Henrik Arnstad intervjuades i SVT´s Kulturnyheterna den 26/1 angående den nya forskningen om Finlands samarbete med det fascistiska Nazityskland under andra världskriget (2a V.K.). "Bilden av Finland under 2a V.K. som det lilla landet som anfalls av Sovjetunionen, verkar vara på väg att krakelera."
Arnstad säger i intervjun att "Finland står mitt i en omvärdering av sin historieskrivning och hänvisar till Oula Silvennoinen som i sin nya bok "Salaiset Aseljet," vilken i den avslöjar en fram till nyligen helt okänd enhet "Einsatzkommando Finland" (Einsatzkommando = mobil dödspatrull) inom den finska krigsmakten. "Samarbetet mellan finska och tyska myndigheter hade som syfte att mörda kommunister och judar på den norra östfronten och därmed var Einsatzkommando Finland en del av förintelsens initialskede”, säger Arnstad.
Den nya forskningen visar framför allt två saker: Den gamla myten om att Finland förde något sorts separatkrig under 2a V.K. kan förkastas och visar att Finland alltså var en axelmakt, ungefär som de länder som var allierade till det fascistiska Nazityskland.
En del av den nya forskning Arnstad hänvisar till är en rapport från Finska Riksarkivet vars huvudupphovsman tycker att Arnstads tolkning är överdriven. Lars Westerlund docent i historia säger att det inte finns några belägg för att det var den judiska etniciteten som var grunden för dessa utlämningar.Rapporten talar om 51 judar som lämnades ut till Tyskland och hela forskningen visar att antisemitismen var en levande del av det finska politiska livet under 2a V.K. "Det fanns ingen aktiv vilja att deltaga i förintelsen säger Arnstad men det blir ett deltagande ändå eftersom man lämnar ut judar till Tyskland och man visste ganska väl vad som skulle komma att hända med dessa."
Finlands syn på det egna landets roll under 2a V.K. verkar nu vara på väg att ändras. "De gamla generationerna av krigsveteraner som satt sitt märke på debatten är på väg bort, Det kommer en ny generation historiker som inte tyngs av nationalistiska band."
Vi SKPare skulle kunna tillägga att det fanns ett utbrett kommunisthat inom Finlands överklass långt före det finska klasskriget, något som naturligtvis fortsatte både nationellt och internationellt under 2a V.K. Vi får heller inte glömma att Finlands organiserade form för att döda kommunister och judar via dödskommandon till del sponsrades av nationer som Sverige och Storbritannien genom att dessa sände vapen, ammunition, bl.a. stridsflyg till Finland, färdigmålade i Bromma med blå svastika på, klara att sätta in mot kommunismens fäste, Sovjetunionen.
Eftersom Finland var en del av förintelsen, så var Sverige det också. Det svenska kapitalets och den politiska ledningens sympatier hade kunnat bli för uppenbara om Sverige officiellt hade bistått det fascistiska Nazityskland. Med Fascist- Finland gick det dock bättre, utmålat som det lilla oskyldiga landet med de tappra soldaterna. Dock borde också forskare i Sverige liksom i Finland som inte "tyngs av ett nationalistiskt förflutet" sätta igång med att reda ut sin del av fascistkollaborationen. Där finns en hel del att hämta, bl.a. hur Sverige och med socialdemokraternas goda minne sände tillbaka norska motståndsmän och partisaner över gränsen, direkt i händerna på SS.
En annan sida av saken är Finlands koncentrationsläger liksom Sveriges systematiska uppbyggande av arbets- och interneringsläger för kommunister som samlingsplats för dessa fram till de tyska fascisternas förväntade seger mot Sovjetunionen. Nu gick det ju inte som planerat, tyskarna liksom finländrna fick vandra "vägen tillbaka" och 1943 stängdes det sista lägret i Sverige. All dokumentation förstördes och ingen åtalades, trots att förövarna är kända.
Kjell Bygdén