Utanförskap är Gunnar Axéns stående mantra i den här debatten, om man nu ska kalla det för debatt. Det vore önskvärt att det svenska folket nu ansträngde sig för att få inblick i diskussionen och de billiga retoriska finter vi kan beskåda från moderat allierat håll. Med mindre ansträngning kan man få en tämligen klar inblick i det utrensningsprogram radarparet och den moderata förtruppen Axén - Husmark Pehrsson så ivrigt proklamerar med hjälp av sina ihåliga upprepningar. Var Reinfeldt gömmer sig i denna mycket allvarliga och stora fråga, det kan man fråga sig.
Samtidigt som vi hade en av världens friskaste befolkningar, hade vi världens mest sjukskrivna och förtidspensionerade folk. Varför säger de så?
För det första kan man undra om de vill ge läsarna en uppfattning av att även de sjuka hörde till världens friskaste. För det andra kan man fråga sig hur man kan vara världens friskaste och världens sjukaste samtidigt. Man kan lika gärna vända på det och säga: På bekostnad av många människors hälsa har en stor del av befolkningen kunnat hålla sig ganska friska. Att sänka sig så lågt som till att tvinga in svårt cancersjuka människor med dödsdomar i fiktiva sysselsättningar under förespeglingen att de ska slippa känna sig utanför, är tydligen ett moderat signum. Det räcker inte med att en fruktansvärt sjuk människa gör sitt yttersta för att på något sätt försöka bidra till den svenska välfärden genom att arbeta deltid. Nej, på Försäkringskassan försöker man pressa henne till att arbeta även övrig tid, ge henne dåligt samvete.
Människor med skiftande typer av arbetsoförmåga ska ut ur systemet för att Sverige ska få ner siffrorna för ohälsotalet, så att det ser bra ut. Den redan reducerade sjukersättningen ska sänkas till mindre än 4000kr per månad, något som inte går att leva på. För att få ekonomiskt stöd tvingas de vända sig till socialförvaltningarna, där de inte kan få hjälp så länge de har en bostad eller annan fastegendom i sin ägo. Detta är vad Axén- Husmark och den moderata ledningen anser vara rätt och motiverat för att snygga till sina siffror. Märkligt nog har inte de som gärna ställer sig utanför denna behandling erbjudits att få behålla sitt utanförskap! Är mantrat ”Slippa Utanförskap” en modern svensk tappning av ”Arbeit Macht Frei”? Det är i varje fall lika missvisande, och där kan man börja sin analys av vad som egentligen sker då man strävar efter att befria sig från mänskliga kostnadsposter.
Då man ställt den moderata alliansens projektbeskrivning mot bakgrunden av alla dessa tiotusentals människors öden börjar den ena frågan ersättas av den andra.
Hur kan man betrakta arrangerade arbetstillfällen och ruinering för rehabilitering?
Hur kan man anse att en sådan behandling är att befria dem från utanförskap?
Hur kan man stolt flagga med en satsning på 17 miljarder, då dessa pengar bara utgör en mindre del av den besparing man gör genom att sänka ersättningsnivån som nu kallas bidrag?
Hur kan man i samma stund skryta om de pengar som tillförs kommunerna då även dessa förmodligen är finansierade av de människor som överges av det svenska samhället, de som ytterligare måste betala genom att förlora allt de äger och har som villkor för att få hjälp?
Detta är några få enkla frågor som kan ställas. Det finns många, många fler. Vidare kan man avkräva ovanstående duo en definition på ”arbete”. Eller vill de spara denna definition om det skulle visa sig att man vill ”spara” mer pengar som nästa steg i utvecklingen? Att de har mage att belasta de svenska skattebetalarna genom att låna ytterligare kapital för att bygga vidare på sina materiella potemkinkulisser är anmärkningsvärt!
Man kan rikta några frågor till det svenska folket också:
Vill ni verkligen stödja moderaterna och alliansen i detta projekt då ni på en sekund kan hamna i samma sits? Det räcker med att bli påkörd eller att drabbas av influensa alternativt vaccinet.
Kan ni må gott i stugvärmen då ni känner till hur över hundratusen redan sjuka människor har behandlats?
Är detta en framtid ni önskar era egna barn och närstående?
Tänker ni blunda för vad som skett och sker då ni investerar era nyvunna skattelättnader i något som ni förmodligen inte måste ha?
Har ni tänkt på att det endast är en mindre grupp modiga och emotionellt kompetenta människor som genom blod, svett och tårar har jobbat och slitit för att åstadkomma den svenska välfärd vi alla kunnat njuta av och som nu sakta rivs för att hamna där den var för hundra år sedan?
Att inte opposition, fackföreningar och andra fullständigt rasar mot detta är skamligt! Att erbjuda stora skattelättnader och olika kostsamma projekt samtidigt som man är beredd att ta till så vidriga och hänsynslösa åtgärder mot en stor grupp människor, talar sitt tydliga språk. Gör det inte?
Är det på rena direktiv man ofta agerar som man gör på Försäkringskassan, är det genom den okunskap, de feltolkningar eller kanske strebermentalitet som chefer och handläggare får möjlighet dra undan mattan för sjukskrivna INNAN respektive ärende har kunnat utredas eller prövas i domstol! Att ansvarsbefrielse för ett stort antal tjänstemän infördes på 1980-talet skvallrar om den inkompetens staten helt enkelt inte hade råd att processa om. Detta är en realitet även det.
Det finns nu ett antal organisationer, föreningar och nätverk som syftar till att tillvarata sjuka människors intressen på olika sätt. Vissa mer eller mindre etablerade, andra under uppbyggnad. Dessa bygger på ideella insatser och genom ansträngningar från de sjuka som ändå kan prestera något lite. Verksamheterna verkar, dels för att ge människor möjlighet att ventilera sina helveten i en förstående atmosfär och miljö, dels i försök att samla krafter och kunskaper att bemöta den hänsynslösa häxjakt som pågår i vårt land.
Faunus