Polen har som kvarleva från det socialistiska samhällsbygget fram till år 1989 Europas yngsta pensionärer. Av de polacker som är mellan 55 och 64 år arbetar endast 28 %, resten har pension, (som jämförelse och i Sverige är siffran 70 %). Alla kvinnor i Polen som arbetat under 30 års tid och betalat sina försäkringspremier kan pensionera sig vid 55 års ålder.
Ingen av Polens 14 premiärministrar sedan år 1989 har haft mod att ändra på detta. Nu ska det dock ske och det med hjälp av ett regeringsförslag, vilket är tänkt att träda i kraft nästa år och åstadkomma en ”normal” europeisk pensionsålder. ”Pensionsåldern mellan kvinnor och män ska bli mer jämställd och en man som arbetat i 35 år ska kunna gå i pension vid 60 års ålder.” Regeringen säger sig vidare vilja minska antalet tidiga pensionärer från 1,2 miljoner till 240. 000.
Förslaget har dock stött på hård kritik från fackföreningshåll och den 15 december lade dessutom Polens president Lech Kaczynski in sitt veto (en av många sammandrabbningar mellan president och regering). Regeringen måste således söka stöd hos oppositionen för att få ihop till den 3/5-dels majoritet som fordras för att upphäva presidentens veto.
Under den socialistiska tiden hade Polen råd med sina unga pensionärer. Så är det inte längre, nu när arbetets kraft ska exploateras så hårt som möjligt, på arbetarnas bekostnad, kvinna som man, katolik som ateist och till kapitalets fördel och ”behov av” ständigt ökade vinster. Arbetsköparna och den borgerliga mediaapparaten, nationellt som internationellt talar om ”reformer” och benämner de företeelser som försvarar det gamla pensionssystemet vid ”politiska jippon”, ”populism” och ”löjligt låga pensioner.” Betänk då att det socialistiska Polen hade levnadskostnader som var en bråkdel av vad de är i dag, dessutom har vare sig löner, pensioner eller studentlån följt den allmänna prisstegringen sedan dess. Hög arbetslöshet var ett annat fenomen som följde i övergången till kapitalism.
Har den svenska högerns journalister och megafoner som säger att Polens unga pensionärer har ”löjligt låga pensioner” någonsin gjort en jämförelse med våra fattigensionärer? Ta t.ex. den tidigare offentliganställda kvinna som vid 65 års ålder, efter ca 40 år i arbetslivet inte har råd att leva på sin pension. Hon är tvingad att jobba extra, för att dra ihop till livets nödtorft. Varför frågar de inte henne vad hon tycker om ”löjligt låga pensioner” och den kriminella pensions-”reform” som kapitalet genomdrev med hjälp av sossarna och den dåvarande finansministerm Göran Persson i spetsen?
Blir möjligen Polens unga pensionärers öde att jobba vidare när deras öde nu troligen blir en valfråga emedan det polska parlamentet har upplöst sig självt och utlyst till nyval den 21 oktober. Är det troligt att de får arbete, arbetslöshets- eller socialförsäkring i en tid av finansiell kris och en arbetslöshet på 13,7 % (enligt Statistiska Centralbyrån GUS)?
Kjell Bygdén