Insändare

Afghanen Malalai Joya är den bästa kandidaten för Fredspriset

Malalai JoyaHon är dotter till en medicinstuderande som lämnade sina studier för att kämpa mot sovjetiska styrkor i Afghanistan under 80-talet. Hon har levt i exil i Iran, Pakistan och i en rad flyktingläger. Som 15-åring började hon jobba som lärare i kvinnors rättigheter för en kvinnogrupp. Hon lärde flickorna samtidigt att läsa och skriva. Under talibanernas fundamentalistiska och kvinnoförtryckande styre kom hon sakta men säkert att bli en rebell. Senare började hon jobba med den feministiska organisationen Promoting Afghan Women´s Capabilities och blev en prominent röst för kvinnors rättigheter i Afghanistan.
 
Helt förståeligt har hon förklarats som "Afghanistans modigaste kvinna" och jämförts med Aung Sun Suu Kyi. Enligt BBC är hon Afghanistans mest kända kvinna. Hon fick namnet 2003 då hon var medlem i Loya Jirga som skulle arbeta fram en ny konstitution. Till skillnad från USA-sponsrade krigsherrar var inte Joya nominerad men vald av folket i Farahprovinsen för att representera dem.
Inför 502 medlemmar och i närvaro av en rad journalister i nationalförsamlingen höll hon ett tre minuters tal som chockade de alla. Hon anklagade krigsherrarna som dominerade församlingen och krävde att de skulle ställas inför rätta för sina brott mot det afghanska folket. Talmannen kallade henne för hednisk och kommunist, men innan hon tystades ner av ett gäng krigsherrar runt sig, hade hon lyckats visa sin tapperhet.
Detta bidrog till att hon togs ifrån sin plats i Loya Jirga och fick aldrig mer tala i den församlingen. Dessutom har hon levt under ständig förföljelse och mordhot sedan dess. Hon har överlevt fem mordförsök hittills.

Hon har varit parlamentsledamot 2005- 2007. Hon valdes in från provinsen Farah där hon fick näst flest röster i valet. Hon förlorade sin plats i parlamentet p g a sin fortsatta kritik av ockupationsmakten, Karzais regering och krigsherrarna. 
Det sägs att de av USA sponsrade krigsherrarna lever i fruktan i Afghanistan men ironiskt nog inte för talibanerna i de södra delarna men för denna unga, obeväpnade kvinna och hennes utmanande röst. De suspenderade henne i tre år från parlamentet. Hon satte sitt liv på spel genom sina kritiska inlägg varje gång hon var med. På nästan vartenda sammanträde utsattes hon för fysiska attacker eller kallades för saker som "hora". De hotade henne till och med  med våldtäckt  men hon tonade aldrig ner sin kritik vare sig mot ockupationsmakten, marionettregeringen eller krigsherrarna och narkotikabaronerna.

I sin bok "A Woman Among the Warlords" skriver hon:
"Afghanerna är vana vid ett ockuperat Afghanistan, vid Hamid Karzais korrupta maffia-stat, krigsherrar och narkotikabaroner. Det är nu uppenbart att USA :s och dess allierades egentliga motiv, gömt bakom "kriget mot terrorism", var att omvandla Afghanistan till en militärbas i Centralasien och ett centrum för droghandeln. Det afghanska folket utnyttjas i det smutsiga spelet. Alla skattepengar folk betalar i västvärlden och de afghanska och amerikanska soldaters liv går förlorade i onödan för denna agenda som kommer att destabilisera hela regionen." 
 
Afghanistan är världens näst fattigaste land. 85 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Situationen är helt kaotisk när det gäller infrastruktur, rent vatten, skolor, hälso- och sjukvård och för kvinnornas del katastrofal.

Att kämpa mot tre olika fiender samtidigt är inte så lätt hävdar Malalai och definierar dessa som talibanerna, krigsherrarna och ockupationsmakten. Att hon och säkert många andra kvinnor i Afghanistan kämpar för frihet och demokrati under dessa omständigheter är beundransvärt. Fredspriset till Malalaj Joya skulle vara ett sätt att visa sin beundran.
 
Nomineringen har redan gjorts och svaret från direktören i norska Amnesty International har kommit. Här kan man läsa hennes svar: 
 
Direktør Bente Erichsen svarte
For å gjøre Malalai rettferd, så kontaktet jeg noen professorer samt Amnesty International. Sistnevnte skulle vise seg å være lurt å henvende seg til, for der svarte selveste direktør Bente Erichsen. Hun skrev at forslaget mitt var godt, og at hun selv hadde vært inne på tanken. Hun informerte om at det velges nytt styre i Amnesty hver høst, og at det eventuelt ville være det nye styret som må ta stilling til dette. Hun avluttet brevet med å formidle at min henvendelse er videresendt generalsekretær i Amnesty International, John Peder Egenæs, og at jeg fikk snakke med ham til høsten.

Mailen fra Bente Erichsen:
Hei – og takk for mailen – veldig godt forslag! Som du sikkert vet, skal forslagene være Nobelkomitéen i hende før 1. februar. Det vil si at Amnesty Norges neste styre (velges i oktober) må ta stilling til dette, og i siste instans Amnesty International, London. Jeg har i mange sammenhenger gitt uttrykk for den samme tanken, men vi rakk ikke å gjøre hele den prosessen før 1. februar i år.

Jeg sender kopi av mailen din til John Peder Egenæs, så kan dere snakke sammen til høsten.

Vennlig hilsen Bente Erichsen

  Som framgår av hennes mail gick nomineringstiden ut i februari. Men det ska väljas en ny styrelse i oktober som man förhoppningsvis kan få att ta ställning till nomineringen.
Svaret skickades till Anna Kathrine Eltvik som har drivit frågan.

Fotnot: Hela Anna Kathrines artikel kan läsas på adressen:
 
http://annakathrine.origo.no/-/bulletin/show/585876_amnesty-international-paa-gli-ovenfor-malalai-joya

Homa Pakjoo