Efter Ronald Reagans död i början av juni blev massmedierna i OECD-länderna nästan översvämmade av hyllningar till ”Den Stora Kommunikatören”. Nyligen har professor Bo Södersten, Sveriges ledande astrolog, lovordat honom som en hjälte i en artikel i Sydsvenska Dagbladet.
Den allmänna uppfattningen inom presskåren är att hjälten
Reagan var oerhört populär bland amerikanerna, men endast en minoritet
av USAs röstberättigade gav honom sitt stöd. I de båda
presidentvalen som han vann var valdeltagandet ca 50 procent. Han fick ca 54
procent av rösterna, vilket betyder att endast ca 27 procent av de röstberättigade
ville ha honom som president.
I verklighet var Reagan en brottsling i kapitalets tjänst. När jag
hörde om hans död tänkte jag på vad den brittiske poeten
Hilaire Belloc skrev när en känd politiker dog: ”...jag grät,
ty jag hade längtat efter att se honom hängd”. Nedan följer
ett axplock ur Reagans bravader.
Valfusk och plundring
Under valrörelsen i USA 1980 var frisläppandet av den amerikanska
gisslan i Teheran en av de största frågorna. President Carter hade
ordnat en överenskommelse med Ayatollah Khomeini, dåvarande statschef
i Iran. Men genom William Casey i CIA tog Reagan kontakt med den iranska regeringen
och bad dem att inte släppa gisslan förrän efter valet. Detta
var en huvudfaktor bakom Carters valförlust. Gisslan blev släppt lite
mer än en månad efter att Reagan avlagt presidenteden. Senare samma
år tillsatte han Casey som chef för CIA.
Detta var början till en plundringsverksamhet som CIA satt igång
genom Bank of Credit and Commerce International (BCCI), vilken var djupt inblandad
i Reagan-regeringens hemliga och illegala samarbete med Iran (se nedan).
Förtryck och folkmord i Latinamerika
1983 ordnade Reagans CIA mordet på Walter Bishop, den folkvalda socialistiska
premiärministern på ön Grenada, vilken har en befolkning på
ca 32 000. Som överbefälhavare för USAs militär beordrade
Reagan ett militärt angrepp på Grenada hösten 1983. Enligt tidningen
Newsweek blev ett mentalsjukhus sönderbombat av amerikanska flygplan under
en hel eftermiddag.
Motiveringar för kriget var att man på Grenada höll på
att bygga en ny flygplats där sovjetiska bombplan skulle kunna landa och
därmed hota USA, samt att amerikanska studenter på ön var i
fara. Sanningen var att flygplatsen byggdes av ett franskt-brittiskt konsortium
som ett led i Grenadas försök att attrahera flera turister, och att
studenterna inte alls var i fara, som två av dem berättade senare
för New York Times.
1984 hölls ett val i Nicaragua som beskrevs som öppet och juste av
en grupp internationella observatörer i vilken en konservativ parlamentsledamot
från Republiken Irland ingick. Socialistpartiet Sandinisterna vann valet,
och Reagan påstod att Nicaragua – ett av världens fattigaste
länder, med en befolkning på ca 4,2 miljoner – var ett hot
mot USA:s säkerhet och skulle ”sprida kommunismen” över
hela Centralamerika.
Reagan ville starta krig mot Nicaragua, men USA:s kongress sa nej och antog
en resolution som förbjöd Reagan att använda pengar för
en aggression mot landet. Reagan satte emellertid igång ett ”hemligt”
krig som fördes av polis och soldater från den f d Somoza-regimen,
som kallades för ”Contras”, med stöd från US Special
Forces. Somoza var ökänd för bl a brutalitet mot arbetare, vänlighet
mot storföretag som Atlas Copco, och hänsynslösa dödsskvadroner.
För att komma runt kongressens förbud och finansiera sitt krig sålde
Reagan-regeringen i hemlighet vapen till Iran. Krigsfonden stärktes också
av intäkter från CIA:s transport av narkotika från Colombia
till USA.
Contras fick listor med namn på människor som CIA ville eliminera,
d v s mörda, bl a politiker, läkare, sjuksköterskor, lärare
och ekologer. Den amerikanske ekologen Daniel Faber, som skrev en prisbelönad
bok om hur kapitalister fördärvar miljön i Centralamerika, konstaterade
att miljöförvaltningsprogrammet som togs fram av sandinistregeringen
var det bästa och mest initiativrika som någonsin har förekommit
i ett u-land. De som arbetade med detta program var måltavlor för
Contras, som för övrigt slaktade och stympade mängder med civila.
Under kriget minerade USA hamnar i Nicaruaga, vilket orsakade skador och död.
Nicaragua gick till Internationella domstolen i Haag (inte att förväxla
med den olagliga s k Tribunal som utan framgång försöker bevisa
Milosevics skuld). Domstolen fann att USA hade begått ett brott och måste
betala reparationer till Nicaragua. Reagan meddelade att hans regering inte
behövde underkasta sig domstolens beslut, trots att USA har underskrivit
konventet som bildade ICJ.
Reagan fortsatte utrotningskriget i Guatemala som CIA och den amerikanska armén hade satt igång efter kuppen som CIA ordnade 1954. År 2000 erkände president Clinton att detta krig inneburit döden för 250 000 människor. Varken Göran Persson eller Tony Blair har krävt en specialtribunal för att straffa de ansvariga.
