Folkets motstånd när kapitalet hamnar i kris! Detta är en oskriven lag.
Tisdagen den 9 juni reste sig föräldrar och barn i min stadsdel, Högsbo i Göteborg och följande drama utspelade sig på Axel Dahlströms torg när stadsdelspolitikerna skulle ha sammanträde.
Ett hundratal personer hade samlats bakom banderoller som: Högsbo mot nedskärningar och Låt inte barnen betala krisen.
– Det har gjorts räddningspaket åt Volvo och räddningspaket till bankerna men var finns ett räddningspaket till våra barn? sa Åsa Hjalmers.
– Ni satsar inte på barnen. Skolor läggs ner. Allt privatiseras!, sa en annan förälder och det applåderades.
Under trappavsatsen nedanför samlingssalen där stadsdelsmötet skulle hållas fanns politikerna.
– Sluta spara! Den som spar har inget kvar!! skanderade folkmassan.
Som ett resultat av sparpaketet hade nu femtio procent av eleverna i Högsbo gått över till friskolor eller till andra stadsdelar och resten av barnen "flyttades runt som cirkusdjur".
– Men vi ska kämpa vidare. Vi ska inte låta politikerna i Bryssel bestämma över oss. Vi ska bestämma här och nu!, sa en annan talare.
Vänsterpartiets representant trädde då fram:
– Vi kräver att hela sparpaketet återremitteras. Remiss på nedskärningarna! sa han och fick applåder för detta.
Men då tog socialdemokraternas representant Maria Gustavsson till orda.
– Ni ska veta att Vänsterpartiet är lika ansvarig för den här budgeten som vi, sa hon.
Vänsterpartiet replikerade:
– Vi tar tillbaks alltihop.
Miljöpartiets representant hade också något att säga:
– Jag är ny här i nämnden, förklarade deras representant. Men jag har fått lära mig att vi måste ta jobbiga beslut.
Mest pressad var emellertid Maria Gustavsson (s) för hon hade fått mycket stryk tidigare när hon angripits från åhörarplats i Göteborgs kommunfullmäktige.
Inte bara högsbobor utan också folk från Majorna och Biskopsgården i Göteborg har nämligen tagit upp stridsyxorna mot kapitalet.
– Ni ställer krav, men vad vill ni? Revolution? sa en nästan gråtfärdig Maria Gustavsson. Vi har inte haft något annat alternativ, förklarade hon sig.
– Det finns alternativ, genmälde Åsa Hjalmers. Man kan välja mellan att sparka uppåt och sparka nedåt och du har gjort det senare. Allt du pratar på sammanträden är bara ljug, ljug och ljug, sa Åsa Hjalmers. Du borde skämmas!
Mötet avslutades med att protestlister mot nedskärningarna överlämnades till politikerna.
– Det är härligt med demokrati, kommenterade en av de äldre boende i området. Vi svenskar har alltför länge funnit oss i ombudsmannaväldet.
Text och Bild: Charlotte Svärdström
