt internationellt samarbete på grundval av staternas likaberättigande och ickeinblandning i staternas inre angelägenheter.

1948 proklamerade FN:s Generalförsamling den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna i 30 artiklar. Sedan dess har dessa rättigheter preciserats genom sex centrala internationella konventioner (och några utöver dessa):
-om medborgerliga och politiska rättigheter,
-om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
-om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,
-om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,
-mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,
-om barnets rättigheter

Privategendomens frihet
Som marxister-leninister säger vi att mänskliga rättigheter inte är någon abstraktion, fristående från det samhällssystem där de tillämpas.  Mänskliga rättigheter är sammanvävda med den socialekonomiska grunden i ett samhällssystem och har därför klasskaraktär. De kan endast existera där de materiella förutsättningarna existerar. Utgår vi från kapitalismen så är dess grund den privata äganderätten. Karl Marx skriver: ”Den praktiska tillämpningen av den mänskliga rättigheten frihet är privategendomen som mänsklig rättighet.” Och Marx skriver också: ”Ingen av de så kallade mänskliga rättigheterna når längre än till den egoistiska människan, såsom hon är som del av det borgerliga samhället, reducerad till sina privata intressen, sitt privata godtycke och som individ separerad från det gemensamma.” (Min översättning. BB)

Ett exempel: Sverige har under lång tid haft samhällssektorer som Posten, vatten- och energiförsörjning, järnvägen, Apoteket, skolan och vården, hyreshus, bilprovningen mm i samhällelig, alltså statlig, landstings- eller kommunal regi. Det var möjligt i ett kapitalistiskt land där socialdemokratin under speciella politiska förutsättningar efter andra världskriget och med starkt tryck från vänster genomförde en svensk modell. Med kapitalismens hårdnade grepp om vårt land i och med medlemskapet i den Europeiska Unionen (under en S-regering) och fyra år med en högerregering bröts det gemensamma, den offentliga sektorn, ner med konkurrensutsättning, inte bara när det gäller produktion utan även tjänster som är det nya vinstområdet. Det som var skapat gemensamt kallas nu monopol och monopol ska brytas. Ett apotek, en skola kan drivas av en individ eller internationella koncerner som bygger upp nya former av monopol, nu i bolagsform. Privategendomens frihet försvaras, men inte arbetarklassens kollektiva landvinningar. Även med jobbskatteavdraget vänder sig den borgerliga regeringen till den egoistiska människan.

Viktigast av alla
De socialistiska länderna, Sovjetunionen och de andra förbundna länderna, respekterade och förverkligade FN:s människorättskonventioner. De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna betraktades som grundval som alla mänskliga rättigheter och elementära friheter bygger på. Det kan inte bestridas att människorna i dessa länder hade arbete, social trygghet, gedigen utbildning och framstående kultur och idrott.

Även i de socialistiska länderna hade, och har, mänskliga rättigheter klasskaraktär. Att bilda nya politiska partier, nya s.k. fristående fackföreningar eller ungdomsförbund enligt borgerligt mönster tillät inte grundlagen. Arbetarklassens stat byggde inte på utveckling genom konkurrens utan på utveckling av ett gemensamt samhälleligt tänkande och strävande.
Det fanns också historiskt betingade begränsningar av de mänskliga rättigheterna. Att inte kunna resa till länder i väst uppfattades som förlust. Här fanns ekonomiska och ideologiska orsaker. Mänskliga rättigheter är inte tidlösa utan historiskt konkreta. Valutorna var inte konvertibla och man kunde därför inte växla till sig en reskassa. Staterna behövde den begränsade mängden västvaluta för import av viktiga produkter och ville inte ge bort den som respengar till sina medborgare. Därtill kom att en huvudstrategi i väst var att locka över människor för att ha argument för sitt systems påstådda överlägsenhet och attraktionskraft.

Imperialismen är global
Det socialistiska blockets upplösning och ländernas rekapitalisering blev en svår förlust för de mänskliga rättigheterna. Vi lever nu i en globaliserad värld. Dagens globaliserade värld innebär imperialismens globala utbredning eftersom den socialistiska motvikten har reducerats starkt.

MR och freden
Den viktigaste mänskliga rättigheten av alla är rätten att leva i fred. I dag gäller USA:s anspråk på ”global spectrum dominans”, dvs att dominera världen till lands, till sjöss och i rymden. Det innebär ingen fridlysning. Anspråket skapar konflikter runtom i världen och har lett till krig i Jugoslavien, i Afghanistan och Irak; hotar Pakistan, Iran, Nordkorea, men även Ryssland och Kina. Inte att förglömma Latinamerika med en närvaro av USA-baser i Colombia och stöd till kuppförsök för att bromsa upp en vänsterorientering.
Nato upplöstes inte när Warszawapakten upplöstes. Alliansen erbjuder sig att vara FN:s militärorganisation och är det redan i stor utsträckning. I november kommer Nato i Lissabon att besluta om en ny strategi. USA:s f.d. utrikesminster fru Albright förbereder. En del av de nya strategiska tankarna har blivit offentliga: som de stora hoten nämns terrorism, rymdattacker och pirater. Nato ska enligt generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen bli en ”moderniserad allians”, ”en kooperativ team-spelare i en globaliserad värld”. Var finns den mänskliga rättigheten till fred och internationellt samarbete av samtliga länder? Rättigheten att omvandla militärutgifter till civila utgifter?

