Av Shulamit Aloni
Shulamit Aloni var israelisk utbildningsminister från 1992-93. Hon har
tilldelats Israelpriset och Emil Grunzweigs humanitära rättspris av
Föreningen för Civila Rättigheter i Israel.
Den judiska självrättfärdigheten har så till den grad tagits
för given bland oss att, vi misslyckas med att se vad vi har framför
våra ögon. Det är helt enkelt otänkbart att judarna, de
ultimata offren, kan utföra onda gärningar. Ändock praktiserar
staten Israel sin egen, ganska våldsamma form av Apartheid, gentemot den
infödda palestinska befolkningen.
Det USA- judiska etablissemangets våldsamma angrepp mot den f.d. presidenten
Jimmy Carter, hade sitt ursprung i hans orädsla att yppa en sanning, som
alla redan kände till: genom sin armé utövar den israeliska
regeringen en brutal form av Apartheid, på ockuperat område. Armén
har förvandlat varje palestinsk by och stad till inhägnade eller blockerade
interneringsläger. Allt detta är satt i system för att hålla
ett öga på befolkningens rörelser och göra dess liv svårt.
Närhelst nybyggarna, som illegalt har tillskansat sig palestiniernas land,
firar sina helgdagar eller håller sina parader, beläggs den palestinska
befolkningen med totalt utegångsförbud.
Som om detta inte vore nog, utdelar generalerna ytterligare order, i frågor
rörande förordningar, förhållningsorder och lagar (vi får
inte glömma: de är landets herrar). Vid det här laget, har de
lagt beslag på ytterligare landområden för ändamålet
att konstruera ”Jewish only roads” (vägar enbart för judar).
Underbara, breda, stenbelagda vägar, ordentligt belysta nattetid- och allt
detta på stulet land. En palestinier som kör på en sådan
väg, får sitt fordon konfiskerat och får fortsätta till
fots därifrån.
Vid ett tillfälle bevittnade jag en sådan sammandrabbning mellan
en förare och en soldat, som skrev anteckningar före konfiskeringen
av fordonet och ivägskickandet av dess ägare. ”Varför?”
frågade jag soldaten. – Det är en order, det här är
en ”Jews-only road”, svarade han. Jag förhörde mig om
var skylten fanns, som informerade om detta faktum och som upplyste för
[andra] förare att inte använda vägen. Hans svar var utan den
minsta förvåning. – Det är hans (förarens) eget ansvar
att känna till det och dessutom, vad vill du att vi ska göra, sätta
upp en skylt här och låta någon antisemitisk reporter eller
journalist ta ett foto, så att han därigenom kan visa för världen
att Apartheid existerar här?
Naturligtvis har vi Apartheid här och vår armé är inte
”den mest moraliska i världen”, som våra ledare vill
få oss att tro. Som nämnts, har varje stad och by förvandlats
till interneringsläger, där varje in- och utgång har stängts,
för att skära av dem från den för varje samhälle mest
livgivande trafiken. Det är dock inte nog med detta eftersom den aktuelle
GOC (chefen för den israeliska armén) funnit det nödvändigt
att göra en extra insats för de infödda, i sitt eget land.
Humanitära aktivister får inte ha palestinier som medresenärer
i sina fordon.
Major- General Naveh, berömd för sin starka patriotism, har föreslagit
en ny förordning, som ska tagas i bruk den 19e januari och förbjuda
palestinska fordon som saknar tillstånd. Förordningen fastslår
också att israeler inte tillåtes att transportera palestinier i
ett israeliskt fordon (registrerat i Israel, utan hänsyn till vilken registreringsskylt
det bär), om dom inte har fått en uttrycklig (skriftlig) tillåtelse.
Tillåtelsen gäller både för förare och palestinska
passagerare. Naturligtvis kommer inget av detta att tillämpas på
dem vars arbetskraft gynnar nybyggarna. Dom och deras arbetsköpare kommer
naturligtvis att få de efterfrågade tillstånden, så
att de kan fortsätta att tjäna landets herrar, nybyggarna.
Misstog sig fredsmannen president Carter när han drog slutsatsen att Israel
skapar Apartheid? Överdrev han? Känner inte det USA- judiska samhällets
ledare till den internationella konventionen från 7 mars, 1966, som förbjuder
alla sorter av rasistisk diskriminering och till vilken Israel har gett sitt
godkännande? De USA- judar som startade en högljudd kampanj mot Carters
påstått skadliga inflytande på Israels demokratiska och humanistiska
natur, är dessa obekanta med den internationella konventionen från
30 november, 1973, mot Apartheidpolitik. I den definieras användandet av
olika juridiska instrument för att styra över olika befolkningsgrupper
och beröva dem deras humana rättigheter som ett internationellt brott.
Tillhör inte friheten att resa en av dessa rättigheter?
Förr i tiden var det USA- judiska samhällets ledare helt bekanta med
innebörden av dessa konventioner. Av någon anledning har de övertygats
om att Israel har fått tillåtelse att göra överträdelser
mot dem. Det har blivit OK att döda civila, kvinnor och barn, gamla, föräldrar
och deras barn, avsiktligt eller inte, utan att ta något ansvar. Det är
tillåtet att råna människor på deras land, förstöra
deras grödor och bura in dem som djur på zoo. Från och med
nu är israeler och volontärer inom internationella humanitära
organisationer förbjudna att hjälpa en arbetande kvinna som måste
till sjukhus. Yesh Dins (israelisk humanitär rättsgrupp) volontärer
kan inte ta en bestulen och misshandlad palestinier till polisstationen för
att göra en anmälan. (Polisstationer är belägna i hjärtat
av varje nybyggt område). Finns det någon som tror att detta inte
är Apartheid?
Jimmy Carter behöver inte mig för att försvara sitt rykte, som
besudlats av företrädare för israelofila samhällen. Problemet
är att deras kärlek till Israel förvränger deras omdömesförmåga
och förblindar dem, så att de inte kan se vad de har framför
sig. Israel är en ockupationsmakt som sedan 40 år har förtryckt
en inhemsk befolkning, som ska åtnjuta suveränitet och en oberoende
tillvaro eftersom de lever i fred med oss. Vi bör komma ihåg att
vi också använde oss av mycket våldsam terror eftersom vi ville
ha en egen stat. Vår egen lista över terroroffer är mycket lång
och utdragen.
Vi begränsar oss inte till att förneka det palestinska folket dess
humanitära rättigheter. Vi tar heller inte bara deras frihet, land
och vatten från dem. Vi tillämpar kollektiv bestraffning på
dessa miljoner människor och använder oss av ett hämnddrivet
raseri, när vi förstör elförsörjningen för en
och en halv miljon civila och låter dem ”sitta i mörkret”
och ”svälta”.
Anställda får inte sina löner utbetalade eftersom Israel ”fryser
in” 500 miljoner shekel, som tillhör palestinierna. Efter allt detta
har vi förblivit ”rena som yrsnö”. Det finns inga moraliska
skavanker i våra handlingar. Det finns ingen rasåtskillnad. Det
finns ingen Apartheid. Det är en uppfinning av Israels fiender. Hurra för
våra bröder och systrar i USA! Er tillgivenhet uppskattas högt.
Ni har verkligen befriat oss från en skamfläck. Vi kan nu tryggt
och säkert skymfa den palestinska befolkningen och så få uppleva
en extra vår, eftersom vi använder oss av ”världens mest
moraliska armé”.
Från Sol Salbes engelska översättning till svenska;
Kjell Bygdén