Victor Diaz De Filippi brinner för frågor som rör offentlig sektor, sjukvård, invandrarpolitik och skola, områden som också finns med i den valplattform som Sveriges Kommunistiska Parti går till val på.Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) blir den valbeteckning vi kommer att använda i riksdagsvalet den 19 september 2010. Det blir vår valbeteckning också i de flesta kommuner där vi ställer upp, med undantag för Gällivare och Pajala där valbeteckningen är Kommunisterna. Anledningen till detta kan ni läsa om på sidan 4 i detta nummer av RiktpunKt.
Kommunisternas valplattform inleds med stycket:
”Folkets väl går före storfinansens intressen
Allt för länge har storfinansens intressen fått gå före folkets behov, vilket resulterat i massarbetslöshet, utförsäljningar av gemensam egendom och tydlig försämring av den offentliga servicen. Kapitalets hämningslösa profitjakt har skapat en ekonomisk kris som folket nu får betala medan de ansvariga fyller sina fickor med pengar. Den nyliberala formen av kapitalistisk politik som bestäms av EU-byråkratin har i princip anammats av de båda politiska blocken i riksdagen. Oavsett om man röstar för en borgerligt eller en socialdemokratiskt ledd regering så får man samma vara.
Det är dags att rösta fram ett nytt alternativ, ett alternativ som vågar föra fram en ny politik som sätter folkets väl före storfinansens intressen. Det alternativet är Sveriges Kommunistiska Parti (SKP). Vi säger att det är dags att byta politik.”
Det är också motivet för vårt deltagande i riksdagsvalet, det behövs en ny politik. Vi vet att många kommer att påstå att det är en bortkastad röst att rösta på Sveriges Kommunistiska Parti. På det vill vi svara, en röst efter sin övertygelse kan aldrig vara bortkastad, vår övertygelse är socialism. Vår valplattform visar på en väg bort från monopolkapitalets järngrepp över vårt samhälle och en demokratisk väg ur kapitalismens kris. Bortkastat är det däremot att rösta för ett alternativ som man redan på förhand vet kommer att föra en politik med syftet att bevara den bestående ordningen och den ”marknads” diktatur som är orsaken till och bärare av den politik som lett fram till social nedrustning, massarbetslöshet, plundring, imperialism och krig.
Det är ingen tillfällighet att Mona Sahlin imponeras av de danska socialdemokraterna och Socialistiskt Folkeparti i Danmark när de föreslår en förlängning av arbetsdagen med 12 minuter, en timme i veckan från 37,5 timmar till 38,5. Hon påstår sig imponeras av förslaget på grund av att det ligger helt i linje med hennes eget förslag att höja pensionsåldern med tre år. En av skillnaderna är att i Sverige har vi fortfarande 40 timmars arbetsvecka.
Är det en reform i de arbetandes intresse att öka arbetstiden för de som har arbete när arbetslöshetssiffrorna ligger nära 10 procent, 500 000 människor förvägras öppet den mänskliga rättigheten att ha ett arbete för sin och sin familjs försörjning. Och det är enbart 65 procent av den totala arbetskraften som har ett arbete eller sysselsättning, så den dolda arbetslösheten är dessutom stor.
Nej, vi kommunister vill inte ha reformer som ökar utsugningen och plundringen av det arbetande folket, vi vill ha reformer inom alla områden som minskar klassklyftorna. Reformer som innebär ökad demokrati, en politik som bryter storfinansens makt och dominans.
Vi vill en bättre värld och ett bättre Sverige.
Vår valsedel till riksdagen innehåller 30 namn, kommunister som är beredda att kämpa för dina och det arbetande folkets intressen. Dessa kan inte ensamma förändra Sverige, det fodras din aktiva medverkan, din aktivitet och organisering.
Våra tre första namn är Sveriges Kommunistiska Partis ordförande Victor Diaz De Filippi, partiets kassör Barbara Brädefors och SKP:s facklige sekreterare och viceordförande Lars Lundberg.
Victor Diaz De Filippi brinner för frågor som rör offentlig sektor, sjukvård, invandrarpolitik och skola, områden som också finns med i den valplattform som Sveriges Kommunistiska Parti går till val på.
– Vårt land blir allt rikare samtidigt som vi får höra att vi inte har råd med vår välfärd, att den offentliga sektorn är en tärande del av samhället och att det privata näringslivet är bäst på att driva all verksamhet. Det är den offentliga sektorn som är motorn i vår ekonomi och de flesta nya arbeten som skapats i den privata sfären har tillkommit genom privatiseringar av offentlig verksamhet. Den nyliberala politiken har gjort att 100 000-tals människor har mist sina arbeten som i sin tur har resulterat i grava kvalitetsförsämringar, allt för att tillfredsställa kapitalets omättliga profithunger.
