Ja, så har det gått drygt ett år sedan Alliansen intog regeringskansliet.
Ett skrämmande år där man direkt gick till aktion mot det arbetande
folket. Först och främst de mest sårbara grupperna naturligtvis,
såsom kvinnor i offentliga sektorn, pensionärer, sjukskrivna och
arbetslösa eller arbetssökande som det ska heta så flott.
Känn på ordet arbetssökande, som innebär, att det finns
obegränsat med arbeten att söka. Frågan är bara var alla
dessa jobb finns? I storstadsregionerna, visst och bland vissa yrkesgrupper,
men att det som alliansen lovade skulle finnas så gott som obegränsat
med arbeten i hela landet är ju bara en chimär.
Enligt alliansens uppfattning fanns det tydligen så gott om jobb i landet
att man obehindrat kunde sänka a-kasseersättningen kraftigt i den
fantastiska tron att denna åtgärd skulle stimulera människor
att söka arbeten. I den fantastiska tron att människor inte vill arbeta
utan hellre tar ut s.k. bidrag för sin överlevnad.
Sanningen är precis den motsatta. Alla människor vill bidra till sitt
uppehälle genom riktiga jobb. Sanningen är också att eftersom
bidragsersättningarna är procentuellt neddragna och beroende av inkomst
har många, många mycket svårt att klara sin hushållsekonomi
med dessa ersättningar.
Det visar också siffrorna hos socialförsäkringen som stigit kraftigt. Men antagligen tror denna allians som regerar nu att alla som arbetar i Sverige har minst 30 000 i månadsinkomst och alltså kan klara ekonomin trots en kraftig sänkning av summan. Att stora yrkesgrupper, främst inom kvinnoyrken har mycket blygsamma inkomster, så låga att de efter nedsättning knappt kan klara hyran ligger väl helt utanför dessa personers tankeförmåga.
Den värsta formen av förslavandet av arbetarklassen är ju också de nya A-kasseregler som kräver att man tar jobb både i hela landet och utomlands med de tragiska och dyrbara konsekvenser detta får. Ett hårresande exempel är historien med att skicka en småbarnsmor som bor i Luleå till arbete i södra Sverige 140 mil bort. En småbarnsmor med ett 3-årigt barn! Hur tänker man egentligen inom dessa myndigheter? Tar hon inte jobbet blir hon alltså avstängd från A-kassan. Nog går väl skam på torra land nu.
Detsamma gäller alla förtvivlade människor som inte får den sjukskrivning som de är berättigade till. Trots läkarintyg som bevisar att de inte kan jobba. Där de som hamnar i detta dilemma är för friska för att sjukskrivas och för sjuka för att jobba enligt arbetsförmedlingen, dit de skickats från försäkringskassan efter att ha tvingats sluta sitt jobb på grund av sjukdom eller arbetsskada.
Myndigheternas cynism strålar ut över landet ivrigt uppbackade av den fantastiska alliansregeringen. Mänskligheten, solidariteten, förståelsen lyser med sin frånvaro och kommer att göra detta så länge denna allians sitter vid makten.
Man ska naturligtvis inte vara sjukskriven i åratal utan att åtgärder sätts in som varit fallet under tidigare år, men att utifrån detta svänga pendeln över helt åt andra hållet och förvägra människor som har rätt till den ersättning, den försäkring som de betalat in via skattsedeln, är mer än provocerande och skapar onödiga tragedier för dem som drabbas, inte minst ekonomiska men hela familjelivet drabbas när ekonomin kärvar.
De åtgärdsprogram som insattes under 70- 80-talet, åtminstone
inom offentlig sektor, och de trygghetsfonder som skapades vid industrins nedgång
med hjälp av våra skattemedel för människors trygghet,
de är ett minne blott. Det innebar ju naturligtvis att personalgrupper
måste förstärkas för att de med arbetsskador och sjukdomar
också skulle har en berättigad plats inom arbetslivet. För detta
fanns det pengar, men naturligtvis ser kapitalister inte med blida ögon
på ett sådant system.
