Ännu ett nollavtal för byggnadsarbetarna

Den avtalsrörelse som Byggnadsarbetareförbundet genomförde 2003 slutade i ingenting annat än att dåvarande avtal förlängdes utan förändringar. I alla de frågor där parterna var av skilda uppfattningar löstes då problemet genom att man i dessa frågor tillsatte gemensamma arbetsgrupper som till årets avtalsrörelse skulle redovisa vad man kommit fram till. Vad dessa arbetsgrupper kommit fram till är det ännu ingen som vet.
Förväntningarna var därför mycket stora bland byggnadsarbetarna inför den avtalsrörelse som nyligen avslutades.
Två veckor innan Byggnadsarbetareförbundet den 9 november 2005 skrev under ett nytt avtal var Byggnads förhandlingschef Gunnar Eriksson i Gävle för att bl a tillsammans med styrelsen för avd 26 diskutera avtalsrörelsen. Vid dessa samtal gav Gunnar Eriksson intryck av att vara mycket kamplysten och att han och de övriga inte hade för avsikt att vika ner sig i förhandlingarna med Sveriges Byggindustrier .Dessvärre var det exakt vad man gjorde den 9 november när man undertecknade ett nytt 17 månader långt avtal.
Vad man skrev under på var att utgående lön skall höjas med 3 kr och 20 öre from den 1/1 2006. Det skall ge en höjning per månad med ca 550 kr. Att förhandla fram den summan kan knappast ha varit någon större bedrift då det är den nivå som riksbanken och finansdepartementet angivit som rimlig för att inte hota regeringens inflationsmål.
Vidare skrev man under ett avtal som höjer milersättningen för arbetsresor med en krona till 18 kr per mil, detta kan väl inte heller betraktas som annat än självklart med dagens bensinpriser. I övrigt höjs de särskilda tilläggen i avtalet med 2,8 procent.
Avtalets enda positiva inslag är att ett nytt yrkesutbildningsavtal sjösätts from den 1 juni 2006. Detta avtal kommer sedermera att innebära att lärlingarnas löner kommer att få en skjuts framåt, men det är väl också ett resultat av självbevarelsedrift om man vill ha någon nyrekrytering till branschen. Vilka ersättningar som nu erbjuds våra lärlingar kan bara betraktas som ett stort skämt. Att efter tre års gymnasiestudier och en lärlingstid på tre år erbjuda en timlön som vida understiger vad en ungdom kan tjäna på sommaren som glassförsäljare på en badstrand är knappast något att skryta med.
Inför den nyligen avslutade avtalsrörelsen fanns en massiv förväntan vilket bevisas av att det utifrån Byggnads 29 avdelningar hade skickats in över 1 000 motioner till avtalsrådet. Men det var inget som fick störa förhandlingarna.
Till det nya avtalets mest skandalösa brister hör bl a att den ersättning som utgår för arbete på annan ort med ett avstånd från hemorten och till arbetsplatsen med minst 7 mil och övernattning på annan ort fastställdes 1991 till 300 kr dygn, och nu 2005 kan vi konstatera att Byggnads förhandlingsavdelning efter 24 år inte har funnit anledning att se över den ersättningsnivån. Däremot är man inte alls främmande för att propagera för att kåren måste vara rörlig.
Vidare är den arbetstidsförkortning som nu gäller så pass generös att Byggnads förhandlare inte sett anledning att utöka densamma. Faktum är att Byggnads arbetstidsförkortning är så skandalöst ynklig att byggnadsarbetarna inte ens bryr sig om den. Eller vad sägs om att efter 1820 timmars arbete kunna kvittera ut 16 timmar i arbetstidsförkortning, det är naturligtvis inget annat än ett dåligt skämt.
Ett otal av de tusen motioner som skickats in behandlade bl a frågan om behovet av en ny bodstandard. Som det nu är skall 8 byggnadsarbetare få plats i en bod som innebär att varje arbetare har en yta på en halv kvadratmeter till förfogande och två ytterst minimala skåp för kläderna. Detta förhållande tycker uppenbarligen Byggnads förhandlare att är alldeles utmärkt. Och i de fall byggföretagen ställer upp bostadsbaracker, vilket man gör vid större anläggningsarbeten ex vis vid bygget av Årstabron i Stockholm, så är dessa baracker ofta av urusel kvalitet. När Årstabron var färdigbyggd försökte Skanska att sälja barackerna till socialkontoret i Stockholm för att användas som tillfälligt boende av stadens hemlösa. När socialkontorets representanter besiktat barackerna sa man omedelbart ifrån, sånt skräp skall ingen behöva bo i . Vad hände då, brände man upp eländet? Nej, man skickade upp skräpet till de som nu arbetar med Bottniabanan. Dessa vidrigheter är inget som oroar Byggnads förhandlare.
Vidare förutsätter Byggnads förhandlare att en byggnadsarbetare aldrig råkar ut för något som förutom sjukdom kan göra att man under en kortare tid är oförmögen till arbete. Det kan gälla en personlig tragedi av olika slag. Ens barn kan ha avlidit av sjukdom eller olycka för att ta ett exempel. Ingen skrivning om sådant betraktas tydligen av Byggnads förhandlare som helt okey.
När styrelsen för avd 26 diskuterade innehållet så sammanfattade man det hela med ett ord SKANDAL
Tyvärr får vi nu leva med eländet i 17 månader.

Lars Lundberg