Med anledning av mordet på en ung flicka i Stureby nyligen, har jag mejlat nedanstående brev till AB:s journalister
Kerstin Nilsson och Jill Sjölund. Jag förväntar mig inget svar, (för det brukar de stora "nyhets"-tidningarna inte ge, men om jag får svar hoppas jag RP tar in det i sitt nästa nummer.)
Varför skriver ni dessa ständiga och svulstiga reportage? Tjejen som dog var helt säkert jättesnäll, jättesöt med mera. oskyldig som ett lamm, det tvivlar jag inte på. Det hela är verkligen ENORMT tragiskt!! (Har själv tonåringar så jag kan mycket väl tänka mig!!)
MEN!– Nu har ni ju skrivit i flera dagar redan om händelsen och den stackars tjejen. VARFÖR skriver ni inte istället vidare om vårt empatilösa samhälle, som skapar empatilösa människor? Och om vad vi kan/bör/måste göra åt det?
URSÄKTA mig, men denna drypande sentimentalitet om hur fin hon var och hur hemska de som dödat henne därför måste vara, LEDER INGENSTANS. Och något samhällsansvar måste väl ändå en journalist känna?
Vill gärna ha svar!
Hälsningar V. Westling
Hej,
tack för ditt mejl.
Jag känner inte igen mig i din beskrivning.
Vi är bland annat väldigt noga med att inte utmåla de i nuläget
anhållna som några monster tvärtom - de är också barn, vilket gör det
hela ännu mer tragiskt.
Och jag förstår inte riktigt - skulle vi inte skriva om det, menar du?
Hur konstigt blir det?
Men jag håller med dig om att det också måste drivas vidare - inte
bara av tidningarna.
Utan även av politiker/föräldrar etc.
Vilket jag hoppas att våra artiklar om detta kan leda till.
Vad har du själv för idéer?
Vad kan du göra?
Det är kanske också intressanta frågor att ställa sig, istället för
att klaga.
med vänlig hälsning
Kerstin Nilsson
Tack för snabbt svar! Vad jag gör är att jag jobbar politiskt själv, så mycket jag hinner. Satt en period i kommunfullmäktige och styrelse (2002-2006), och har på olika sätt engagerat mig både privat och offentligt mot just ungdomsvåld.
Jag är för ett humanare samhälle med hjälp av socialistiska lösningar, eftersom jag tror att det är enda vägen att gå. Borgerliga lösningar förvärrar allting på sikt och det är det vi ser resultatet av i vårt samhälle. Våldet och empatilösheten ökar överlag när människors desperation över arbetslöshet och sämre offentlig service tilltar. Det tycker jag man ska fokusera mer på i nyhetstidningarna.
Jag tycker era artiklar inte har någon effekt på det sättet att de får människor att tänka konstruktivt. Artiklarna exploaterar istället händelserna i sig, och lägger fokus på hur synd det är om de drabbade. Och det ÄR fruktansvärt synd om de drabbade!! Men att läsa så pass mycket om det har snarare en passiviserande verkan (på de allra flesta) än det motsatta.
Det appellerar till dåliga sidor inom många människor - att frossa i otäcka händelser. En sund människa gråter till att börja med, men efter fler artiklar av det slaget blir samma sunda människa avtrubbad. Och avtrubbade människor bryr sig MINDRE. Det kan hända att de blir "beroende" av att läsa om sådant, och då blir de ännu mera avtrubbade. Det kan även hända att (och händer också verkligen) att andra unga vill göra likadant - att de också får lust att slå ihjäl någon. Det är bland annat DÄRFÖR som jag tycker att artiklar av det slaget gör mera skada än nytta.
Med detta inte sagt att man inte ska skriva om det alls - men det kanske räcker med EN kort rapport om det, med så lite detaljer och bilder som möjligt.
För att förändra samhället kan man ha flera omfattande artiklar vad det var som gjorde att Svenska folket glömde sin historia (för det är det som har hänt!!) och gick och röstade på moderaterna, som är de verkligt skyldiga till den desperation alltfler nu känner och på så vis det ökande våldet. Kanske låter långsökt för dig, men ni är ju (var i alla fall) en socialdemokratisk arbetartidning. Eller?
Vad jag menar är alltså att av er som arbetartidning borde man kunna förvänta sig reportage som lite djupare går ner i de politiska orsakerna till varför samhället utvecklas som det gör. Lite pedagogiska och konstruktiva reportage som får folk att tänka efter och känna hopp. Alltså helt och hållet motsatsen till det ni gör nu. Borde väl inte vara svårt egentligen, själv har jag ingen journalistisk utbildning så som du säkert har, men känner ändå att jag skulle klara det om jag fick syssla med det på heltid och fick betalt. Ni kunde väl i alla fall försöka, kanske läsarna gillar det och köper flera tidningar!
Vänliga hälsningar,
Valentina