– Grundtanken med sjukförsäkringen måste återupprättas. Ersättningen vid sjukfrånvaro ska vara 90 % av inkomsten genom den allmänna sjukförsäkringen. Den som blir sjuk ska inte straffas för tiden hon eller han inte kan jobba. Genom de skattesänkningar som regeringen infört straffas den som blivit sjuk ytterligare. Det så kallade jobbskatteavdraget innebär att den som är sjuk, liksom arbetslösa och pensionerade, tvingas betala en större andel av sin inkomst i skatt.
– Så länge kapitalistiska marknadskrafter styr den internationella utvecklingen måste vi räkna med flyktingströmmar som ökar i takt med att klyftan växer mellan fattiga och rika länder. Problemen med denna folkvandring kan i grunden endast lösas genom kampen för en ny, rättvis ekonomisk världsordning, likaberättigad och demokratisk utveckling för u-länderna och bred antiimperialistisk solidaritet.
– Alla behöver en bra utbildning för att kunna vara delaktiga samhället och arbetslivet. För att nå upp till de krav som idag ställs för en bra utbildning måste skolan och dess personal få de resurser som behövs. Det går inte längre att göra nedskärningar inom skolan om eleverna ska nå upp till målen för en bra utbildning. En skolas ekonomi ska inte styras av antalet elever utan av elevernas behov. Personaltätheten måste ökas. Elevantalet i grupperna måste minskas. Elever med behov av särskilt stöd ska få den hjälp de behöver för att klara sin skolsituation. Elever med invandrarbakgrund och svenska som andraspråk måste få de resurser som krävs för att integreras i skolan. Alla elever ska ha samma chans att få godkända betyg i alla ämnen.
Barbara Brädefors har i hela sitt liv varit engagerad fredskämpe, därför är det naturligt att hennes främsta intresseområde är fred och solidaritet, men också frågor som berör kvinnor och miljö engagerar henne.
– Sverige har ett långt förflutet som alliansfritt land som, om så behövts, har ställt upp för fredsbevarande insatser i FN:s regi. I och med inträde i EU har Sverige spelat bort möjligheten att själv bestämma över 
sin säkerhetspolitik. Vi är nu uppbundna av överstatliga lagar som på alla andra områden. Med förevändningar om att skapa demokrati, värna mänskliga rättigheter eller sprida europeiska värderingar sopar EU banan för det globala kapitalet även utanför EU:s gränser. Sverige har på det viset tjänat imperialismen i f.d. Jugoslavien och tjänar den i Afghanistan.
– Världsfreden hotas främst av USA:s anspråk på global dominans. SKP arbetar även för fredens skull för proletär internationalism och för solidaritet med Kuba, Vietnam och Nordkorea, med Latinamerikas Alba-länder och folken i Palestina, Irak och Iran.
– SKP anser att dagens låglöneyrken inom vård och service måste uppvärderas då de är av central samhällsnytta och innebär stor fysisk arbetsbelastning. 50 % av LO-kvinnorna tvingas arbeta deltid men bör ha rätt till heltid för att kunna leva på egen lön. Likalönsprincipen ska inte enbart vara inskriven i kollektivavtalen utan även fungerar i verkligheten. 6-timmars arbetsdag med bibehållen lön för både kvinnor och män är både möjligt och nödvändigt i en stressig arbetsmiljö som har negativa konsekvenser för människors fysiska och psykiska hälsa och för familjesituationen.
– Hårdare krav bör ställas på industrin så att det satsas fullt ut på energisparlösningar. Korta transportsträckor, och i viss mån byte från väg till räls, kan minimera utsläpp av koldioxid.
– SKP vill satsa på ett väl utbyggt Arbetsmiljöverk värd namnet för att tillgodose anställdas behov av en trygg arbetsplats, genom en lagstiftning som kan sätta detta i verket.
– Vi förespråkar en utbyggd kollektivtrafik med effektiva tvärförbindelser. Vi strävar också efter att sänka priset på färdbiljetten. Så ska täta turer och rimlig taxa uppmuntra resenärerna i våra storstadsområden till att avstå från att använda bilen.
-SKP värnar om de kollektiva lösningarna till gagn för både människor och samhälle. Ett organiserat och planerat samhälle blir i slutändan mer klimatsmart.
Områden som särskilt intresserar Lars Lundberg är arbete och sysselsättning, bostadspolitik och naturligtvis fackliga frågor som har utvecklats till ett problem i samband med EU-diktaten.
– Den enskilt viktigaste politiska fråga som SKP arbetar med, oavsett om det är valår eller ej, är kampen för arbete åt alla. SKP anser att rätten till ett arbete att gå till varje dag är en omistlig del i ett lyckligt liv. Att ha ett arbete innebär inte bara att man har sin försörjning tryggad, det innebär också att man varje dag är väntad och behövs. Det innebär att man är en del i en gemenskap. Att man är en omistlig del i ett socialt nätverk.
