Det känns ynkligt, det känns frustrerande att inte kunna annat än pränta ord på papper men ändå blir detta ett tvång. Mina tankar går till de hjältar som står vid operationsborden och räddar så många liv de kan med de små medel de har medan de själva riskerar att dö när som helst. Mina tankar går också till de ambulansmän som springer till ambulanserna när larmet går trots att Israelerna beskjuter dem. Många har också fått sätta livet till. Det största misstaget västvärlden gjort var att skapa staten Israel. ”Delningen av Palestina skedde år 1947. Man gav då en oproportionerlig del av landet till den judiska befolkningen. Sedan tog man ännu mer. 700000 palestinier fördrevs och 500 samhällen utplånades . Gaza och västbanken utgör 22 % av det ursprungliga Palestina och hit har Israel flyttat 450000 bosättare och för varje dag utvidgas processen,” säger en person som sett detta med egna ögon. Sedan stänger man in det Palestinska folket i ett jättelikt koncentrationsläger. Man stänger av el och vattentillgång man förhindrar medicinsk utrustning och förnödenheter att nå de instängda. Sedan skjuts det en och annan hemmagjord raket över till den Israeliska sidan. Sedan smugglas livsförnödenheter och för all del också vapen genom tunnlar från Egypten. Man hävdar Israels rätt att försvara sig men i så fall har också det Palestinska folket också rätten att försvara sig. Men de har inte den högteknologiska vapenarsenal som Israel har tillgång till i många fall made in USA. De kan inte beskjuta den Israeliska befolkningen med t.ex. vit fosfor som nu har drabbat den palestinska civilbefolkningen.
Jag läste en insändare i Östran där skribenten ställde frågan ”görs det skillnad på vilka länder som ockuperar och vilka ockupanterna är?” Ja, det gör det. Hon ställde också frågan. ”Varför skjuts det raketer?” I våra medier har rapporteringen om vad som händer i det ockuperade Palestina varit obefintlig. År 2001 låg det dokument på dåvarande regeringens skrivbord. Det var en rapport av två svenska jurister som besökt israeliska fängelser och bevittnat rättegångar mot palestinska barn en del så små som åtta år gamla. De kunde berätta om el-tortyr och misshandel och orimligt långa fängelsestraff av dessa barn, vars brott var stenkastning mot Israelisk militär. Men eftersom dåvarande statsministern var pro-israelisk var tystnaden påfallande. Man kan fylla sida efter sida med övergrepp begångna av ockupationsmakten Israel. En tioåring skjuten av stridsvagnseld på grund av att han ”trotsade” utegångsförbudet. En mor och hennes tre barn av samma orsak. En sjuttonårig yngling togs in på förhör. Han återbördades till sina föräldrar utan de livsviktiga organen lever och hjärta. Förmodligen var det någon rik israel som tyckte sig behöva dem bättre. En trettonårig flicka sprangs ikapp av en israelisk officer. Han tog upp sin pistol och sköt henne genom huvudet. En nioårig flicka ihjälskjuten för att hon lekte för nära den mur som delar Israel och Palestina. En far försökte med sin kropp skydda sin son men soldaten trängde sig emellan väggen och fadern och dödade barnet medan fadern tilläts leva. Det är ondska. Detta skedde inte under krig utan under ockupation. Precis på samma sätt behandlades barnen till misstänkta motståndsmän i Irak av USA:s armé. Hundratals barn hölls inspärrade i ett läger många så unga som sju åtta år. När jag fick vetskap om detta kontaktade jag internationella människorättsorganisationer som väl kände till förhållandena men de hade inte mandat att ingripa. Det hade däremot internationella Röda korset men de förhindrades av ockupationsmakten att besöka dessa läger. Att behandla oskyldiga så framför allt barn är ondska. Sionisterna livnär sig av ondska. Att förtiga detta som våra medier gör är näst intill ondska eller kanske det är feghet.
Hamas beskylls för att ha brutit vapenvilan. Det gjorde de också med media glömde bort att förmedla att innan hade sex Hamasanhängare dödats av israelisk militär. Det är mycket våra media ”glömmer” att rapportera.
(Leif Erlingsson skriver om medias glömska.)
Det senaste är att USA planerar oprovocerade kärnvapenanfall mot Iran. Intelligentsian tycks liksom de svenska nazi-medlöparna under Hitler-tyskland helt förhäxade, nu av USA. Augustinumret av The American Conservative innehåller en notis om att USA:s strategiska kommando håller på att planera för oprovocerade kärnvapenanfall mot Iran. ("The American Conservative", s 27, 1 augusti 2005.) Uppgifterna har läckt från flera högre Amerikanska Flygvapenofficerare, som är helt chockerade över vad det är de håller på att göra, men som (fegt) inte är beredda att offra sina karriärer genom att komma med invändningar den officiella vägen.
Räkna inte med att den svenska medlöparpressen kommer att skriva om det. De är fäaktigt undergivna i sitt kryperi och följsamhet till "Den Nya Ordningen" i USA och annorstädes. Kända intellektuella i Sverige som jag är i kontakt med anser att förklaringen helt enkelt är onödigt höga löner som de ansvariga svenska mediaarbetande har getts, vilket gör dem till "presstituerade". De riskerar inte sina fina förmåner och att kunna försörja sin familj så flott genom att gå och bli hederliga. Hederlighet lönar sig inte, är mottot i dag. Liksom efter nazi-tiden kommer vi att få gå till räkenskap med medlöparna och fosterlandsförrädarna en dag, för deras förräderi. Fast javisst-ja, det var väl det vi i Sverige aldrig gjorde?
Och om inte sionisterna i USA startar detta kärnvapenkrig har sionisterna i Israel sagt att de kommer att bomba Iran med kärnvapen. Israel har egna kärnvapen men som om det inte räcker har USA tidigare överfört tonvis med så kallade mini-nuces till Israel för just detta ändamål. Det är ondska. De onda har stulit makten och våra regeringar och säkerhetstjänster böjer sig som strån i vinden och låter sig manipuleras av de lögner som mörkermännen och deras lakejer sprider.
Astrid Boman