Under de senaste veckorna har flera länder i Europa gått till val. Hur har det gått för kommunisterna i Portugal, Grekland, Tyskland och Ryssland?
Parlamentsvalen i Portugal ägde rum den 27 september. Kommunistpartiet PCP ställde upp med en gemensam lista med de gröna under namnet Förenade Demokratiska Krafter (Coligação Democrática Unitária – CDU). PCP är den starkaste kraften inom denna allians, som kunde förbättra sitt röstresultat till 7,9 procent (+0,3) och kommer att ha 15 mandat (+1) i parlamentet (totalt 230 mandat).
Jerónimo de Sousa, PCP:s generalsekreterare, underströk på valnatten att det regerande Socialistiska partiet PS under premiärminister José Sócrates har förlorat sin absoluta majoritet och att tillväxten för CDU indikerar ett viktigt steg för att förbättra betingelserna i kampen mot den högerriktade nyliberala politiken.
Till det blandade Vänsterblocket Bloco de Esquerda – BE sökte sig många väljare som hade blivit besvikna på Sócrates socialister men som ännu inte vågade att ta steget fullt ut till de konsekventa vänsterkrafterna som vill bryta kapitlets makt. BE kunde förbättra sitt resultat med 3,5 procent till 9,8 procent och kunde fördubbla sina mandat i parlamentet till 16.
Valdeltagandet låg på 60 procent.
De regerande Socialisterna förlorade 8,5 procent jämfört med 2005 och uppnådde 36,6 procent av rösterna. Det högerliberala Socialdemokratiska Partiet PSD, som under de senaste 33 åren har regerat Portugal antingen tillsammans med socialisterna eller som alternativ till PS, hamnade på 29,1 procent (+0,4), och kunde denna gång inte profitera på PS-förlusterna.
Däremot lyckades även i Portugal, liksom i andra länder, högerpopulistiska krafter att segla upp: CDS-PP, Demokratiskt-sociala centrum – Folkpartiet ökade sin andel med 3.2 procent till 10,5.
Kommunisterna i PCP bedömer partiets framgång som bra, men inte tillräckligt, eftersom målet är att bryta med den högerorienterade politiken som stegvis urholkar och omintetgör de sociala, demokratiska och kulturella landvinningarna som folket tillkämpat sig efter Nejlikornas revolution den 25 april 1974. Sócrates Socialistiska Parti har under de senaste fyra åren skärpt högerorienteringen mer än alla regeringsföregångare sedan 1976.
Kommunisterna och deras bundsförvanter har kämpat mot denna utveckling med stora demonstrationer, manifestationer, strejker. T ex samlades hundratusentals människor för två år sedan i protest mot EU-toppmötet i Lissabon, mot den nya reaktionära arbetsrättslagstiftningen, mot urholkade rättigheter för de offentligt anställda, mot den hämningslösa flexibiliseringen och privatiseringen och amputeringen av hälsovården. Protestaktioner mot nedskärningarna inom skolan samlade upp till 80 procent av alla landets lärare.
PCP värderar dessa aktioner som tilltagande protest mot den förda högerpolitiken, mer ser också att många väljare fortfarande faller offer för regeringens hot om kaos, för den massiva antikommunistiska propagandan eller är rädda för ett konsekvent vänsteralternativ med kommunisterna och därför satsar på BE. Detta bidrog till att CDU, som tidigare varit den tredjestarkaste kraften i parlamentet nu hamnat på plats fem. Men kommunisterna och deras bundsförvanter är förankrade i fackföreningarna och många andra rörelser som försvarar det arbetande folkets intressen.
Därför såg partiet, som har starka politiska positioner i många städer och kommuner, med tillförsikt fram emot kommunalvalen som hölls den 11 oktober. Kommunisternas allians med de gröna, CDU, vann i 28 kommuner. Vänsterblocket BE fick an borgmästarpost. Socialdemokraterna vann i 138 kommuner och socialisterna i 131.
Källa: Unsere Zeit, PCP