Vad är höger och vad är vänster?

I samband med att Svenska Byggnadsarbetereförbundets förbundsfullmäktige var samlat till rådslag i Jönköping den 15 – 16 juni ställde Lars Lundberg vice ordförande i avd 26 Gästrikland några frågor till 7 inbjudna socialdemokratiska riksdagsmän, alla med bakgrund i Byggnads.
Förbundsfullmäktige är Byggnadsarbetareförbundets högsta beslutande organ mellan kongresserna

Varje gång som förbundsfullmäktige samlas till rådslag finns det en punkt på dagordningen som uppmanar till politisk debatt. I år hade den tidigare debattpunkten gjorts om till en rapport, men jag tog mig ändå friheten att fördjupa diskussionen lite med att ställa några frågor till våra riksdagsmän. Mats Karlsson från Landskrona brukar vanligtvis hålla en flammande appell med temat SE UPP MED FARAN FRÅN HÖGER. Det är naturligtvis något som inte nog kan understrykas, man skall alltid se upp med faran från höger. Dessvärre har vi nu kommit till ett läge där det är högst relevant att ställa sig frågan. Vad är vänster och vad är höger?
Just den frågeställningen gör det befogat att ställa några viktiga frågor till de människor som säger sig företräda byggnadsarbetarna och därigenom Sveriges alla arbetare i riksdagen och i det parti som uppbär statsmakten.
Inför nästa riksdagsval är det många nya komponenter som tillkommit som kan hota den bestående ordningen, jag tänker då närmast på Gudrun Schymans privata projekt som har som syfte att med kvinnornas berättigade missnöje med diskrimineringen i samhället som grund trygga sin egen välfärd som inte tycks känna några gränser när det gäller lyx och flärd.
Frågan till våra riksdagsmän måste därför bli: Är det märkligt att landets lågavlönade kvinnor i kommunal fått nog med att år efter år har hört våra politiker som i ett mantra hävda att nu är det vård och omsorg som gäller? När dessa kvinnor klev ut i strejk för sina ytterst modesta krav så blev de svikna av alla politiskt ansvariga. Plötsligt förvandlades de politiker från s och vp som var de som skrek högst om vikten av vård och omsorg till strejkbrytare. Det ena kommunalrådet efter det andra blev helt plötsligt sopgubbe, skolvaktmästare osv. Kan Gudrun Schyman få bättre draghjälp i sitt projekt?

Vakuum mellan väljare och valda
Ett annat orosmoment inför 2006 års riksdagsval är den s k Junilistan. Ett parti eller hur man nu skall definiera företeelsen som uppstod ur det totala vakuum som fanns mellan de beslutande och de underlydande .Få saker har väl hänt som så tydligt visar att det finns ett avgrundslikt avstånd mellan de valda och väljarna, det läget var ett perfekt utgångsläge för ett missnöjesparti som Junilistan att slå etablissemanget med häpnad. Hur gör man i sådana lägen för att se upp med faran från höger då den är osynlig?
Men nu finns det ytterligare en aktör på nästa riksdagsvals scen som pockar på uppmärksamhet och det är det s k Sjukvårdspartiet .Det är ett parti som tagit sin näring ur människors rädsla och förbannelse över att man sett den egna och nära sjukvården stympas och eller läggas ned. Hittills har det varit ett parti som agerat mycket framgångsrikt på landstingsnivå.
I mitt eget län, Gävleborgs län, kom man från ingenstans till fem mandat. Grogrunden var nedläggningen av Bollnäs sjukhus. Att betrakta dessa människor som röstade fram Sjukvårdspartiet i Gävleborgs län som politiska idioter är en föraktfull inställning då det i realiteten var så att dessa väljare inte såg någon skillnad och valde då att gå sin egen väg. Även detta parti har tagit sina första steg för att bli en aktör i nästa riksdagsval.