I El Salvador drev Reagan-regeringen ett extremt brutalt krig mot kommunisterna. Kriget dirigerades av ambassadör William Walker, som senare ”uppfann” den fejkade massakern vid Racak, i Kosovo som USA använde som förevändning för att angripa Jugoslavien.
Reagan var alltså en krigsförbrytare som också har brutit mot USA:s grundlag genom att förbigå flera kongressbeslut.
Omfattande korruption
Reagans regering var en av de mest korrupta sedan Warren Hardings på 1920-talet.
Ca 55 regeringsmedlemmar eller chefer för offentliga verk, alla tillsatta
av Reagan, blev antingen dömda för mutor m m eller var tvungna att
lämna in avskedsbrev. En av de mest kända var miljöminister James
Watt, som bl a höll på att sälja ut nationalparker och annan
statlig egendom till storföretag för spottstyvrar. Reagan brydde sig
varken om korruption eller om miljöförstöring.
Stjäla från de fattiga, ge till de rika
Enligt Aftonbladet påstår f d ambassadör William Wachtmeister
att Reagan ”...går till historien som en av USA:s mest effektiva
presidenter”. Wachtmeister har en mycket egendomlig syn på effektivitet.
När Reagan blev president i januari 1981 var USA världens största
fordringsägare. När han lämnade ämbetet åtta år
senare var USA den mest skuldsatta nationen i världen, mätt i dollar.
Reagan skänkte pengar till storföretag, bl a genom en 35 procentig
ökning av anslagen till Pentagon och lanseringen av Stärnkrigsprojektet
som hundratals av Amerikas ledande vetenskapsmän kallade för rena
vansinnet, vilket det var. Han sänkte skatter för de rika och angrep
dussintals miljoner fattiga amerikaner genom att ta bort det s k mattrygghetsprogrammet
(food assistance) och minska eller eliminera många andra sociala hjälpprogram.
Ofantlig stupiditet
P g a hans ofantliga stupiditet hade Reagan svårt att begripa viktiga
ämnen som miljö och hur människor påverka den. Den 9 oktober
1980 höll han i Kalifornien ett tal till Sierra Club, en miljöorganisation,
för att lugna folk som var upprörda över bilismens negativa miljöeffekter.
Han sa bl a: ”Ungefär 80 procent av våra luftföroreningar
består av kolväteutsläpp från gröna växter,
så låt oss inte går överstyr genom att sätta tuffa
utsläppsnormer för källor som produceras av människor”
(d v s bilar).
Den 13 maj 1982 blev han tillfrågade om det inte vore farligt att utrusta
USAs flotta med kryssningsmissiler som bar kärnvapenspetsar, ty om en missil
avfyrades oavsiktligt mot Sovjetunionen kunde detta starta ett kärnvapenkrig.
Reagan var lugn. Hans svar visar att han följde samma tradition som president
Eisenhower, som hade mycket svårt att uttala en grammatisk eller logisk
mening. ”Kärnvapen som finns ombord på fartyg av en eller annan
sort, eller ombord på undervattensfarkost, är en vanlig typ av vapen
eller instrument, och dessa instrument kan hejdas (be intercepted). De kan återkallas”.
Reagans kunskaper om världen utanför USAs gränser visades i Washington
Post den 6 december 1992: ”Jag åkte ner till Latinamerika för
att höra deras synpunkter. Ni skulle bli förvånade. De är
alla enskilda länder”.
Hans syn på krig och fred framgår av en interview i tidningen Fresno Bee den 10 oktober 1965: ”Vi bör deklarera krig mot Nordvietnam. Vi kunde asfaltera hela landet och göra parkeringsplatser av det och ändå vara hemma vid jul”. Reagan hänvisade uppenbarligen till General Curtis LeMay, chef för USA:s Strategic Air Force, som sa 1951 att ”Vi skall förvandla Nordkorea till en parkeringsplats”.
Källor för ovanståede: Reagan’s reign of error, av Mark Green och Gail MacColl, Pantheon Books/Random House, New York, 1987.
Hetsjakt mot vänstern
Under andra världskriget ordnade Ronald Reagan och John Wayne dispens från
militärtjänsten, medan andra skådespelare som Jimmy Stewart
och Errol Flynn samt unga och mycket framgångsrika baseballspelare som
Joe Dimaggio, Hank Greenberg och Ted Williams antingen tog värvning eller
blev inkallade. Under hela kriget spelade Reagan och Wayne hjältar i krigsfilmer,
utan att någonsin utsätta sig för krigets risker.
Efter kriget blev både Reagan och Wayne stora hjältar i högerkretsar
därför att de var ledande i kampanjen för att svartlista vänsterfolk
i Hollywood, av vilka många hade kämpat i strider under andra världskriget
och i det spanska inbördeskriget. Reagan kallade dessa människor ”ett
hot mot vår stolta nations säkerhet”.
Oavsett bluddret från andra krigsförbrytare som Tony Blair, Margaret Thatcher och Bill Clinton, som själv över en natt skickade 350 miljoner amerikanska barn in i fattigdom genom att ”reformera” det federala socialbidragssystemet, kommer jag och många andra amerikaner att minnas Ronald Reagan för vad han var – en okunnig, hjärntvättad nickedocka, en kriminell som återspeglade de värste aspekterna av USA-samhället.
PC