Varje människa skall klara sig själv utan bidrag heter det ju. Att
det s.k. bidraget är en försäkring som träder i kraft vid
behov talar man tyst om. Och använder själv detta försäkringssystem
till de redan högavlönades fördel vilket sannerligen uppvisats
av inte minst våra valda riksdagspolitiker. Det som alla vi andra ser
som en naturlig ekonomihandling, nämligen att betala för sig i form
av skatter, licenser m.m. anser också dessa grupper helt respektlöst
kunna undandra sig. Och fördelar på helt omvänt Robin Hood-sätt
resurserna till de rika och besuttna från de utsatta och medellösa.
Strålande! Tänk om man tecknat en bilförsäkring och vid
en olycka kräver ersättning får till svar av försäkringsbolaget
att det bara är att slå ut bucklorna och försöka fortsätta
köra.
Den försäkringen skulle man omedelbart säga upp. Men se det går inte med den solidariska försäkring som vi har i form av skatteinbetalning.
Pensionärerna är också en grupp som denna regering inte har mycket till övers för. De s.k. skattelättnader som skall tillfalla arbetande grupper är inte något som man tänkt underlätta för pensionärer med. Trots att en mycket stor del av dem har mycket låga pensioner. Skammens rodnad borde visa sig på regeringens kinder. Där borde en skattelättnad gå så långt som att ingen som helst skatt ska dras på låga belopp. En direkt Robin Hood-fördelning från de allt rikare skikten skulle mer än väl räcka för att underlätta vardagen för dem som har jobbat hårt ett helt liv och dragit upp detta land från fattigdom till välstånd. Men detta har väl denna regering inte en susning om.
Herr Reinfeldts svar till den delegation som lämnade namninsamlingar på tusental angående denna totala orättvisa var att pensionärerna kan ju söka arbete om de inte klarar sig på sina pensioner. Tänk om solidariteten skulle vara total och landets drygt 1,5 miljoner pensionärer skulle gå till arbetsförmedlingarna och söka arbete. Vilken effekt det skulle få!
Den mest skrämmande företeelse som ägt rum måste vara ”Seminarium om kommunismens brott mot mänskligheten”. Den arrangerades av UOK (upplysning om kommunismen) och Litauens ambassad. Detta skedde den 15 november i Stockholm. Detta är så skrämmande eftersom det inte anordnas något seminarium om nazismens och fascismens brott mot mänskligheten. Ännu mer skrämmande är att skolorna kommer att ha historieundervisning om kommunismens brott med material som distribueras av högerkrafterna. Kommunismen är naturligtvis total motpol mot den nyliberalism som råder och som i förlängningen övergår i nazism och fascism enligt nyliberalismens värdegrunder.
Ett socialistiskt samhälle och senare kommunismen är det enda system som genom solidaritet och rättvis fördelning av landets och jordens resurser är till för varje medborgare och förbjuder ett klassamhälle. Detta vill man inte ska komma till unga formbara människors kännedom. Att arbetarrörelsen på ett fredligt sätt tagit makt och skapat det välfärdssamhälle vi haft och som snart är ett minne blott om kapitalismens krafter får råda, det vill man också tala tyst om. Att socialismen är den enda modell som minskar och reducerar brott och våld och skapar fred är inget som råkapitalismen ställer sig bakom. Naturligtvis, för i ett kapitalistiskt system skall allting säljas som går att sälja från människor till vapen. Därför är ett våldsfritt samhälle eller en värld i fred inget mål för dessa krafter.
Dagens opinionsmätningar visar dock att om det var val idag skulle denna regering avsättas direkt. Klyftorna i samhället har ökat markant och allt fler människor får upp ögonen för detta. Förhoppningsvis växer rörelsen mot högerpolitiken vidare till nästa val och blir en reell politisk kraft. Tyvärr verkar vägen vara alltför lång dit.
Tillsammans är vi starka. Låt oss gå ut och visa människor alternativet till den nyliberalism som råder och som för ofärd med sig.
Gun Isaxon