Det var en ren tillfällighet att jag befann mig i Stockholm på onsdag 9 september, då ett statligt verk som heter Forum för Levande Historia (FLH) öppnade porten till en utställning om Pol Pot. Några dagar innan hade Forum släppt en reklam film om utställningen. Den är ett vulgärt personangrepp på Jan Myrdal och andra människor som verkar har uttalat sig positivt om Pol Pot en gång i tiden. Filmen bekostas naturligtvis av offentliga pengar. Utställningen, filmen och själva FLH har utsatts för kritik från flera håll, inklusive Aftonbladet och t.o.m. DN.
FLH menar att Pol Pots gärningar kan ses som bevis för ”kommunismens brott”. Det stämmer inte.Pol Pot var en patologisk galning. Hans organisation hade ingenting att göra med kommunism. Med undantag av Kina, som hade gemensamma intressen med USA, fanns ingen kommunistisk regim som hjälpte honom. Tvärtom, det var kommunistiska Vietnam som drev ut honom ur Kambodja.
Det är USA:s och Storbritanniens förhållande till Pol Pot som avslöjar hur han utnyttjades i kampen mot Vietnam och de kommunistiska rörelserna i Kambodja och Laos.
Den långa hemliga alliansen är ingenting för Forum för Levande Historia
I artikeln ”The long secret alliance: Uncle Sam and Pol Pot”, http://www.thirdworldtraveler.com/US_ThirdWorld/UncleSam_PolPot.html, bevisar den australiensiske journalisten John Pilger att USA och Storbritannien stödde Pol Pot med pengar, vapen, militär träning och även mat efter han hade drivits ur Kambodja av den vietnamesiska armén. Hans motståndare hade bett Hanoi om hjälp. Artikeln återges här i en svensk översättning under rubriken Pol Pot och USA – en lång och hemlig allians. En annan artikel av Pilger, ”How Thatcher gave Pol Pot a hand” finns på engelska på http://www.newstatesman.com/200004170017.
Pilgers text ger en bra bild av varför varken Pol Pot eller hans medbrottslingar ställdes inför rätta. De mäktiga västländerna kunde blixtsnabbt gripa Jugoslaviens lagligt valde president Milosevic och ställa honom inför en tribunal som var olaglig. Men de hade tydligen ingen möjlighet att arrestera Pol Pot, ”den nye Hitler”, trots att alla visste att han under många år bott i en förort till Bangkok.
Jag besökte FLH på utställningens första dag och talade med Pernilla Halling, som är ansvarig för den. Jag gav henne en kopia av Pilgers artikel och sa att ingen utställning om Pol Pot kan anses vara fullständig om den inte redovisar informationen om hur USA och Storbritannien hjälpte honom. Hon såg vänlig ut och sa ”Jaså?”
Jag informerade henne att tack vara Washington och London kunde Pol Pot skicka beväpnade styrkor från baser i Thailand in i Vietnam, där de fortsatt att döda folk. Dessutom ordnade västmakterna att en av Pol Pots följeslagare blev Kambodjas representant i FN under flera år, godkänd av bl.a. Sverige – medan den legitima regeringen i Phnom Penh ignorerades.
Detta var enligt Pernilla Halling en intressant nyhet. Artikeln publicerades 1997 och är lätt tillgänglig på Internet, men FLH är uppenbarligen inte välbekant med den nya teknologin. Jag hade skickat en kopia till FLH för två år sedan, men fick ingen respons. Jag uttryckte min förhoppning att FLH skulle informera allmänheten om USA, Storbritannien och Pol Pot, även om jag ansåg att detta var osannolikt därför att verket fokusera på propaganda, inte på historiska fakta.
Dessutom påpekade jag att som följd av USA:s gärningar i Vietnam, Kambodja och Laos hade ca 3 miljoner människor dött, vilket är många fler än Pol Pot dödade, och att Vietnam är fortfarande så förgiftat av kemisk krigföring att den har världens högsta frekvens av missbildade nyfödda barn. Eftersom FLH är så intresserade av massaker och brott mot mänskligheten, vore det inte passande att ordna en utställning om detta? Pernilla Halling sa att hon skulle prata med sin chef om detta.
Under de kommande dagar skickade jag kopior av Pilgers artikel till flera tidningar, inklusive DN och SvD, och pratade om den med Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, som också fick en kopia. Jag bad journalisterna ta kontakt med folk på FLH och frågar varför de ignorerade sanningen.
Men i skrivandets stund 17 september har varken Aftonbladets redaktion eller de andra tidningarna reagerat. Linderborg debatterade med chefen för FLH i TV-programmet Agenda på söndag 13 september utan att nämna USA:s förbindelse med Pol Pot. Tydligen anses detta som en historisk kuriosa som inte meriterar vidare diskussion.
Peter Cohen