Slaget om mittenväljarna

Valrörelsen är nu avslutad och de borgerliga partierna har fått förnyat förtroende för att plundra det arbetande folket. Den socialdemokratiskt ledda oppositionen var inte kapabel till att lägga fram en politisk plattform som tilltalade folket utan den var snarast en variant av den borgerliga för att vinna vad som brukar kallas ”slaget om mittenväljarna”. Det har nu visat sig vara ett fullständigt fiasko att försöka tävla med de borgerliga partierna om vem som bäst kan tillfredsställa den s.k. medelklassen. Alla de större parlamentariska vänsterpartierna i Europa som har försökt sig på den strategin har lidit nederlag och det värsta är att de fortsätter att slå in på den vägen istället för att föra en riktig vänsterpolitik för de arbetande. Att Socialdemokraterna efter det socialistiska blockets fall har släppt alla pretentioner att vara ett vänsteralternativ är ingen nyhet för de flesta men Vänsterpartiet hade en gyllene chans att slå in på rätt kurs och föra en verkligt radikal politik men istället så valde de löften om framtida ministerposter och opportunismen.

Att ursäkterna har börjat hagla tätt gällande orsakerna till oppositionens valförlust är inte särskilt förvånande, att skylla ifrån sig verkar vara de etablerade partiernas paradgren. Allt ifrån det smaklösa argumentet att det är V:s fel att man inte har varit kapabel att driva de frågor som hade kunnat resultera i en valseger. Argumentet måste vara den mest skrattretande ursäkt som finns, särskilt med tanke på att oppositionens partier är tre organisationer som i praktiken har obegränsade resurser att föra ut sin politik under en pågående valrörelse- inte att förglömma de otaliga inbjudningarna till debatter i skolor, TV mm. En sådan ursäkt är inte enbart ett underkännande av deras s.k. kampanjstrateger utan också av partiernas funktionärer på alla plan. Socialdemokraternas tillsättande av en kriskommission som självkritiskt analyserar alla aspekter av partiets inre och yttre är rätt steg att gå, men om man tittar på vad Ardalan Shekarabi sade i SVT häromveckan så verkar det som S enbart lider av ett marknadsföringsproblem. En fullkomligt lysande initial analys av kommissionens ordförande som går ut på att S måste agera bättre reklambyrå i framtiden. Säkerligen kommer man också komma fram till att man måste satsa mer på föryngring och förnyelse, självklart i form av Shekarkabi och hans vänner som ingår i kommissionen. Att komma fram till att det brister i politiken och att svansföringen för kapitalet i form av EU-byråkratin ligger dem till last är självklart omöjligt eftersom det viktigaste som finns är att vinna mittenväljarna, d.v.s. att bli bättre på att föra borgerlig politik än borgarna.

Det är inte att förvånas över att en del av väljarkåren i brist på vad den anser vara politiska alternativ röstar på de nynazistiska Sverigedemokraterna, ett parti vars enda uppgift är att skylla samhällets alla problem på invandrarna och på så vis skiftar fokus från klasskampen till en inbillad etnicitetskamp. Självklart är det avskyvärt att vi har ett nynazistiskt parti i riksdagen och självklart så kommer en av våra kommande uppgifter vara att bekämpa deras lögnaktiga påståenden men det stora problemet är inte SD i sig utan att sådana partier har en tendens att fungera som en bogserbåt där de drar in de etablerade partierna i grumligt vatten. Det är väldigt tacksamt för både oppositionen och den styrande Alliansen att börja polemisera om misslyckad integrationspolitik som påstås vara basen för Sverigedemokraternas framgångar istället för att känna ansvar för den borgerliga politik som båda blocken har fört. Det finns ingen misslyckad integrationspolitik utan endast en havererad arbetsmarknadspolitik vars syfte är att pressa ner priset på varan arbetskraft genom att skapa ett överutbud vilket resulterar i massarbetslöshet som drabbar både svenskar och invandrare. Och det är sådana argument som vårt parti måste använda sig av för att bemöta SD:s lögnaktiga propaganda men också de etablerade partiernas borgerliga arbetsmarknadspolitik.

När det gäller valet för vår egen del så blev det ett blandat resultat. Partiet tappade en del röster i riksdagsvalet och det är särskilt tråkigt med tanke på att vi kom ut bättre i år än i förra valet. Visserligen kan vi använda oss av argumentet att det blåser högervindar och att vi därför gick bakåt men en sådan ursäkt är kännetecknande för opportunister och förhindrar en korrekt analys av vad som gick fel när det gäller riksdagsvalet. Det var trots allt många som stödjer partiets politik men som ändå lade sin röst på oppositionen eftersom de ansåg att partiet är för litet och en röst på oss är en bortkastad röst. Det innebär att partiet måste bli bättre på att förklara att en röst endast kan bli bortkastad om man röstar mot sin politiska övertygelse och att en röst på V och S är en röst på opportunismen och EU:s nyliberala politik vilket endast resulterar i att stärka de krafter som partiet bekämpar. Men det finns glädjeämnen och det är att partiet under valrörelsens gång har vunnit nya medlemmar som kommer att bidra till att stärka partiet och föra det framåt. Och ett starkt kommunistiskt parti är vad vi behöver för att kunna kämpa för ett rättvist och solidariskt samhälle där produktionen bygger på att tillfredsställa det mänskliga behovet istället för profit.

Victor Diaz de Filippi