Iran efter 12 juni

Presidentvalet den 12 juni i Iran kom att bli något av en tändande gnista för all opposition mot den sittande islamistiska terrordiktaturen.
 
I ett officiellt meddelande den 1 juli tog den mest namnkunnige av oppositionskandidaterna, Mirhossein Moussavi avstånd från regeringen Mahmour Ahmadinejad som han bl a anklagade för valfusk.
 
En annan av oppositionens ledare Mehdi Karoubi publicerade den 30 juni en apell för "enhet på revolutionär grund", och "kamp mot osynliga och synliga krafter som är fientliga till förändring".
 
"Jag anser inte att denna regering är legitim och jag ämnar fortsätta min motståndskamp… med alla medel och jag är beredd att samarbeta med alla personer och alla grupper som vill förändring.” skriver Karoubi.
 
Idag (14 juli) fortsätter protesterna och gatudemonstrationerna i Iran och regimen svarar med samma metoder som den gjort sedan den 12 juni d v s: dödande, fängslande och våld, våld, våld mot sitt oppositionella folk samtidigt som iranier världen över demonstrerar för störtandet av diktaturen i Iran och till stöd för den iranska frihetskampen. 

- Det är varmt, säger Reza(fingerat namn) när jag träffar honom i slutet på juni. Som i Iran!

Han kommer från Abadan nära gränsen till Irak och mycket nära staden Basrah. Pappan arbetar på oljeraffinaderiet i Abadan vid Persiska viken.

Just här finns den olja som bl. a orsakade USA:s invasion av Irak och EU:s, USA:s, Ryssland m fl. supermakters kamp om de bästa avtalen med Irans numera ökände självhärskare president Ahmedinejad.

– En del har som yrke att gå ut på gatorna och ropa, säger Reza. Men man måste också göra något åt sakernas tillstånd i Iran. Regimen säger att de ska skjuta ihjäl tvåtredjedelar av befolkningen om så skulle behövas för att få slut på demonstrationerna.
 
I det gemensamma intresset att störta den islamistiska terrorregimen i Iran har den iranska oppositionen i exil såväl som inne i Iran, vilken tidigare lamslagits av sekteristiska motsättningar, nu vuxit i organisatorisk styrka och enhet.
 
På Gustav Adolfs Torg i Göteborg hängdes bl a ut ett program för kampen  Manifestation i Göteborg
med följande punkter.
 
1. Frigivning av alla politiska fångar
2. presentation och åtalanden av de som deltagit i eldgivning mot folket.
3. avskaffande av dödsstraff
4. avskaffande av obligatorisk slöja.
5. Villkorslös yttrandefrihet, mötesfrihet och strejkrätt
6. Minimilön en million Toman (ca 7 000 kronor).
 
Folkets fiender hade sats ut på stolpar tillsammans med foton från gatustrider och dödsskjutningar.
 
 – Dom dödar och skadar och sen springer de in i moskéerna och får välsignelse, berättar Reza. Förut trodde nog många att vi iranier var fanatiska religiösa men nu hoppas jag att de fått upp ögonen för att vi är som alla andra människor och vi vill inte ha den här diktaturen.
 
Utländska ambassader har uppmanats att erbjuda fristad och asyl åt skadade eller förföljda demonstranter. Utanför Irans ambassad i Stockholm ockuperades åtminstone tillfälligt under protesterna och kraven ställdes att den svenska regeringen skulle bryta sin "politiska relation med den kriminella regimen och stänga regimens ambassad i Stockholm samt kallar hit svenska ambassadören från Iran.".
 
Det som vi bevittnar är inte något efter valet skalv, utan regimens dödsskakning, konstaterades i flygbladen som spreds.
 
 – Vi är alla folk av kött och blod, säger Reza. Och om någon kroppsdel på något av världens folk håller på att förblöda så lider hela mänskligheten. Kan det iranska folket besegra den islamistiska terrorregimen kommer detta att få konsekvenser för hela Mellanöstern, för Afrika och för delar av resten av världen.
 
 – Stoppa stening! Stoppa dödsstraff! Frihet och jämlikhet i Iran.

Orden har skanderats från öst till väst, från norr till söder medan vår planet befinner sig i uppror mot rådande världsordning.
 
 Text och bild:
 
 Charlotte Svärdström
 
Läs mer: www.wpiran.org