Våldet i samhället blir nu alltmer uttalat, allt råare, alltmer skrämmande, samhällsklimatet allt hårdare. En kraftsamling behövs kring detta med all önskvärd tydlighet. Jamen, säger Vän Av Ordning. Det görs ju på alla plan nu! Det som görs är att sätta på allehanda märkliga plåster, skriks på polis och lagändringar. Grundorsaken angrips inte.
Att våldet mot kvinnor är stort och oacceptabelt är helt klart.
Att männens misshandel i hemmen är en fruktansvärd realitet förnekar
ingen. Att initiativet från ”normala” män är bra
och lovvärt - ett steg i rätt riktning.
Men – orsakerna, roten till allt det onda talas det tystare om. Eller
står man handfallen inför den verklighet som spelas upp som vilken
hårdkokt thriller eller aktionfilm som helst. Verkligheten är faktiskt
mer skrämmande än filmdukens eller deckarromanens historier.
Offren görs ansvariga
Naturligtvis är det rådande samhällsklimatet som ligger bakom
våldet. Påstår man något annat har man fel, även
om allehanda galna teorier sprids på alla sätt.
Först och främst görs de som drabbas offren– själva
ansvariga. Inte minst våldtagna och misshandlade kvinnor utanför
hemmets dörrar.
Allt detta är symtom på det sjuka samhället som skapats av ”sjuka
krafter”. Alla livsviktiga organ är attackerade, angripna och håller
på att förtvina.
De sjukskrivna attackeras på bred front av själva Försäkringskassan.
A-kassan förnekar sitt ansvar för de arbetslösa, Migrationsverket
skickar tillbaka sjuka och förlamade barn och dödsdömda till
förintelse osv, osv. Listan på dessa sjuka organ kan göras lång,
vilket vi kan se dagligen med (o) önskvärd tydlighet.
Ur allt detta föds det omänskliga samhälle som växer fram
bit för bit. Ett samhälle där största egoism råder.
Där de som lyckats klättra högre kan roffa åt sig allt
som är menat att fördela till flertalet för egen räkning
och detta får ske helt opåtalat. Ett samhälle där man
sparkar
Med tanke på Feministiska Initiativet och slår nedåt på
alla sätt och vis och där ordet solidaritet är ett skällsord.
De som vågar använda detta ord uppmanas tvätta munnen med tvål.
Ett samhälle där vi inte tar hand om varandra – sköt Dig
själv och skit i andra är honnörsord idag.” Bara jag har
– bryr jag mig inte det minsta om ifall du får”!
Åt alla efter behov Av alla efter förmåga socialismens målsättning
- är helt glömda ord.
Ur detta föds våldsamheten där de som är svagare –
fysiskt och psykiskt – fortsätter att slå på dem som
de rår på. Kvinnor, barn, ungdomar t ex.
Ur detta föds missbruk där alltfler försöker komma undan
den råa verkligheten med att gå in i drogmissbruk för att söka
glömska. Resultatet är ökat våld mot sig själv och
andra.
I vinstökningens intresse får alkohol flöda och spelmissbruk
öka. I de ruinerade familjer ökar också våldet.
Ur detta föds kriminaliteten. Det kan snart jämföras med medeltiden
då det varken fanns kvinnofrid eller gårdsfrid och stora rövargäng
drog fram i skogarna.
Idag drar de stora rövargängen fram i topparna av de privata och politiska
etablissemangen och tar gods och gull, heder och ära av andra människor.
Idag definierat som möjligheten att försörja sig på arbete
eller garanteras försörjning via våra dyra socialförsäkringssystem.
Allt det som arbetats fram av arbetarrörelserna i decennier håller
nu på att krossas under råkapitalismens stora stövel.
Som ett inlägg i kvinnodebatten undras ibland hur mäns hjärnor
är funtade. Men det finns en betydligt allvarligare aspekt i vad som hänt
med människors hjärnor i och med den ständiga förgiftning
som sker kontinuerligt – av luften, av vattnet och inte minst av vår
mat. Det kommer ständiga och oroväckande rapporter och dessa är
troligen bara toppen av isberget.
Och allt detta i den heliga kapitalismens namn. Mer vinster i kapitalägarnas
omättliga fickor ivrigt påhejat av de politiker som styr världen
idag.
I kampen för jämställdhet och rättvisa för kvinnorna
sås förhoppningsvis många kloka frön men vi måste
alla arbeta tillsammans– kvinnor och män – för att försöka
skapa och utveckla ett samhälle som är till för alla och bra
för alla. Vi kan bygga ett rättvist samhälle, grundreceptet är
solidaritet.
Det ordet innehåller ju allt – från fördelningen av det
gemensamma arbetets resurser till genusperspektivet – mäns solidaritet
med kvinnor och vice versa.
Med fördelningen av och aktsamheten om jordens resurser, med flora och
fauna med allt.
Med solidaritet slår vi in på den enda rätta vägen.
GUN ISAXON