Den socialdemokratiska regeringen tillsatte en parlamentarisk kommitté i början av 2003, den hade uppdraget att se över strukturen och uppgiftsfördelningen inom samhällsorganisationen. I klartext innebar det att kommittén skulle se över hur staten, län, landsting och kommuner fungerar och fullgör sina uppgifter. Kommittén fick därefter namnet Ansvarskommittén och dess ordförande blev den moderata landshövdingen Mats Svegfors.
Motivet för att tillsätta en kommitté var att ”Samhället genomgår i dag stora förändringar. Nya beteenden och behov, ekonomiska, demografiska och teknologiska faktorer, liksom EU-medlemskapet och internationaliseringen i stort, ställer samhällsorganisationen inför betydande utmaningar.”
Utredningen delades in i två etapper och det första betänkandet
lämnades redan i december 2003 då man genom ett tilläggsdirektiv
även fick uppdraget att föreslå de förändringar som
ansågs nödvändiga. Detta direktiv har man så arbetat med
fram till början av 2007 när slutbetänkandet överlämnades
till nuvarande kommunminister Mats Odell. Utredningen och kommitténs
förslag är nu ute på remiss hos kommuner, myndigheter, länsstyrelser
och organisationer. Remisstiden utgår den 21 september och i skrivande
stund har ett drygt tiotal remissvar inkommit av ca 600 - 700 möjliga.
Kommittén har bestått av ledamöter från riksdagspartierna
och dessa är i stora drag eniga om motiveringarna och förslagen. Åsa
Torstensson, centerpartiet, tycker dock att kommittén fegar när
den inte vill föreslå mer omfattande förändringar än
vad som ryms inom den nuvarande författningen. Enligt henne borde kommittén
föreslå än mer omvälvande förändringar och som
hon påstår decentraliseringar.
I vad mån förslagen från kommittén ryms inom den nuvarande
författningen kommer säkert de juridiskt lärda att strida om.
Hur ett förslag som utplånar den nuvarande landstings- och länsindelningen
för att skapa mellan 6 – 9 regioner där den statliga styrningen
skall bestå i att se till att regionerna handlar utifrån de ramverk
som beslutas på europeisk nivå kan anses överensstämma
med den svenska regeringsformen där det i första paragrafen heter:
”All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska
folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän
och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt
och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.”
Men lagar kan ändras och den nya regeringsformen får ha som första
paragraf: ”All offentlig makt i Sverige utgår från Bryssel
och storfinansens intressen”, så överensstämmer den bättre
med den reella verkligheten, för vad skall en riksdag som effektuerar EU-byråkratins
förslag ha för intresse för invånarna i Sverige?
Kommittén förutspår att de demografiska och samhällsekonomiska
utmaningarna blir akuta med början år 2020 och därför vill
man att förändringsarbetet inleds omgående, helst skall förändringarna
vara klara till år 2010 eller senast till valet 2014.
Regeringen vill ge sken av att skynda långsamt och lägger ut dimridåer
i form av att förändringarna skall genomföras ”underifrån”,
men deras underifrån-perspektiv sträcker sig inte längre än
till de politiska, byråkratiska och ekonomiska eliterna. Eftersom de i
princip har fastställt det när man gav sitt stöd till tyska kanslern
Angela Merkels reviderade författningsförslag för EU. Skulle
ett riktigt underifrån-perspektiv etableras skulle naturligtvis vi få
lov att rösta om denna författning som berör hela vårt
liv och leverne för lång tid framöver.
Ansvarskommitténs
förslag överensstämmer helt med EU:s planer, EU har redan delat
in Sverige, därför att medlemskap i EU förutsätter att medlemsstaterna
anpassar sin administrativa struktur på ett sådant sätt att
den passa in i EU:s regionalpolitiska ramar. Grunderna för denna anpassning
ligger i NUTS-klassificeringssystemet. NUTS är förkortning för
Nomenclature des Unités Territoriales Statistiques - nomenklatur för
territoriella enheter för statistik.
En av de grundläggande tankarna med NUTS-indelningen påstås
vara att utjämna den ekonomiska levnadsstandarden mellan EU:s regioner.
En annan är att man inom EU vill tillbaka till den "logiska geografin".
De tidigare logiska regioner i Europa som hölls samman av gemensam handel
och kultur bröts delvis upp av statsbildningen. Detta har skapat ologiska
kommunikationssamband med följande resursspill och onödiga påfrestningar
på naturen enligt EU-byråkratin.
Regioner som egentligen ligger väl så centralt som centralmakten
i ett land, blir genom gränsdragningen för staten placerade ute i
periferin. Skåne påstås vara ett sådant exempel, och
Norrbotten är förmodligen ett exempel på en region som skall
placeras i periferin, kanske Stockholm också.
Att de nya regionerna skulle innebära förbättringar inom sjukvård,
skola och offentlig sektor för det arbetande folket i Sverige är inte
trovärdigt, tvärtom, med nya regioner har man för avsikt att
”utveckla” entreprenörskapet och ”hållbar utveckling”
och hållbar utveckling för EU och storfinansen är mer nyliberal
politik, privatiseringar och minskad politisk makt för folkflertalet.
Jan Jönsson
Så vill EU se Sverige