Liten krönika om en städskrubb

Jag städar väldigt ofta eftersom mitt hus har behov av det. Jag städar väldigt sällan min städskrubb trots att behovet finns. Men idag gjorde jag det. Jag tog stegpallen och klev upp till de översta hyllorna där jag gömt allt livsfarligt utom räckhåll för barnbarnen.

Där fanns kemikalier som skulle få vilken säkerhetstjänst som helst att gå i taket. Hade jag varit muslim hade jag ovillkorligen blivit dömd för förberedelse till terrordåd.

Men jag är inte muslim, just nu i alla fall, men man vet ju aldrig… Jag hittade ammoniak. Vad tusan ska jag ha ammoniak till? När använde jag det sist och varför? Tunglyftare har jag hört brukar sniffa ammoniak för att rensa luftgångarna.

Jag ställde tillbaka flaskan för man vet ju aldrig… Fönsterputs köper jag i parti och minut.
Jag bestämmer mig väldigt ofta för att putsa fönster och då köper jag fönsterputs men jag putsar inte lika ofta som bestämmer mig för det och flaskorna blir stående. Men till våren kanske jag gör det, man vet ju aldrig… Jag hittade några liter klorin. För några år sedan kom jag på att mina vita kläder inte var vita och beslöt mig för att bleka dem. Sedan gick jag omkring och luktade badhus i flera veckor. Jag tänker inte bleka mina vita kläder igen. Jag köper nya istället.
Men jag ställde tillbaka klorinflaskan, för man vet ju aldrig… Jag hittade tre liter flytande gödningsmedel till mina blommor. Vad bra, mina blommor behöver det! Jag brukar nämligen glömma bort deras behov. Men nu kanske jag kommer ihåg det. Man vet ju aldrig… Innan jag stängde dörren till min städskrubb insåg jag att den är en miljökatastrof men statsminister Reinfeldt sade faktiskt för en tid sedan att Sverige har gjort nog med miljöåtgärder. Nu tillkommer det andra länder att agera i miljöfrågan. Länder som Afrika till exempel. Om inte dom gör miljöåtgärder behöver inte Sverige heller.

Just det, bra talat. Jag behåller mina kemikalier. Jag vågar det för jag är inte muslim och bor inte i Danmark. Men jag har nog för att tillverka en bomb om jag också räknar med de tjugofem kilo konstgödsel jag har i mitt uthus och den storförpackning bakpulver jag köpte på stormarknaden.
Receptet finns på Internet. Jag är inte terrorist men som sagt, jag behåller mina kemikalier för man vet ju aldrig.
ASTRID