Insändare

Utarmat kulturliv i Sverige!

Det svenska kulturlivet är fattigt och utarmat vilket smittar av sig på andra områden. Utbudet blir allt sämre och skåningarna och svenskarna tvingas åka till Köpenhamn, Hamburg, Helsingfors och andra omkringliggande orter för att konsumera kultur. Anslagen blir allt lägre och det för att främja kulturlivets ”egen livskraft”. Kulturen framställs ”som en mottagare av bidrag och stöd.  Alldeles för sällan betonas den egna livskraften och kulturskapandets väldiga potential. Det är dags för ett annat perspektiv, ett paradigmskifte i svensk kulturpolitik.” (”97 krav på en ny kulturpolitik” - Moderaterna i Skåne, 2008-05-05)

Men självfinansierande kulturverksamheter leder till ett ostimulerande och isolerat kulturliv samtidigt som staten vill ha en gräddfil. Andra europeiska länder lägger en-två procent av sin bruttonationalprodukt för kulturändamål, men inte Sverige. ”I Nederländerna satsas 800 miljoner kronor om året på internationellt kulturutbyte. I Sverige har Kulturrådet tio miljoner kronor till sitt förfogande. Vi spelar i helt olika divisioner. Belgien och Frankrike investerar stort i interkultur och inte bara med sina forna kolonier. Storbritannien har nyligen lanserat en omfattande internationell strategi och Finland tar hem både pengar och inflytande från Bryssel varje fredag eftermiddag.” (”Våga satsa på kulturen i Sverige”, SvD.se, 2009-06-23)

Sverige har alla förutsättningar att bli vägledande inom hållbar kultur och interkulturalism, men då är det nödvändigt att vi satsar helhjärtat och inte går på sparlågor! ”En del invandrarföreningar är äldre än flertalet idag aktiva svenska föreningar. Det norska samfundet i Stockholm bildades i slutet av 1800-talet och har hunnit passera 100-års jubileet. Även i Borås bildades 1900 Tyska verkmästareföreningen, som senare bytte namn till Tyska föreningen och finns ännu idag. Likaså den italienska föreningen i Nacka som bildades 1905 och vars främsta uppgift då var av social karaktär.” (Immigrant-institutet)

Sverige har således en förvrängd kulturpolitik. Istället för att exempelvis stärka och främja Östersjösamarbetet, svenska och invandrarföreningar, uppfinnare och innovatörer investerar man miljarder i dunkla projekt lobbade av utländska intresseorganisationer med finansmannen George Soros och den inofficiella klubben Bilderberggruppen i spetsen. Dessa sistnämnda påverkar världens utveckling i fel riktning. Istället för att verka för fred, samförstånd och kulturella utbyten mellan regioner och folk framprovocerar de krig och finanskriserp på löpande band!

Ljubomir T. Devic, fil. kand.,
medlem i Skånes Författarsällskap och ASLA

 

Sveriges Kommunistiska Partis (SKP) behandlar även kulturpolitiken i sin valplattform.

Kulturen är en del av klasskampen

Kulturen är en del av den klasskamp som präglar samhället. Kapitalet och nyliberalerna försöker framställa den som något klasslöst. De strävar efter att förvandla kulturen till en vara som kan säljas på en marknad, där enda kravet är att den skall vara ekonomiskt lönsam. Det är inte svårt att förstå vilken kultur som då blir förhärskande. Genom mördande reklam och likriktning kan de kommersiella krafterna befästa sitt klassherravälde även på kulturens område. Kulturen har enligt kapitalismens krafter och normer som första motto att tjäna pengar och vara ekonomiskt självbärande. Detta är i sanning en vrångbild av kulturens syfte om vi betänker att ordet kultur i dess vida begrepp och mångfald betyder odling och möjlighet att leva på egna villkor och kunna ha värderingar som sträcker sig både längre och högre än att vara ekonomiskt gångbara.

Högerextremisterna å sin sida försöker använda kulturen för att utså splittring inom arbetarklassen genom att framhålla ”svenskheten” som en norm för den acceptabla kulturen. Sverige är och har under många århundraden varit ett mångkulturellt samhälle. Försöken att ”försvenska” kulturen innebär ett förtryck av nationella minoriteter och den invandrade befolkningen, vilka under årens gång starkt har bidragit till Sveriges och den svenska kulturens utveckling.

SKP ser kulturen som en bärare av vår historia som ger möjlighet att förstå samtiden genom att vår historia görs tillgänglig. I dag göms det arbetande folkets historia undan medan företrädarna för klassamhället populariseras. Genom den kapitalistiska medie- och propagandaapparaten gestaltas och förhärligas systemets "stora personligheter" och kungafamiljen, vilka således görs till bärare av historien.
Staten ska genom riksdagen ha det övergripande ansvaret för att den icke-kommersiella  kulturen ges anslag, utrymme och lokaliteter och att övrigt material ställs till förfogande för kulturutövare. Professionella kulturutövare ska likt andra arbetande människor genom löner säkras ekonomisk trygghet för att kunna fortsätta sina respektive kulturella arbeten och odlingar. Det ska också ges fler möjligheter till kulturstipendier i olika former.

Media är en viktig bärare och utvecklare av vårt kulturarv. Därför skall åtgärder vidtas för att främja dess mångfald och då inte bara den media som speglar kultur i snäv bemärkelse. Eftersom kulturen finns inom alla områden av samhället skall stödet också utgå till media som återspeglar samhället inom alla områden.

Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) vill arbeta för:

Ökat stöd till den icke- kommersiella kulturen
Nej till kultursponsring
Ändamålsenliga lokaler till utövare av konst och kultur
Kultur och konst som en integrerad del av skolan
Skydd av mångfalden inom konst och kultur
Krav på mångfald inom media