En stad på marsch

För drygt hundra år sedan startade det mest uppmärksammade samhällsbyggen vi har haft i Norden. Då bildades Kiruna stad. I och med att järnvägen byggdes kunde man börja frakta malm och gruvnäringen började blomstra. Det första barn som föddes i Kiruna stad var en flicka som fick namnet Kiruna.

Mönsterstaden Kiruna fick en bra start med Sveriges första klimatanpassade stadsplan, gedigna arbetarbostäder, världens nordligaste spårvägslinje och en fyraårig yrkesutbildning. Kiruna yrkesskola blev sedan grunden för hela svenska yrkesskolesystemet.

Inkomsterna från Kirunagruvan var en av grunderna i det svenska välfärdsbygget. Nu har gruvan vuxit och staden måste flyttas. Att flytta en stad skapar många arbetstillfällen. Men det är långt ifrån problemfritt. Det är många aspekter att ta med i spelet.

Vad ska bevaras. Det finns många fina träkåkar från stadens begynnelse kvar och många av dem är K-märkta. Hur långt ifrån gruvan måste staden flyttas för att man inte ska behöva göra om samma procedur om hundra år igen? Rennäringen är en också viktig fråga att lösa. Hjordarna måste flyttas två gånger om året och staden får inte komma i vägen för flyttningsstråken. Kan LKAB nyttja annan teknik som gör att berget inte spricker?

Det måste trots alla problem vara oerhört spännande att få vara med ifrån början när en stad ska planeras. Skidspår direkt till bostäderna, en stadsplan som går ännu längre i klimatanpassning och ett resecentrum med allt på samma ställe är idéer som har väckts. Jag har även hört fantasier om klimatanpassat centrum under tak. Jag kan se det framför mig med gröna växter och plaskande fontäner medan nordan sjunger sina bistra sånger utanför.

Kirunas centrum flyttas till berget Luossavaara vid sjön Luossajärvi enligt den politiska majoritetens förslag.

Bäste alternativet för järnvägssträckningen anses vara nordväst om den nuvarande stadskärnan bakom Kirunavaara och över Sjöbangården till Luossavara.

På längre sikt kommer stadshuset ,kyrkan, sjukhuset och många andra byggnader i nuvarande centrum att hotas av gruvbrytning varför det torde vara att ta med flytten av dessa tidigt i planeringen.

LKAB förordade det nordvästliga alternativet som samhällsalternativ. Då anser man att gruvnäringen och samhället ska kunna verka hand i hand. Området ger dessutom möjlighet att bygga upp en unik framtidsstad med målsättning att på sikt växa till ett nordskandinaviskt turistcentrum..
Kurt Björnfot