Att sitta på två stolar

I en debattartikel (DN 8 augusti) skriver Vänsterpartiet helt riktigt att ”Skolan är en sedelpress för aggressiva aktiebolag” och som en följd av detta vill man stoppa de aktiebolag som tar ut stora vinster från fristående skolor.

Debattörerna Lars Ohly och Rosanna Dinamarca konstaterar att skolans mål ska vara att ge eleverna den bästa kunskapen – inte att generera vinst till privata bolag. Och det finns väl knappast någon som öppet skulle våga ifrågasätta detta, det skulle möjligen vara en och annan längst ut på högerflygeln. Där det finns de som t.o.m. anser det vara en belastning för arbetarklassens barn att få för mycket utbildning.
I debattartikeln beskrivs de privata aktiebolagens härjningar inom det svenska skolväsendet, härjningar som inte på något sätt är annorlunda än de som sker inom hela den offentliga sektorn. Skillnaden är att här riktas de främst mot barn och ungdomar. Vårt lands framtid fråntas rätten att få en god utbildning och därmed en bra start i livet för ett litet fåtals profiter.

Barn och ungdomar drabbas även av de andra privatiseringarna och därmed följande nedskärningar som sker inom offentlig sektor och socialförsäkringssystemen, men inte så direkt och öppet.
Nu är ju inte investeringarna särskilt stora för att starta en skola. Investeringarna sker främst i form av löner till anställda lärare och friskolorna finansieras genom skattemedel som därmed omvandlas till profiter åt de stora finansbolagen som nu är de huvudsakliga ägarna till bolagen som bedriver friskolor.

Friskolereformen genomfördes av regeringen Bildt 1992, vilken också innebar att kommunerna tvingades betala minst 85 procent av den individuella eleversättningen till friskolorna. Den f.d. statssekreteraren Anders Hultin som ledde utredningsarbetet blev VD för landets största privata skolföretag. Så ingen skall leva i tvivel om att staten och kapitalet har starka och nära band. Det verkliga motivet, att omvandla skattemedel till profit dolde man under fraser om alternativ pedagogik och valfrihet.

De flesta hade kanske förhoppningar om att den socialdemokratiska regeringen som fick ta över 1994 skulle förändra ”reformen”, men av det blev det knappast en tummetott.

Göran Persson var tacksam att få ärva en reform som förde socialdemokratin längre mot höger och anpassade Sverige till det förestående EU-inträdet. Den skärpning som genomfördes var att en friskola måste ha minst 20 elever och att etablerandet av en friskola i ett särskilt område inte får ha "påtagligt negativa följder för den offentliga skolverksamheten i kommunen".

Nu är det ju så med Vänsterpartiet att det av någon outgrundlig anledning alltid stoppar efter halva vägen. Trots den utredning som Skolverket gjorde hösten 2009 där man klart konstaterade friskolornas negativa inverkan på utbildningen i Sverige vågar man inte föreslå ett totalförbud av friskolorna. Negativ inverkan konstaterades i form av lägre betyg, vars främsta orsak är den segration som friskolorna bidrar till men också lägre lärartäthet och en större andel lärare utan behörighet. I stället snor man in sig i krav om utredningar med uppdrag att lägga förslag på hur de offentliga bidragen till fristående skolor inte ska kunna utbetalas som vinst till ägarna och självklarheter som att fördela pengar till skolorna med hänsyn till elevernas behov. Dessutom vill man införa en särskild avgift för Skolinspektionens prövning för att begränsa antalet ansökningar om att starta friskolor, därför att ansökningarna är bristfälliga.

Men det är kanske inget annat att förvänta sig när man vill sitta på samma stol som friskolevurmande miljöpartister och socialdemokrater som på sin senaste kongress i höstas beslutade att det inte ska finnas något tak för vinstuttag ur friskolor, så länge det inte går ut över undervisningen.

Socialdemokraternas skolpolitiska talesperson, Marie Granlund, uttryckte, när hon gästade friskoledagen i Malmö den 29 maj, ett ”modernt perspektiv på skolan” med att säga att det idag är förlegat att resonera i termer av friskola eller kommunal skola och att friskolorna betytt att alla skolor fått skärpa sig. Hon lyfte också fram de kortare beslutsvägarna i friskolorna som något bra.
Så Vänsterpartiets uttalande är kanske en anpassning till sin nya miljö.

Bygg ut och stärk den offentliga sektorn
Staten som huvudman för skolan