RAPPORT FRÅN NATO-KONFERENS

Den 17 oktober anordnades en heldagskonferens om Sveriges smyganslutning till NATO i ABF-huset i Stockholm. Dess rubrik var ”Stoppa NATO!” och arrangörer var ABF, Artister för Fred, Världsfredsmarschen, Internationella Kvinnoförbundet för Fred & Frihet, Värld utan Krig, Kvinnor för Fred, Folkrörelsen Nej till EU, Svenska Kvinnors Vänsterförbund, Svenska Fredskommittén, Sveriges Fredsråd m fl. Så här skriver Agneta Norberg, konferensens ledarinna: ”Tystnaden kring NATO i Sverige är bedövande. Ändå pågår nära nog ständiga övningar av olika slag i NATO:s regi i vårt land. Fredsrörelsens tystnad är anmärkningsvärd, mycket beroende på bristande kunskap och samordning mellan olika organisationer i vårt avlånga land.”

Jag närvarade på konferensen under eftermiddagen efter att det hållits föredrag av internationella fredsforskare under förmiddagen. Eftermiddagen började med grupparbete och min grupp tror jag leddes av Birgitta Hambraeus. Hon sade att retorik är viktigt i fredarbete. Det handlar ju om krig och fred och det är lätt att åberopa känslor och använda fel ord. En annan i gruppen föreslog att fredsrörelsen skulle uppvakta socialdemokratiska arbetarkommuner och lokala fackföreningar. En tredje person påpekade att det militär-industriella komplexet är starkt. Ytterligare någon föreslog att en grupp fredsaktivister skulle uppvakta USA:s president Barack Obama ifall han kommer på besök i Sverige.

Sedan blev det återsamling och jag bedömde antalet deltagare till 100 personer. Sångkören Trots Allt uppträdde med en keyboardist och sjöng av Beethoven och en text ur Aristofanes. Jag tror att den sistnämnde skrev dramat ”Lysistrate” där kvinnorna manar männen till att mäkla fred. Det blev också diktläsning där uppläserskan uppmanade till att sluta döda och istället förlåta.

Därefter blev det redovisning av grupparbetena och beslut om ett uttalande om att Sverige ska upphöra med sitt engagemang i olika uppdrag under NATO-befäl. Ingela Mårtensson, känd från Nej till EU, hade utarbetat ett utkast till uttalande och mötet bestämde sig för att använda hennes ord tillsammans med formuleringar av sekreteraren i min grupp under grupparbetet. Ledarinnan Agneta Norberg frågade alla på mötet vad vi skulle prioritera och vem som ska göra vad. Jag tyckte inte vi kom fram till några svar på frågorna men det skulle bli ett möte därefter som kanske beslöt i dessa frågor. Någon tyckte att vi skulle prioritera en folkomröstning om NATO-anslutning. På så vis skulle man kunna mobilisera massorna. En finländare berättade att en liknande diskussion förs i Finland som inte heller är medlem i NATO. Vi fick flygblad från ”Grass Root Anti NATO Groups” (”Gräsrotgrupper mot NATO”) i Finland. En annan deltagare saknade ställningstagande från kyrkans ledande och föreslog att fredsrörelsen skulle uppvakta dem.

Konferensen var bra och välbesökt och Agneta Norberg suverän som ledarinna. Vad jag saknade var ordet ”imperialism” men jag var ju bara med på eftermiddagen. Jag anser att man, för att förstå NATO:s väsen, kan gå tillbaka till V I Lenins verk ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium”. Dess teser står sig giltiga än idag. Ingen påpekade att NATO ursprungligen bildades för att utgöra ett motstånd mot den socialism som man byggde upp i vissa länder. Ändå anser jag att olika delar av fredsrörelsen måste samverka på bred nivå med målet i sikte att förhindra Sveriges eventuella NATO-anslutning. Birgitta Hambraeus, om det var hon, påpekade att det är bråttom, för efter valet 2010 kan Sverige vara anslutet till NATO.

 /”Röda Äpplet”