Internationella Kvinnodagen 2008

Så är det dags för den internationella kvinnodagen igen. Vi är inne i år 2008 och när vi tittar tillbaka historiskt kan vi bara konstatera att kvinnors situation inte på långa vägar är vad vi önskar att den skall vara.  Kvinnors kamp för mänskliga rättigheter har förts i sekler och en bit på väg har vi kommit i och med rösträtt, egenvärde (utan manlig förmyndare), eget arbete som ger egen ekonomi. Men det finns mycket kvar att önska. De senaste åren är knappast kvinnovänliga, snarare kvinnofientliga med det ökade våld som riktas mot kvinnor både i hemmen och i samhället, männens ignorans mot detta och rättssamhällets tillåtande attityd till våldet mot kvinnor vilket de” rättshaverier ”vi sett tydligt visar.  När det gäller omvärldsbilden ha problemen bara ökat i och med den traffiking och annat utnyttjande och förtryck av kvinnor vilket sker inom Sveriges gränser. Det är ju också konsekvensen av den nyliberalism och kapitalism som ser allting som handelsvaror, där allting har ett pris, inte minst människor.    
Rättsväsendet har naturligtvis inte resurser, helt enligt det borgerliga/kapitalistiska synsättet för att stoppa den ökande kriminaliteten. Rättsväsendet har heller ingen förmåga att skydda utsatta och förföljda kvinnor och tydligen ingen önskan att göra det heller. Det är alltid kvinnan som får sitt liv förstört. Så ser det ut år 2008.  Irakiska kvinnoförbundet ber om hjälp för att göra omvärlden uppmärksam på det fruktansvärda våld som pågår mot kvinnor i Irak med kidnappning, misshandel och mord. Det är mycket svårt att veta vilka grupper som ligger bakom detta men USA:s ockupation innebär att konservativa irakiska krafter fått allt större utrymme.   Vi – alla världens kvinnor – måste höja våra röster för att stoppa detta.
När det gäller kvinnors arbete och kvinnors lön står vi också stilla och stampar. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män bara ökar- förutom gapet mellan rika och mindre rika/fattiga.  Det är kvinnor som har de tyngsta slitsammaste jobben inom offentlig sektor med skador och sjukdom som klar konsekvens. Det är kvinnor som har deltidsarbeten som man inte kan försörja sig på.
I och med denna regerings arbetarfientliga politik drabbas också kvinnor värst av neddragningar i sjuk-och arbetslöshetsförsäkringarna. Det är flest kvinnor som får söka hjälp hos socialförsäkringen.  När allt skall privatiseras och den offentliga sektorn monteras ned är det också kvinnorna som i första hand drabbas. Så ser den bistra verkligheten ut – styrd av män.
Otaliga är de kvinnor som redan drabbats av de åtstramningar inom sjukvård, vård och omsorg, skola , städning , administration , mm som påbörjades redan av  föregående regering och  nu fullföljs av alliansen främst i och med de skatteförändringar som  åderlåter den offentliga sektorn och banar väg för allt större privatiseringar  av sjukhus, skolor, äldrevård, dagbarnvård. Alla sektorer som ger flest kvinnor försörjningsmöjligheter. 

Låt oss höja våra röster hela kvinnodagen. Låt oss tänka på alla de kvinnor inom arbetarrörelsen, inte minst hos kommunisterna, som träget och oförtröttligt slitit med att få oss dit där vi i alla fall är idag. De kvinnor som trots spott och spe och motstånd aldrig givit upp. Låt oss tacka dem och med full styrka fortsätta deras arbete för ett jämlikt och gott samhälle för alla kvinnor, för alla människor.
Gun Isaxon