För alliansfrihet och internationell solidaritet

Måndagen den 19 juli anlände Sveriges utrikesminister Carl Bildt till Kabul för att tillsammans med 40 utrikesministrar och FN- chefen Ban Ki-Moon delta i en givarekonferens i Afghanistan. Totalt fanns på plats representanter från 70 länder. Som värd för konferensen fungerade Afghanistans president Karzai. Förmodligen världens ende president som valts genom ett omfattande och väldokumenterat valfusk och trots detta erkänts som president av både EU och USA.

Bakgrunden till den aktuella givarekonferensen är att efter nio års misslyckat krig, organiserat och lett av Nato, har utvecklingen i Afghanistan fortsatt bakåt. Kampen mot terrorismen har misslyckats i Afghanistan som i övriga världen.

Vad som på givarekonferensen väckte stort intresse var USA:s utrikesminister Hillary Clintons information om att USA:s nuvarande styrkor som uppgår till 150 000 man skall senast 2014 ha lämnat Afghanistan. Denna information från Hillary Clinton väcker en del mycket berättigade frågor till de två politiska allianser som sitter i den svenska riksdagen. Såväl den borgerliga som den röd-gröna alliansen är båda överens om att Sveriges krigsmakt även i fortsättningen skall vara en del av Nato:s krigföring i Afghanistan. Hillary Clintons utspel i Kabul sätter Sveriges inlemmande i Nato under blixtbelysning då den svenska krigsmaktens engagemang i Afghanistan efter år 2014 måste bestämmas under nästa valperiod.

Frågan som måste besvaras av riksdagens båda allianser är vad som händer om och när USA tar hem sina trupper efter 2014.

Frågan är om riksdagens båda allianser har för avsikt att efter att USA dragit hem sina trupper 2014 ge den svenska krigsmakten order om att själva fortsätta att med granater och kulsprutor fortsätta sprida välstånd i Afghanistan. Detta är en berättigad fråga då ingen sansad bedömare för ett ögonblick tror att Afghanistan 2014 är ett land där det råder demokrati och välstånd år 2014 tvärtom.

Som väl är har de svenska väljarna möjlighet att i höstens val rösta för en helt annan säkerhetspolitik. En politik som bygger på alliansfrihet och internationell solidaritet, en politik som bygger på ett folkförvar med allmän och obligatorisk värnplikt. En politik som Sveriges Kommunistiska Parti erbjuder väljarna att ta ställning till.
Lars Lundberg