MR och flyktingströmmar
Krig, konflikter, arbetslöshet, svält, perspektivlöshet är orsaker till enorma flyktingströmmar inom och mellan länder. Att få bo kvar där man är född och har växt upp är en mänsklig rättighet, lika mycket som det är en mänsklig rättighet att söka sig till länder där man tror att man kan överleva. EU garanterar fri rörlighet för människor, kapital samt varor och tjänster men befäster sina gränser mot utomeuropeisk invandring. Samtidigt medverkar EU till att skapa flyktingströmmar när man t.ex. stödjer kriget i Afghanistan.
Men fri rörlighet finns nu plötsligt inte längre för romer som utvisas från Italien, Frankrike, Tyskland och även Sverige. När Rumänien, Bulgarien och Jugoslavien var socialistiska länder fanns det ansträngningar med lyckade resultat att integrera de romska minoriteterna och ge de vuxna arbete och barnen utbildning. När socialismen bröts ner, vilket kallas för demokratisering och befrielse, drabbades romerna värre än alla andra och många sökte sig till Västeuropa där de mötte en ny existensosäkerhet. Utvisningarna har upprört många och Svenska Dagbladet skrev den 3 september: Uppgivna kampanjgrupper skriver nu att EU:s nya vurm för mänskliga rättigheter kommer att begränsas till kritik mot inställda pride-parader i små och oviktiga gamla öststatsländer, medan stora västländer som Frankrike, Italien och Tyskland kommer undan med vad som helst.”

Med valresultatet och Sverigedemokraternas förväntade politik i den svenska riksdagen kommer frågor om försvar av mänskliga rättigheter för flyktingar och invandrare att få ännu större vikt.

MR och arbetet
I jakten efter lägre produktionskostnader och större vinster flyttar företag från industriländer där arbetarrörelsen tillkämpat sig rättigheter som högre löner och viss social trygghet till utvecklingsländer. Rapport uppgav nyligen att 300 anställda i Arvika sägs upp och tillverkningen av solpaneler flyttas till Singapore. För att vi kan gå i billiga utlandsproducerade T-shirts har en hel produktionsgren, den svenska textilindustrin, gått under. Visst blir det arbetsplatser i u-länder men ofta till slavliknande villkor där barnarbete inte är uteslutet. Att företag håller sig med etiska regler är ett spel för galleriet. Kapitalismen kan inte garantera rätten till arbete som formuleras i FN-konventionen: ”Konventionsstaterna erkänner rätten till arbete, vari inbegrips rätten för envar till möjlighet att förtjäna sitt uppehälle genom arbete, som han fritt valt eller antagit, och de skall vidtaga erforderliga åtgärder för att trygga denna rätt”.

Imperialismens globala karaktär blev tydlig för var och en i och med den senaste krisen. Det som började med konkurs för två bolåneföretag och en bank i USA hade efter några veckor skakat om hela det kapitalistiska finanssystemet. Medan bankerna räddades av respektive stat , EU och Världsbanken  blev följderna för miljoner människor ekonomiska förluster, stigande arbetslöshet, nedskärningar, försämringar i de sociala trygghetssystemen eller konkurser. 50 000 arbetstillfällen har försvunnit i Sverige.

Inflationistiskt begrepp
Det finns undersökningar som mäter frekvensen av enstaka ord eller begrepp. Jag skulle tro att begreppet ”mänskliga rättigheter” har en speciell hög frekvens sedan ca 20 år tillbaka. När kapitalismen bredde ut sig i de f. d. socialistiska länderna hette det att människorna fick tillbaka sina mänskliga rättigheter, när Nato bombade Jugoslavien var motivet att säkerställa mänskliga rättigheter, när en dansk tecknare hånar en annan religion åberopar han tillsammans med media yttrandefriheten, som är en mänsklig rättighet. Den kvinna som i april i år blev tillförordnad president i Kirgisistan efter den störtade presidenten, har gått i demokratiskola i Sverige. Otaliga ickestatliga organisationer (NGO:s) i väst har med statligt ekonomiskt stöd manövrerat i de f.d. socialistiska länderna för att främja ”mänskliga rättigheter.” Det blev ett ramaskri när Putin kastade ut dem från Ryssland. I en artikel som vår kamrat John Takman skrev 1978 , 30 år efter att FN proklamerat den universella förklaringen om de mänskliga rättigheterna, hittade jag uttrycket: Kampanjerna för MR är ”bärraketer för export av kontrarevolution”.

På regeringsnivå i västvärlden saluförs inställningen: Hos oss är de mänskliga rättigheterna förverkligade. Vi har uppgiften att genomföra dem i andra länder. En del NGO:s  är smittade av detta tänkande. Samtidigt finns det andra samt folkrörelser med stort engagemang i solidaritetsarbete.

MR-dagar i Örebro
Förenta Nationerna har skapat FN:s Råd för mänskliga rättigheter. Rådet har utfärdat 149 rekommendationer till regeringarna som de ska använda för att granska sig själva. Ett FN-uppdrag är också att utbilda medborgarna i mänskliga rättigheter. Därför började man i Sverige att arrangera årliga MR-dagar som nu äger rum för tionde gången- i Örebro 15-16 november. Programrubriken är Från ord till handling. Ca 12 arrangörer samverkar med stöd av Sida, Folke Bernadotteakademin och UD. 49 utställare bidrar också till ett fullspäckat program som är en blandning av allt. Några exempel på programpunkter som berör kränkningar av mänskliga rättigheter är
Bokpresentationen: Lundin Petroleum i Afrika. Affärer i blod och olja
Jas-affären i Sydafrika
Papperslösas rätt till vård
Sannings- och försoningskommission för romer?
FN:s konvention om barnets rättigheter- självklar i Sverige?

MR-dagarnas program speglar orättvisorna i vår globaliserade värld liksom en mängd engagerade människors vilja att vara världsförbättrare. Men för att förbättra världen behövs en klassanalys och en antiimperialistisk inriktning.