Om skillnaden mellan rapportering och propganda

En brevväxling med DN-journalisten Bengt Albons återgavs i Riktpunk nr 5/2000 under rubriken ”Finns utrymme för journalistik i DN?” Vi har nyligen fått nedanstående kommentar via e-mail.

Kommentar från läsare
From: "Mattias Nilsson" <mon@chello.se>
Tisdag, 17 augusti 2004
Hej!
Läste just mejlkonversationen mellan er och DN-journalisten Bengt Albons på er hemsida, i alla fall delar av den innan jag började tröttna och skumma mig fram till slutet av artikeln.
I slutet kom dock det roligaste. Ni ifrågasätter DN:s undersökande journalistik och anser journalisterna de är en skam för kåren. Man kan väl tycka vad man vill om DN. De har inte alla svar. Som tur är i vår demokrati finns det flera av varandra oberoende medier (även om allt fler ägs av samma ägare).
Men: är inte uttalandet om "skam för journalistkåren" ovanligt löjligt? Har ni nån gång studerat förutsättningarna för Nordkoreas journalister?
Kul i alla fall att ni lägger ut sånt här trams. Det är högt underhållningsvärde i det. Lycka till med era framtida karriärer som komiker!

Mvh
Mattias

Författarnas svar
Till: Mattias Nilsson
22 augusti 2004

Angående din kommentar på mejl-växlingen med Bengt Albons som finns på SKP:s sajt:
DN är Sveriges största och mest inflytelserik tidning och påverkar många svenskars politiska ställningstaganden. Naturligtvis har varken DN eller andra tidningar alla svar. Detta är inte problemet. Problemet är att DN:s journalister brukar dölja eller förvränga fakta som inte överensstämmer med redaktionens politiska linje, samt rubricera debattinlägg som nyhetsrapportering.
En professionell journalist utgår ifrån verkligheten, inte politiska övertygelser. En journalist – i Sverige, Nordkorea eller vilket annat land - som i likhet med Albons och hans kolleger konsekvent förvränger verkligheten och driver propaganda under täckmantel av rapportering är faktisk en skam, och ingen vetting människa skulle betrakta detta som en komisk företeelse.
Varken Albons eller hans kollegor har undersökt den information som framfördes i mina e-mail. Som jag skrev till honom är han utan ”någon som helst nyfikenhet angående fakta som strider mot vad du tror”. Och ärlig nyfikenhet är en grundförutsättning för professionell journalistik.

Vi har publicerat mejl-växlingen för att visa att Sveriges största dagstidning inte är att lita på, och att dess ”utrikesexpert” Bengt Albons saknar båd kunskap och journalistisk integritet.
Albons och hans kolleger fungerar som ett språkrör för USA:s UD och stöder dess kriminella krigspolitik. DN har entusiatiskt uppmanat till angrepp mot bl a Irak 1991, Jugoslavien 1992-99, Afghanistan 2001 och Irak 2003.
Att hota ett land med ett kärnvapenangrepp är ett brott enligt FN:s Internationalla domstol, som du säkert vet. Men DN har aldrig protesterat mot Bush-regeringens kriminella hotelser om kärnvapenkrig mot bl a Iran, Kuba och Nordkorea. Tvärtom försöker DN och i synnerhet Albons motivera de tänkta angreppen genom att beskriva t ex Nordkorea som en fara för världens säkerhet.
Albons skrev tidigare i år att Nordkorea har utpressat och hotat andra länder men kunde inte namnge en enda av nationerna i fråga. Är detta vad du menar med undersökande journalistik?

En huvudprincip för professionella journalister är att man offentligt tar avstånd från sina misstag. T ex har chefredaktören för The Washington Post nyligen bett offentligt om ursäkt för tidningens behandling av fakta och icke-fakta under förberedelserna för Bush-regeringens angrepp på Irak.

I en ledare i DN under hösten 2002 förklarades att Irak måste angripas bl a därför att ”vi vet” att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen. Vilken undersökning övertygade ledarskribenten om detta? Har skribenten erkänt i DN att påståendet var fullständigt nonsens?

Om du är intresserad av journalistik i Nordkorea, ring ambassaden i Stockholm och be dem skicka dig den engelskspråkiga Pyongyang Times. Den är kostnadsfri, såvitt jag vet. Då kan du själv bedöma vem det är som skriver sanningen om förhållanden mellan Nordkorea och USA. Telefonnumret är 08-767 38 36.

Ett exempel till som du säkert kommer att finna underhållande. Föjlande text är från den brittiska tidningen The Guardian den 2 augusti 2004 (min översättning): ”Rättegången mot Milosevic har visat att folkmord aldrig förekommit i Kosovo. Trots att Blair sa till oss att händelserna där var värre än allt som hade hänt sedan andra världskriget har t o m de politiska aktivisterna i åklagarens stab i Haagtribunalen inte nämnt folkmord i stämningen mot Milosevic. Och under de två åren som processen har pågått har man inte kunnat tillkalla ett enda vittne som kunde bevisa att Jugoslaviens forna president gav order att angripa albanska civila i provinsen. Faktum är att armédokument från Belgrad visar motsatsen”.
Komisk, eller hur? Jag väntar med spänning på att DN återger denna roliga nyhet. Kanske har den redan rapporterats i andra svenska tidningar utöver Riktpunkt. Vet du vilka?
Jag väntar också med spänning på att DN kräver att de amerikaner som var ansvariga för utrotningskriget i Guatemala som tog 250.000 liv skall ställas inför rätta i en internationell tribunal. President Clinton erkände USA:s skuld i början på 2000.
Ytterligare en fråga – när såg du senast en debattartikel skriven av en kommunist i en av de ”oberoende av varandra” stora svenska tidningar här i ”vår demokrati”?

Med vänlig hälsning
Peter Cohen