SAF:s grova provokation
För ca 25 år sedan provocerade SAF den svenska arbetarrörelsen grovt då man gick ut med sin enormt påkostade kampanj SATSA PÅ DIG SJÄLV. Som dragplåster i denna kampanj använde man sig av dåtidens stora ungdomsstjärnor, Anni Frid Lyngstad från Abba och superstjärnan Ulf Lillpröjsaren Nilsson i ishockey. I denna kampanj förespråkades de privata lösningarna på de kollektiva problemen.
I dag kan vi konstatera att en s k arbetarregering på alla punkter genomfört vad högern eller för att vara korrekt extremhögern krävde för 25 år sedan.
Vem kunde för 25 år sedan gissa sig till att en arbetarregering skulle administrera ett system som privatiserar allt skolor, sjukhus, dagis, posten, energimarknaden järnvägen osv?
Hur har det då gått med resultatet av detta gigantiska projekt för överföring av skattebetalarnas gemensamma rikedomar till de privata plånböckerna?
Att betrakta resultatet som en katastrof är ingen överdrift.
Våra veteraner, de som borde ha hjältestatus, ligger nu och bokstavligen ruttnar bort på privata vårdhem och äldreboende. De som inte lider av detta lider av undernäring, och det gör man av den enkla anledningen att de privatiserade storköken köper in lika mat till alla, utan hänsyn till vilka behov som finns.
Hur gör man i ett sådant läge för att se skillnad på höger och vänster?
Skulle världsbanken inrätta ett olympiskt spel i konsten att så snabbt som möjligt totalt krossa ett väl fungerande och bra finansierat statligt verk så skulle Sverige utan tvekan ställa upp i de grenar som handlar om att totalt förinta ett väl fungerande postväsende, ett väl fungerande telenät samt en väl fungerande energisektor. I samtliga dessa grenar skulle Sverige vara guldfavoriter då varken Frankrike eller Tyskland ens skulle ställa upp. Hur ser man i denna ädla tävling instiftad av världens mörkaste krafter någon skillnad mellan höger och vänster?

Gift i arbetarrörelsens centrala nervsystem
Tyvärr har denna utradering av vänster och höger även spridit sitt gift ända in i arbetarrörelsens centrala nervsystem.
För något år sedan kunde vi med häpnad och förfäran åse landets genom tiderna största företagsplundring, jag tänker naturligtvis på Skandia-skandalen. Vi kunde då bevittna att girigheten och storhetsvansinnet slog oanade rekord. Ett antal direktörer hade helt ogenerat beviljat sig själva ersättningar och bonusar i miljardklassen. Den mest girige av alla, Investors Percy Barnevik, hade beviljat sig själv en pensionsbonus på inte mindre än 900 miljoner, en nätt summa som det tar en byggnadsarbetare 3 600 år att arbeta ihop. Dessa girighetens mästare som under många år varit ständiga gäster i landets alla TV-soffor och där mässat över vad som krävs för att behålla dessa oersättliga krafter inom svenskt näringsliv, har aldrig försuttit ett tillfälle att förhärliga sin egen livsstil. Tyvärr har det varit framgångsrikt.

Skandaler i den fackliga ledningen
Det finns nu i Sverige anno 2005 fackföreningsordföranden som inte längre vill kalla sig ordförande utan föredrar titeln verkställande direktör. Jag tänker då på läget inom vissa tjänstemannaförbund t ex HTF eller Teaterförbundet. Frågan är hur länge det dröjer innan LO:s mest reaktionära förbund Metall har en VD.
Det är inte för inte som de senaste skandalerna inom LO haft sin grund i just Metall. I det läget anklagade Marita Ulvskog, det stora partiets sekreterare, massmedia för att bära skulden till dessa ständiga skandaler. Det är ett betraktelsesätt som inte ser upp med faran från höger. Det var väl inte Expressen som köpte löskukar åt den kvinnliga personalen på Metall-expeditionen i Trollhättan. Det var väl inte Se och Hör som delade ut lägenheter till sina pampar i Stockholm. Det var väl inte heller Hänt i Veckan som föreslog att Ola Rask skulle studera Engelska i ett spansktalande land, Chile. Hur ser man skillnad mellan höger och vänster i dessa fall?

”Kamp mot terrorism” sätter alla lagar ur spel
Den utrikespolitiska situationen är just nu katastrofal. Sedan händelserna den 11 september 2001 i USA vågar jag påstå att världen blivit totalt vansinnig. Internationella lagar och avtal har blivit ersatta av internationell statsterrorism. I denna allmänna dårskap har all kamp för nationell och social rättvisa blivit stämplad som terroristisk verksamhet och därigenom har det blivit accepterat att lagar och mänskliga rättigheter blivit sekundärt trams som bara förhindrat ett effektivt krig mot terrorismen.
Numera är det accepterat att verkliga eller påstådda terrorister fängslas utan vare sig åtal eller bevis. Det har också blivit en realitet att det stora imperiet har rätt att döma människor utanför dess egna lands gränser utan bevis eller åtal, Så har t ex svenska medborgare fått sina privata ekonomier krossade, ja det är värre än så, numera tillåts även främmande makts underrättelsetjänst helt ogenerat fängsla och föra bort människor från Sverige utan att den nationella polisen agerar annat än som passiva åskådare.
När landets statsminister efter ett besök hos den lille vite mannen i det stora vita huset efter sin hemkomst förklarade att den lille vite mannen i det stora vita huset är en underskattad och stor politiker, ja då är det fler än jag som undrar vad som är höger och vad som är vänster.

