Den avtalsrörelse som Byggnadsarbetareförbundet genomförde 2003
slutade i ingenting annat än att dåvarande avtal förlängdes
utan förändringar. I alla de frågor där parterna var av
skilda uppfattningar löstes då problemet genom att man i dessa frågor
tillsatte gemensamma arbetsgrupper som till årets avtalsrörelse skulle
redovisa vad man kommit fram till. Vad dessa arbetsgrupper kommit fram till
är det ännu ingen som vet.
Förväntningarna var därför mycket stora bland byggnadsarbetarna
inför den avtalsrörelse som nyligen avslutades.
Två veckor innan Byggnadsarbetareförbundet den 9 november 2005 skrev
under ett nytt avtal var Byggnads förhandlingschef Gunnar Eriksson i Gävle
för att bl a tillsammans med styrelsen för avd 26 diskutera avtalsrörelsen.
Vid dessa samtal gav Gunnar Eriksson intryck av att vara mycket kamplysten och
att han och de övriga inte hade för avsikt att vika ner sig i förhandlingarna
med Sveriges Byggindustrier .Dessvärre var det exakt vad man gjorde den
9 november när man undertecknade ett nytt 17 månader långt
avtal.
Vad man skrev under på var att utgående lön skall höjas
med 3 kr och 20 öre from den 1/1 2006. Det skall ge en höjning per
månad med ca 550 kr. Att förhandla fram den summan kan knappast ha
varit någon större bedrift då det är den nivå som
riksbanken och finansdepartementet angivit som rimlig för att inte hota
regeringens inflationsmål.
Vidare skrev man under ett avtal som höjer milersättningen för
arbetsresor med en krona till 18 kr per mil, detta kan väl inte heller
betraktas som annat än självklart med dagens bensinpriser. I övrigt
höjs de särskilda tilläggen i avtalet med 2,8 procent.
Avtalets enda positiva inslag är att ett nytt yrkesutbildningsavtal sjösätts
from den 1 juni 2006. Detta avtal kommer sedermera att innebära att lärlingarnas
löner kommer att få en skjuts framåt, men det är väl
också ett resultat av självbevarelsedrift om man vill ha någon
nyrekrytering till branschen. Vilka ersättningar som nu erbjuds våra
lärlingar kan bara betraktas som ett stort skämt. Att efter tre års
gymnasiestudier och en lärlingstid på tre år erbjuda en timlön
som vida understiger vad en ungdom kan tjäna på sommaren som glassförsäljare
på en badstrand är knappast något att skryta med.
Inför den nyligen avslutade avtalsrörelsen fanns en massiv förväntan
vilket bevisas av att det utifrån Byggnads 29 avdelningar hade skickats
in över 1 000 motioner till avtalsrådet. Men det var inget som fick
störa förhandlingarna.
Till det nya avtalets mest skandalösa brister hör bl a att den ersättning
som utgår för arbete på annan ort med ett avstånd från
hemorten och till arbetsplatsen med minst 7 mil och övernattning på
annan ort fastställdes 1991 till 300 kr dygn, och nu 2005 kan vi konstatera
att Byggnads förhandlingsavdelning efter 24 år inte har funnit anledning
att se över den ersättningsnivån. Däremot är man inte
alls främmande för att propagera för att kåren måste
vara rörlig.
Vidare är den arbetstidsförkortning som nu gäller så pass
generös att Byggnads förhandlare inte sett anledning att utöka
densamma. Faktum är att Byggnads arbetstidsförkortning är så
skandalöst ynklig att byggnadsarbetarna inte ens bryr sig om den. Eller
vad sägs om att efter 1820 timmars arbete kunna kvittera ut 16 timmar i
arbetstidsförkortning, det är naturligtvis inget annat än ett
dåligt skämt.
Ett otal av de tusen motioner som skickats in behandlade bl a frågan om
behovet av en ny bodstandard. Som det nu är skall 8 byggnadsarbetare få
plats i en bod som innebär att varje arbetare har en yta på en halv
kvadratmeter till förfogande och två ytterst minimala skåp
för kläderna. Detta förhållande tycker uppenbarligen Byggnads
förhandlare att är alldeles utmärkt. Och i de fall byggföretagen
ställer upp bostadsbaracker, vilket man gör vid större anläggningsarbeten
ex vis vid bygget av Årstabron i Stockholm, så är dessa baracker
ofta av urusel kvalitet. När Årstabron var färdigbyggd försökte
Skanska att sälja barackerna till socialkontoret i Stockholm för att
användas som tillfälligt boende av stadens hemlösa. När
socialkontorets representanter besiktat barackerna sa man omedelbart ifrån,
sånt skräp skall ingen behöva bo i . Vad hände då,
brände man upp eländet? Nej, man skickade upp skräpet till de
som nu arbetar med Bottniabanan. Dessa vidrigheter är inget som oroar Byggnads
förhandlare.
Vidare förutsätter Byggnads förhandlare att en byggnadsarbetare
aldrig råkar ut för något som förutom sjukdom kan göra
att man under en kortare tid är oförmögen till arbete. Det kan
gälla en personlig tragedi av olika slag. Ens barn kan ha avlidit av sjukdom
eller olycka för att ta ett exempel. Ingen skrivning om sådant betraktas
tydligen av Byggnads förhandlare som helt okey.
När styrelsen för avd 26 diskuterade innehållet så sammanfattade
man det hela med ett ord SKANDAL
Tyvärr får vi nu leva med eländet i 17 månader.
Lars Lundberg