I år är det 40 år sedan gruvarbetarna unisont satte sig ned och arbetet i det statligt ägda LKAB stannade upp. Arbetsnedläggelsen som tog sin början vid Leveäniemigruvan i Svappavaara, kom att bli början på en 58 dagar lång strejk (9 dec. 1969 – 4 feb. 1970) som inom kort kom att omfatta hela Malmfälten. Dessa dagar skakade etablissemanget i Sverige och stöd till gruvarbetarnas rättmätiga kamp kom från alla möjliga håll. Arbetslag och enskilda arbetare inom samhällets olika yrkesområden gav sitt stöd. Så gjorde även fackklubbar, kvinnogrupper, läkare, författare och konstnärer, men även arbetare långt ut i vida världen visade sin solidaritet med de strejkande. Sex miljoner kronor samlades in av allmänheten till stöd för de strejkande gruvarbetarna.
Denna aktionsenhet visade på den makt arbetarklassen besitter om den väljer att använda sina verktyg rätt. Att inget är omöjligt så länge man organiserar sig tillsammans med sina arbetskamrater. Devisen: ”Enade vi stå söndrade vi falla!” är lika aktuell idag som då.
Anledning till strejken var många, bl.a. missnöje med ackordsystemet som ledde till lönesänkningar, arbetsmiljön samt skillnaderna mellan löner och förmåner arbetare kontra tjänstemän. Mångårig nedvärdering av arbetarna som tog uttryck genom en ”herre-hund-mentalitet”, där bolaget använde sig av, från USA, importerade verktyg för maktutövning (de 31 teserna) var givetvis bidragande. Till det kom även UMS-systemet (Universal Maintenance Standards) eller översatt till svenska – Standardtider för underhållsarbete. Ett system liknande MTM (Metod-Tid-Mätning) fast med ett större moment hämtat från industrier med ”löpande bands-principer”. Där allt räknades utifrån tidsenheten TTU = 3,6 sek. t.ex. ”gå 7-14 meter = 3,6 sek.”, ”använda hammare 1-5 slag = 3,5 sek”, ”rengöra händer med torr trasa = 7,2 sek.”, ”ta på säkerhetsskydd = 16 sek.”. Ackorden sattes med dessa tidsstudier som grund. Tog arbetsuppgifterna längre tid så var det avdrag på lönen. Det var inte för inte arbetarna kallade UMS för ”Ultra Modernt Slaveri”, ”Utan Mat i Skafferiet” eller ”MUMS för arbetsgivaren”. Det fanns även ett utbrett missnöje över LO, Gruvförbundet, de egna fackföreningarna och dess mygel och byråkrati. Den berättigade strejken handlade som sagt inte enbart om kronor och ören utan i lika hög grad, om inte högre, om ett återupprättande av människovärdet.
Kort efter strejkens slut så gav Norrskensflamman ut en ”Strejk-special” – ett temanummer på 16 sidor. Från den har jag valt, att för er Riktpunkt-läsare presentera den strejkdagbok som skrevs av Kolarn Henriksson samt en artikel av Karl Staaf, ”Aktionsenhet – Segerns garant”.
För fler artiklar, besök gärna: www.gruvstrejken.se
Malmberget
november 2009
Fredric Olofsson