Gårdagens frihetshjältar – dagens ”terrorister”?
Med anledning av dagens jakt på den internationella terrorismen har jag några frågor att ställa till våra riksdagsmän.
Författaren och Nobelpristagaren Ernst Hemmingway var ju bevisligen personligen delaktig i terrorristisk verksamhet i Spanien, är det rätt att han fortfarande betraktas som Nobelpristagare med allt vad det innebär?
Skalden Pablo Neruda, även han har visat sig ha ett starkt samröre med internationell terrorism - på vilket sätt skall världens poesivänner skyddas från hans inflytande?
Picasso som genom sin konst tog aktiv ställning för terrorism, vilka lagar kan vi förvänta oss kan komma som omöjliggör för svenska gallerier att visa hans konst?
Abraham Lincoln, Ernst Thälmann och Georg Brantings Internationella brigader som alla senare visat sig vara inblandade i internationell terrorism - hur skall dessa brigader i framtiden beskrivas?
Till sist undrar jag hur våra riksdagsmän vill beskriva den principiella skillnaden mellan den terrorristiska verksamhet som bedrevs av den Norska hemmafronten under andra världskriget och den verksamhet som Iraks terrorrister nu bedriver gentemot den USA-ledda ockupationen.

”Krig mot terrorism” har skördat miljontals liv
Genom Al Quaidas illdåd i USA släpptes vansinnet lös. Svaret på denna illgärning, som förorsakade ca 3 000 oskyldiga människors liv, blev en statlig terrorism som hittills skördat miljontals liv .Det är främst USA som ensamt tagit sig rätten att avsätta och tillsätta regeringar i antiterrorismens anda för att försäkra sig om framtida säkra oljetillgångar.
Afghanistans medeltida mullor blev en första lektion, inte för att införa demokrati, nej, målet var att säkra en framtida pipeline för olja. Afghanistan har nu återtagit sin världsledande roll som leverantör av heroin för att förgifta världens ungdom. Den av USA nyinsatta regering kontrollerar numera kvarteren närmast regeringsbyggnaderna i Kabul och ingenting annat.
Jag vill också fråga våra riksdagsmän hur man ser på den i Mellanöstern absolut största terroristen, staten Israel. En stat som bl a genom sitt murbygge på ockuperad mark har förvandlat den tidigare Berlinmuren som trots allt utgjorde en internationellt erkänd statsgräns till rena lekstugan. Hur ser ni på att staten Israel de senaste fem åren gjort minst 150 000 palestinier hemlösa genom att man med bulldozer har slagit sönder 30 000 palestinska hem?
Hur ser ni på att staten Israel tillämpar en aparheidpolitik som när den tillämpades i Sydafrika blev allmänt avskydd?

Tillbaka till rörelsens rötter
Avslutningsvis vill jag berätta att jag i min hand har två politikiska pamfletter. Båda är skrivna 1928. Den ena handlar om kommunalskatten och den andra om egendomsutjämning. Skulle jag läsa högt ur dessa pamfletter utan att tala om vilka författarna är skulle säkert flera ur Förbundsfullmäktige gissa att skrifterna är publicerade av några vänsterextremister typ KPML (r), ja några skulle nog också gissa på Al Quaida. Ingen har rätt. Sanningen är att pamfletterna är skrivna av Ernst Wigforss och Per Edvin Sköld .Anledningen till att jag nämner detta är att jag ofta föreslår att man går tillbaka till rörelsens rötter för att förstå samtiden. På senaste kongressen uppmanade jag till studium av Marx, Engels och Lenin. Jag tror att den uppmaningen klingade ohörd, jag gör därför ett nytt försök med Wigforss och Sköld.
Världen förändras men de gamla sanningarna består. Att sluta läsa arbetarklassens klassiker löser inga problem, tvärtom.
Jag har en sista fråga till våra riksdagsmän.
Att ha ett politiskt inflytande är inte alla förunnat. Ni har nu detta genom era förtroendeuppdrag. Jag vill därför fråga er. När ni upptäcker att skillnaden mellan höger och vänster blir mindre och mindre, när ni inte sätter ned foten och säger stopp, vem skall då göra det?

Lars Lundberg