Fem kommunistiska partier hade anmält sig till firandets inledande paneldebatt.
Början var möjligen något lam, men sedan panelen lagt ifrån
sig skrivna koncept och börjat att tala direkt med publiken blev debatten
livlig. Publikens önskemål var klara: Mer aktivitet i partierna!
Sätt fart på de unga!
Partiernas inledande anföranden hade främst historiskt innehåll.
Anledningen till firandet var ju dock 1917 års ryska revolution, av
panelen ansedd som en av historiens viktigaste händelser.
Oktoberrevolutionen är en fyrbåk för världen. Det ansåg
både greker och chilenare. Världen är i ett lika utsatt läge
som inför Oktoberrevolutionen. Vi är i imperialismens våld,
och vissa förhållanden är outhärdliga. Vår livsmiljö,
till exempel. I Latinamerika har dock tänts nytt hopp. Juntorna har fallit,
och något nytt och för hela världen hoppingivande håller
på att uppstå.
För Irans del var Oktoberrevolutionen viktig. Det påpekades i ett
anförande från Irans Tudeh-parti. Sovjet erkände tidigt Iran
som en suverän stat. Det så kallade ”Stora spelet”
om Asien upphörde; i alla fall i så motto att Ryssland inte längre
deltog.
Bolsjevikerna förstod att formulera krav med vilka de kunde mobilisera
ett helt folk till revolutionär verksamhet.
Panelens deltagare uppmanades att försöka att göra likadant.
Panelens svar var att en del av Oktoberrevolutionens paroller ännu äger
full aktualitet. Stoppa imperialismen. Nej till krig. Irak hålls som
bekant ockuperat, och ett angloamerikanskt angrepp på Iran anses vara
förestående.
Finns det nya paroller? Kanske. Det får visa sig. Kvällens förslag
var: Folkomröstning om EMU.
Riktigt spännande blev debatten vid ett inlägg från Iraks
kp, vars företrädare oanmodad framhöll att hans parti visst
vill ha slut på kriget i hemlandet.
Irak-frågan är starkt omtvistad, även bland de här representerade
partierna. Iraks kp har företrädare i Iraks regering, vilken i flera
av de övriga partierna anses som en ren qvisling-regim.
Det blev i alla fall inget gräl om saken- Ett kort replikskifte resulterade
i ett upprepat framhållande av behovet av enhet och sammanhållning.
Visa begränsningar vidlådde debatten. Företrädarna saknade
naturligt nog mandat att yttra sig efter eget skön och ville därför
inte inlåta sig på vilka frågor som helst. Deras uppdrag
var att framföra hälsningar till mötet och att uttala sig om
Oktoberrevolutionen och dess betydelse. Flera ansåg sig också
personligen begränsade däri att de inte fullt behärskade svenska
språket.
Känslan av begränsning kan dock säkert också ses som
ett tecken på iver. Både panelen och publiken var alldeles tydligt
upplivad av kvällens debatt. Många vill se en fortsättning.
Publikens beställning löd på mer aktivitet. Men det är
möjligen inte endast aktivitet som saknas. Kanske saknas det också
ledarskap. Vem skall stå för den önskade aktiviteten? Jo,
det skall självfallet bland andra just de som satt på mötet
och gjorde beställningar. Det torde vara partiernas uppgift att sätta
fart på dem.
MaLo