En av regeringen Reinfeldts första åtgärder vid sitt tillträde
var att förstöra A-kassan.
Denna åtgärd var för regeringen Reinfeldt och den nya stureplanscentern
mycket viktig att få snabbt genomförd då dels statskassan snabbt
måste få ett tillskott på 10 miljarder för att kunna
finansiera borttagandet av förmögenhetskatten: Vilket man tyckte att
de arbetslösa kunde finansiera.
Det andra skälet till att snabbt chockhöja egenavgiften till A-kassan var att Alliansen inte var och är överens om vad man vill göra med A-kassan.
Folkpartiet vill som bekant föra över arbetslöshetsförsäkringen till det allmänna socialförsäkringssystemet, antagligen Försäkringskassan. Det innebär att Folkpartiet tillsammans med de övriga partierna i alliansen vill föra bort arbetslöshetsförsäkringen från fackföreningarna. Emellertid är Folkpartiets hållning att de arbetslösa tillfälligtvis måste ha en ersättning, om än låg, som garanteras av staten.
Stureplanscentern lutar mer åt ett privat försäkringssystem
modell USA för att på så vis garantera sig om att endast ett
fåtal vid arbetslöshet kan uppbära en ersättning. Därmed
menar man sig effektivt och relativt enkelt kunna slå sönder arbetsmarkandens
lagar och avtal.
Det var länge sedan centerpartiets politik utmejslades på bygdegårdarna
i Ramvik och Rådom.
Alliansen är ännu så länge enig i att skilja på sambandet mellan facket och A-kassan, och fram till dess man är överens så blev kompromissen att villkoren för ett inträde i A-kassan blev så besvärliga för den enskilde att sambandet med ett fackligt medlemskap blev så otydligt som möjligt. Vidare spekulerade Alliansen i det att om egenavgiften till A-kassan blev så hög som möjligt så skulle den genomsnittlige LO-medlemmen inte förstå skillnaden mellan avgiften till A-kassan och avgiften till fackföreningen. Avsikten var alltså att avfolka facket.
Genast efter att regeringens beslut i frågan vunnit laga kraft uppstod en debatt, även från vänsterhåll som gick ut på att nu lämnar medlemmarna facket. Dessa debattörer visste inte vad de talade om. Man visste inte att en utträdesanmälan ur ett LO-förbund tar sex månader innan den gäller. Alltså måste man vänta minst sju månader för att överhuvudtaget kunna ha ett någorlunda vettigt antagande att basera sina spekulationer på.
Det har nu gått 11 månader sedan de nya reglerna började gälla och vi kan dra en del slutsatser. Skrivaren av dessa rader har aktuell medlemsstatistik en gång per månad i sin hand som gäller Byggnads. Det betyder att jag har fullständiga och aktuella uppgifter för Byggnads, men och det är viktigt bara för Byggnads. Jag har alltså inte en aning vad som gäller för andra förbund.
Medlemsantalet visar sedan årsskiftet för Byggnads att det minskar, dock är minskningen inte på något sätt dramatisk. Av olika anledningar har alltid folk valt att lämna facket samtidigt som nya kommer in. Så har det alltid varit och så är det nu också. Vi har aldrig haft 100 procent av byggnadsarbetarna anslutna. Det har alltid varit ca 15 procent som valt att åka snålskjuts på sina arbetskamrater.
Däremot står Byggnads inför nya uppgifter när det gäller att värva nya och då i synnerhet unga medlemmar. Detta beror i första hand på att det nu inte går att i samma mening som man föreslår ett medlemskap samtidigt talar om ersättningen från A-kassan. Sambandet är genom de nya arbetslöshetsvillkoren brutet. Detta betyder nu att ett fackförbund som vill värva nya medlemmar måste göra det på egna meriter och inte ta A-kassan som draghjälp.
Det är detta faktum som nu ligger bakom TCO:s nya medlemsvärvningskampanj som med buller och bång nyligen presenterades via TV:s morgonsoffor. I samband med presentationen av TCO:s kampanj så var det ett av morgonprogrammen som uppsökte ett bageri i Stockholmstrakten och där samtalade med två ungdomar som valt att inte vara med i facket. Sannolikt skulle de vara med i Livs. Ungdomarna som bakade kaffebröd fick frågan varför de inte var fackligt organiserade. Svaren var enkla. Båda ungdomarna hänvisade till att de inte visste vad facket gjorde och fullföljde tanken med att ställa sig frågan varför man skall betala en medlemsavgift på totalt minst 600 kronor i månaden till något man inte känner till. Som synes ett helt sunt och riktigt svar.
Läget hade varit betydligt mer allvarligt om ungdomarna valt att stå utanför facket av politiska skäl. Då hade vi alla haft anledning att bli ordentligt oroliga. Nu var det inte så och det kommer att bli en smärtsam process för Livs, TCO med flera att motivera ett medlemskap på enbart egna meriter, inte minst för Kommunal och IF Metall som under de goda, av borgerligheten älskade åren anammade hela smörjan och började med individuella förhandlingar.
Lars Lundberg