Lund 5 augusti 2009
I morgon 6 augusti 2009 blir det 64 år sedan USA fällde en atombomb över Hiroshima, följt av en till över Nagasaki den 8 augusti. I Hiroshima dödades 70 000 direkt och mer än 100 000 skadades. Siffrorna för Nagasaki var 40 000 döda direkt och mer än 100 000 skadade. Fram till slutet av 1945 var 310 000 överlevande med stora skador. Av dem dog ca 10 000 i följderna av bombningen varje år fram till 1985.
Enligt västerländsk mytologi var detta nödvändigt för att få slut på andra världskriget och spara de tusentals amerikanska liv som en invasion av Japan skulle ha kostat.
Men i ”The Decision to Use the Atomic Bomb and The Achitecture of an American Myth”, Knopf, 1995, visar den amerikanska historikern Gar Alperovitz att bombningar var helt onödiga och sparade inga liv. President Truman och utrikeminister Byrnes visste redan i maj 1945 att de japanska ledarna var beredda att ge upp.
De ville skicka ett budskap till Sovjetunionen – nu är det Washington som leder korståget mot kommunism. Den brittiske fysikern och nobelpristagare P. M. S. Blackett skrev att bomben ”var det första skottet i kalla kriget”, i boken ”Fear, War and the Bomb”.
Bombningar hade ingen militär betydelse, vilket bekräftades av ledande amerikanska befälhavarna.
Admiral William D. Leahy, Roosevelts och Trumans Chief of Staff, ordförande i möten med USA:s Joint Chiefs of Staff och USA-Storbritannien Chiefs of Staff: “Användningen av detta barbariska vapen vid Hiroshima och Nagasaki var av ingen egentlig betydelse i vårt krig mot Japan. Japanerna var redan besegrade och beredda att kapitulera. Som den första att använda bomben godkände vi en etisk norm som var vanlig bland barbarerna i den äldre medeltiden (Dark Ages). Jag har inte varit skolad att föra krig på detta sätt. Krig kan inte vinnas genom att förinta kvinnor och barn”. Admiral Leahy, June 18, 1945, 7 veckor innan bomben fälldes: “Jag menar att en japansk kapitulation kan ordnas med villkor som japanerna skulle acceptera…”
Chefen för U.S. Army Air Forces, general Henry H. "Hap" Arnold, sa i New York Times 17 augusti 1945 “Den japanska positionen var hopplös även innan den första atombomben fälldes, därför att japanerna hade tappat kontroll av luftutrymme”. Arnold i hans memoarer: ”Vi ansåg hela tiden att oavsett atombomb var japanerna på randen till kollaps”.
Major General Curtis E. LeMay, 20 september 1945 i NY Herald Tribune: “Atombomben hade ingenting att göra med slutet på kriget”. Det var LeMay som 1951 lovade att med bombplan omvandla Nordkorea till ”en parkeringsplats” (a parking lot).
Fleet Admiral Chester W. Nimitz, chefen för USA:s Stillahavsflottan, två månader efter bombningar: “Japanerna hade faktiskt begärt fred... innan Hiroshima förintades”.
Admiral William F. Halsey, Jr., chefen U.S. Third Fleet: “Den första atombomben var ett onödigt experiment”.
General Dwight Eisenhower var emot att bomben skulle användas. 1963 sa han att “det var inte nödvändig att slå dem med denna fruktansvärda sak” (". . . it wasn't necessary to hit them with that awful thing"). T o m General Douglas MacArthur var förskräckt.
Bombningar utgör ett av de värsta brott mot mänskligheten som har begåtts sedan korståg mot kommunism lanserades 1918 med invasionen av Ryssland. Den bör uppmärksammas varje år som ett exempel av hur långt ledarna för Den Fria Världen är villiga att gå för att bevara marknadsekonomin.
Peter Cohen