– I ett kapitaliskt system förnekas människor ständigt denna rättighet. För att bekämpa arbetslösheten räcker det inte med att byta regering, det är politiken som måste ändras i grunden.
– Högerregeringen har visat prov på en enorm medvetenhet och handlingskraft att slå sönder den svenska arbetsmarknaden. Den började med att slå sönder grundbulten i en anständig och sund arbetsmarknadspolitik, A-kassan. Första steget var att chockhöja avgifterna till A-kassan med två viktiga resultat som följd. Efter ett år hade 500 000 människor lämnat A-kassan samtidigt som A-kassan blivit kraftigt överfinansierad. Det innebar att regeringen omedelbart kunde ta 12 miljarder ur A-kassan för att sänka förmögenhetskatten. Det innebär att de arbetslösa har betalat de mycket rikas skattelättnader.
– Dagens situation på bostadsmarknaden präglas av spekulation och utförsäljning av allmännyttan. Regeringen har blåst under spekulationen genom att avskaffa fastighetskatten och mildrat reavinstskatten. Båda dessa åtgärder har bidragit till att ytterligare trissa upp bostadsspekulationen. Denna kasinoekonomi har lett till ett rekordlågt bostadsbyggande trots bostadsbrist och stor arbetslöshet bland Byggnads medlemmar. Samtidigt har priserna för bostäder drivits i höjden så att en mycket blygsam bostad kostar en större förmögenhet att köpa. Frågan är inte om, utan när nästa bostadskrasch kommer. Kommunisterna har ett verksamt alternativ till dagens ockerpolitik.
– Sveriges EU-medlemskap bygger på en lögn, inför folkomröstningen om ett svenskt medlemskap i EU uppmanade SKP Sveriges arbetare och tjänstemän att rösta nej till medlemskap. SKP ansåg då som nu att EU är ett projekt som står i direkt strid med det arbetande folkets intressen. Det socialdemokratiska partiet som var och är varma anhängare av den politiken anförde undantagsavtal som skulle slutas mellan EU och Sverige som sitt viktigaste skäl för ett Ja till unionen. Undantag som skulle ge Sverige rätt att behålla den svenska modellen på arbetsmarknaden med kollektivavtal också skulle garanteras i framtiden. Rätten att behålla de svenska kollektivavtalen sågs av socialdemokraterna som en stor framgång då den rätten egentligen var oförenlig med medlemskapet. De svenska socialdemokraterna förstod tillsamman med EU:s förhandlare att det skulle vara omöjligt att få med den svenska fackföreningsrörelsen med LO i spetsen för ett Ja till medlemskap utan rätten att behålla det svenska kollektivavtalet.
– Efter det skandalomsusade skolbygget i Waxholm misslyckades Byggnads och Elektrikerförbundet med att teckna ett kollektivavtal för den lettiska arbetskraften. EG-domstolen meddelade i december 2007 att kravet att alla som arbetar i Sverige ska omfattas av de svenska kollektivavtalen stred mot EU:s lagstiftning och att utländska företag som enligt utstationeringsavtalet arbetar i Sverige inte behöver följa gällande kollektivavtal.
-Domstolen förkunnade alltså att I Sverige gäller inte kollektivavtalen och man bötfällde Byggnads och Elektrikerna för att de hävdat just det som angavs som skäl för att rösta ja till medlemskapet. Sålunda meddelade man att även den svenska arbetsmarknaden ska omfattas av EU:s nyliberala ekonomi. Med lönedumpning och företagens oinskränkta makt som följd.
Socialismen – SKP:s målsättning
Kampen för reformer är en nödvändighet för att förbättra livssituationen för många i Sverige men en sådan kamp kan trots allt inte lösa grundläggande problem som arbetslöshet, miljöförstöring och krig, problem som föds ur det kapitalistiska samhällssystemet. Vad som behövs är en revolutionär omdaning av samhället som leder till socialism och denna omdaning kan endast genomföras genom politisk och ideologisk kamp. Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) anser förvisso att det är viktigt att människor deltar i val och använder sin röst för att göra sig hörda, men samtidigt ser vi att det politiska etablissemanget vill reducera all politisk kamp till att rösta vart fjärde år och ger den borgerliga parlamentarismen en överdriven betydelse. Vi kommunister vet att den kamp som förs utanför parlamentet är viktigare eftersom den sätter press på de politiska makthavarna. Det innebär att de arbetande måste organisera och skola sig för att känna igen sin antagonist men också för att förstå vilken politisk lösning som är den rätta i dessa tider av politiskt schackrande och bondfångeri.
Delar ni SKP:s politiska värderingar, ta då den valsedel som är märkt Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) när det är dags att rösta, men framför allt gå med i partiet så kan vi tillsammans skapa en bättre framtid för det arbetande folket.
En röst på Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) är en röst för trygghet och framtid.
