1:a Maj i Turkiet

I Sverige ser vi det som en självklarhet att vi har rätt att demonstrera 1:a maj, men så är det inte i hela världen, inte ens en gång i Europa. Även i länder som man försöker få in i EU kränks dom mänskliga rättigheterna för det arbetande folket och arbetarklassen. Turkiet är ett av dom länderna där arbetarklassen demokratiska rättigheter beskärs av kapitalet i samarbete med fascistiska krafter.

Först några ord om situationen för den fackliga rörelsen i Turkiet. För närvarande finns fyra fackliga landsorganisationer i Turkiet: Türk-is, DISK, Hak-Is och KESK som organiserar offentliganställda. Sammantaget är omkring 2,5 miljoner personer fackligt organiserade, vilket motsvarar omkring 12 procent av arbetskraften. Türk-is, den största fackliga centralorganisationen är enligt mångas mening alltför lojal med staten och arbetsgivarna och i synnerhet mot militären. Försvarare av Türk-is hävdar att det finns olika falanger inom organisationen och att vissa förbund fungerar som genuina fackföreningar.
Centralorganisationen DISK var den starka kraften under slutet av 70-talet. Efter militärkuppen i september 1980 blev DISK förbjudet, organisationens finanser beslagtagna och 1000 tal av organisationens ledare blev fängslade och utsattes i många fall för grov tortyr. Först 1991 blev DISK åter lagligt. DISK är en betydligt mer radikal organisation än Türk-is, i ledningen för DISK finns en rad personer med nära band till den revolutionära rörelsen i Turkiet.
Den tredje centralorganisationen, Hak-is, grundades i mitten av 70-talet som ett muslimskt orienterat alternativ till de två andra organisationerna.
Dessutom finns KESK som organiserar offentliganställda.

Att få sin fackliga organisation förbjuden av staten hör inte bara till historien, förra året förbjöds lärarfacket ”Egitim Sen” därför man enligt regimen framförde obekväma åsikter. Dom obekväma åsikterna bestod i att facket uttalar sitt stöd för att alla barn har rätt till undervisning på sitt modersmål och att tala det i skolorna, frågan är om ens Folkpartiet liberalernas skulle våga stämpla åsikterna som olämpliga och förbjuda Lärarförbundet.

Lagstiftningen är starkt anti-facklig. Strejkrätten är inskränkt inom viktig exportindustri, offentlig service samt inom gruv- och oljeindustrin.
DISK för en kampanj för att det skall vara lättare att organisera sig fackligt, idag måste alla som vill bli medlemmar i fackföreningen gå och registrera sig hos en lokal myndighet och dessutom betala motsvarande 150 kronor för registreringsbeviset, har man inte gjort detta är det förbjudet att ansöka om medlemskap i ett fackförbund.

Det bör även nämnas att stora delar av industrin är statligt ägd, isynnerhet exportindustrin och militär industrin förvaltas till största delen av militären. Det innebär inte att industrin är socialiserad utan den turkiska staten blandar friskt sina ägarintressen med kapitalisterna vilka drar nytta av de antifackliga lagarna och möjligheterna att slippa stå för kostnader i samband med investeringar och strukturrationaliseringar. Frågan är om detta inte är det största hindret för Turkiets EU inträdde eftersom statligt ägande strider mot den nyliberala politiken som utgör EU:s stadfästa politik. Vi har i de tidigare socialistiska länderna sett hur man tvingats rasera kollektiv och statlig egendom. Demokrati och fackliga rättigheter bryr man sig inte om det visar bl.a. EU beslut om att Colombia skall vara en gynnad handelspartner.

Första maj
DISK tog tidigt initiativ till att förbereda årets första maj och man ville även att det skulle präglas av 30-årsminnet av massakern på Taksim torget, som är Istanbuls största och mest centrala torg. Förslaget var att man också skulle använda samma affisch. Då vid första maj 1977 besköt demonstrationen av militären, polisen och fascistiska grupper som samarbetar med militären, 34 arbetare dödades och 400 skadades vi skottlossningen. DISK och dom inbjudna medarrangörerna beslutade att genomföra demonstrationen på Taksim torget.

Demonstration förbjöds av den nuvarande regeringen som domineras av ”muslimskt” sinade krafter, även militären som oftast ligger i luven på den nuvarande regeringen och påstår sig vara väktare av religionsfrihet ville stoppa den. Militären och regeringen har under de senare åren varit oense i en del frågor som oftast påstår vara religiöst betonade vilket understrukits av borgerlig media i Sverige. Men deras klassintressen ljuger inte, när det gäller kampen mot arbetarklassen kom man snabbt överrens.

Demonstranterna var oroliga för provokationer och våld från regimens och de antidemokratiska krafternas sida. Oron var berättigad, redan kl 8 på morgonen när demonstranter och arrangörer började samlas på Taksim torget slog militären och regimen till genom att föra bort de som var där med våld, många skadades och de fördes till hemlig ort. DISK krävde omedelbart svar vart dom blev förda och om deras hälsotillstånd. Polis och militär svarade inte utan fortsatte och hemlighålla uppgifterna.

1 Maj blev ett nederlag för regimen i Turkiet
I Turkiet blev det massdemonstrationer den första maj, trots regimens arresteringar och våld.
Fastän många deltagare blev stoppade på vägarna, kunde ändå en del av demonstranterna ta sig till Taksim torget. Dessutom demonstrerade flera av deltagarna som blev stoppade på vägarna på egen hand. Och på detta sätt blev det massdemonstrationer främst på Istanbuls
gator men även på många andra håll i landet. Det blev raka motsatsen till vad regimen önskade sig. Arbetarna slog sönder polisens och militärens barrikader. Tusentals demonstranter och DISK's styrelseledamöter kunde ta sig till Taksim torget. Det blev åter igen nederlag för regimen. Ett nederlag som de borgliga tidningsdrakarna i Sverige beskrev som ett upplopp.
Arbetarna och deltagarna på första maj visade att dom är beredda att kämpa för arbetarklassens värderingar och för socialism. De visade att de är beredda att använda alla kampformer för att kämpa mot kapitalet, för människovärde och demokrati.
Visa solidaritet, skicka stöd uttalanden till DISK
Leve 1 Maj! Leve internationalismen!

Ali Kinali