Av världens 100 största ekonomier är 51 företag. Det säger
något om var makten finns och vilka de mäktiga är som medborgarna
måste konfrontera. Cheferna för de multinationella företagen
har inte bara makt över det egna företaget, utan även över
länder och ibland över hela kontinenter. Deras inflytande är
enormt och de är en av de viktigaste, om inte den viktigaste aktören
inom internationell politik idag. I samhället vi lever i, genomsyrar de
multinationella företagen vår vardag, vare sig vi vill eller inte.
Det är ingen nyhet att stora transnationella företag bygger fabriker
i utvecklingsländer för att både mark och arbetskraft är
billig där. Dessa ”jättar” har växt sig stora på
utnyttjande av människor i fattiga u-länder. Inom kapitalismen och
imperialismen handlar allt om stora pengar till varje pris, vilket innebär
att människor som är i behov av hjälp brutalt utnyttjas av kapitalismens
lakejer. Om vi nu känner till att alla dessa orättvisor existerar,
varför har då de multinationella företagen haft så stora
framgångar? Svaret är enkelt...
Vi vill ha bra produkter till ett billigt pris, dessutom vill vi gärna
ha produkter som vi känner till. Det känns tryggt att köpa de
produkterna som man har växt upp med och som man varje dag matas med i
tv, i tidningar man läser eller på tunnelbanans väggar. Det
är bara att inse, vi tjänar på att köpa produkter från
stora företag. Det är väldigt få som har råd att
köpa alternativa varor varje dag. Vi behöver ha kvar det här
systemet för att kunna behålla vår höga levnadsstandard.
Vi är, tyvärr, inte villiga att ge upp en del av vårt ”goda”
för andras välfärd. Vi i västvärlden kanske skulle
ändra åsikt om vi kunde se dessa hundratusentals människor som
praktiskt taget slavar för oss, men det gör vi inte och ”det
man inte ser mår man ju inte dåligt av” - eller?
Är det inte otrolig dubbelmoral att suga ut ett land eller en världsdel
och samtidigt förespråka jämlikhet och utjämnande av ekonomin?
Samtidigt som vi slänger pengar på u-länderna genom olika, så
kallade, hjälporganisationer och annat ”utländskt bistånd”
(som nästan alltid är förbundet med återbetalningsplikt,
vilket gör att utvecklingsländerna faller i den så kallade ”skuldfällan”),
fortsätter utnyttjandet så som det gjort i århundraden.
Allt började med kolonialismen där de utvecklade länderna sög
ut alla rikedomar som kolonierna hade att erbjuda, vare sig det betyder diamanter
eller människor i fertil ålder. Visserligen har slavexporten, 1800-talets
”svarta guld”, bytts ut av olja, men vi är nog inte så
humana som vi gärna vill tro att vi har blivit.
Det som jag finner skrämmande är att vi inte talar om det här
stora brottet mot mänskligheten. När man pratar om brott mot mänskligheten
så är det första man kommer att tänka på judeförföljelserna
under andra världskriget. Är inte slavexporten ett lika stort , om
inte större brott mot mänskligheten när vi talar om över
100 miljoner oskyldiga människors bortrövning?
Kan denna inkonsekventa historievärdering bero på att vi i västvärlden
fick agera hjältar för judarna under andra världskriget? Eller
är det för att det är någonting som är ”avslutat”
medan utnyttjandet av utvecklingsländerna fortfarande pågår
och där det är vi själva som är bovarna? Kommer vi någonsin
att kunna se sanningen i vitögat eller kommer vi fortsätta gå
omkring med skygglappar?
Nej, självklart vill vi se en förbättring; vi skaffar oss gärna
fadderbarn, donerar till Röda Korset och andra organisationer som kämpar
för bättre förhållanden i till exempel Afrika. På
så sätt kan vi med köpt gott samvete sätta oss ner i vår
IKEA- fåtölj och njuta av en rykande kopp Nescafé och ta en
tugga av vår perfekta Chiquita-banan...
Det är dags för oss alla att vakna ur den vaggvisa som ”cylinderhattarna”
sjunger för oss. Om vi vill leva i en enad värld där alla människor
blir rättvist behandlade och där ingen utnyttjas för pengarnas
skull har vi inget annat att göra än att stå upp emot vår
gemensamma och enda fiende - Kapitalismen. Vi är många, vi kan bli
fler. Folkets vind måste bli till storm!
Det är upp till oss...
Antonella Måhlén