Ny organisation inom LO-distriktet i Norrbotten

Årsmötet 2005 beslöt att bilda en arbetsgrupp som skulle ta fram ett förslag om ny organisation för LO distriktet i Norrbotten. Förslaget lades fram på höstmötet 2006 där den antogs.
Det nya förslaget innebär att nuvarande LO facken i kommunerna upplöses och att LO distriktet tar över alla skulder och tillgångar som LO facken i kommunerna har. Distriktet tar också över alla anställd personal som finns i LO-facken i kommunerna.

Nya LO sektioner bildas så lokalt som möjligt (max 1 LO sektion/kommun), på vissa håll kan man slå ihop flera kommuner till en. Men samtliga LO-fack skall ha ett lokalt bestämmande via avdelningarna om man vill ingå i en större hopslagen organisation, ex så ges möjligheten till de nuvarande kommunerna i Östra Norrbotten samt A-kommunerna(Arjeplog och Arvidsjaur) att återgå till egna sektioner.

LO sektionen är ingen egen juridisk organisation och har därmed ej hand om bokföring eller administration, utan skall jobba med verksamhetsfrågor så nära medlemmarna som möjligt.

LO sektionen består av en styrelse bestående av minst fem personer, där en av de personer utses som ordförande och de utses av representantskapet. Till sektionen skall man knyta an personer ifrån arbetsmarknadsnämnder, socialförsäkringsnämnder, ungdomar och andra personer som är bra för verksamheten. Det finns inget förutbestämt antal på personer som kan ingå i sektionen.

Ordförande i respektive sektion skall fungera även som arbetsledare för de anställda på expeditionen.

Expeditions lokaler skall efter strävas att finnas i varje kommun, detta kan ske tillsammans med övriga organisationer inom arbetarrörelsen.

Motiveringen till detta förslag är att ge avdelningarna en rejält större chans att ta ansvar och inblick i den lokala tvärfackliga verksamheten, samt att ge möjligheten till att minska de administrativa kostnaderna och öka verksamheten och solidariteten.

LO sektionen söker medel hos LO-distriktet för verksamhet enligt de prioriterade områdena och i överenskommelse med de fackliga avdelningarna, genom att man skriver en verksamhetsplan/aktivitetsplan och budget. Självklart kan man söka extra medel under årets gång. Delegationsordningen för LO-distriktet skall göra det möjligt för snabb handläggning av beslut.

Tvärfacklig verksamhet ska bedrivas i samtliga kommuner. LO distriktets styrelse prioriterar enligt LO kongressens mål som nu är Facklig/politisk verksamhet, Ungdoms och skolinformationsarbete, Försäkringsrådgivarverksamhet, Fackliga studier samt Arbete åt alla.

LO sektionen kan och bör samarbeta över kommun- och länsgränser.

Under 2004 var 35 fackförbundsavdelningar medlemmar i LO-distriktet i Norrbotten. För att få en bredrepresentation och med förbundsavdelningarna som aktiva ”ägare” föreslås det att avdelningsmandat ersätts av ett förbundsmandat med minst två ledamöter från varje förbund. Detta på grund av att kostnaderna för representantskapet har ökat.

Den enskilde medlemmens inflytande sker genom sitt förbundsmedlemskap.

Sedan är det förbundsavdelningens ansvar att kanalisera dessa synpunkter ut där de hör hemma.

Den nya organisationen ska göra det lättare för avdelningarna att få fram sina synpunkter i planeringsarbetet och i genomförandet.

Jag själv anser att detta är en förändring som är negativ för det lokala fackliga arbetet.
Förr hade LO-facken i kommunerna eget representantskap som engagerade ett stort antal medlemmar. Med detta förslag så kommer alla LO –facken i kommunerna att i stort sett passiviseras. Detta har redan hänt då LO facken i Pajala, Övertorneå, Överkalix, Haparanda ock Kalix för två år sedan gick ihop och bildade LO-facken Östra Norrbotten. Det fackliga arbetet i dessa kommuner har i stort sett upphört helt. Utredningen säjer att förbundsavdelningarna
ska ta större ansvar för LO-facken i kommunerna, men det blir svårt för t.ex. Pajalas del så ligger förbundsavdelningarna i Luleå och Malmfälten 20 -30 mil bort.

Förändringen sägs bero på att ekonomin är dålig i LO-distriktet, men jag tror att det är en början till att lägga ner fackföreningsrörelsen.
Kurt Björnfot