Byn måste förstöras för att rädda den

Lördagen den 22 november var det 40 år sedan president John F Kennedy mördades i Dallas, Texas. TV ägnade en helkväll åt händelsen och avslutade med att visa filmen JFK.
Filmen tar upp frågan om vem som dödade Kennedy och varför det gjordes genom att berätta om Jim Garrison, åklagaren i New Orleans, Louisiana, som insåg att den officiella versionen om Kennedymordet var ohållbar, att mördaren skulle vara en ensam man vid namn Lee Harvey Oswald.
Garrison kom i sin utredning fram till att mordet var en del av en regelrätt statskupp iscensatt av USA:s militärledning i samband med CIA och exilkubaner som ville störta Castro. Orsaken var militärens ilska över Kennedys planer att avbryta den amerikanska inblandningen i Vietnam och exilkubanemas hat mot Kennedy för att han vägrat att sätta in amerikanska flygplan vid slaget i Grisbukten och att fortsätta försöken att störta Castroregeringen.
Garrison hade rätt, men bara delvis. Kennedy höll också på att försöka normalisera förhållandet mellan USA och Kuba, vilket både CIA och exilkubanerna ansåg var rent förräderi. Dessutom hade maffian i USA mycket starka skäl för att ersätta Kennedy med någon som skulle fortsätta aggressionen mot Kuba. Före revolutionen 1959 hade Kuba varit en guldgruva för maffian, som samarbetade nära med Batistaregimen och drev spelhålor, hotell och prostitution utan att behöva störas av den kubanska polisen. Inte minst var Kuba en perfekt bas för införsel av narkotika till USA. Och maffian insåg klart att narkotika skulle vara det allra största affärsområdet i framtid.
När filmen JFK lanserades i USA 1991 kritiserades den mycket hårt i massmedia. Regissören Oliver Stone anklagades för allt från sensationalism till lögn och förtal, precis som Garrison själv hade blivit när han inledde åtalet mot en CIA-agent i New Orleans. Alla analyser som visar att Oswald omöjligen kunde ha dödat Kennedy kallas i amerikansk massmedia för "konspirationsteorier". Påståendet att mordet var en del av en statskupp betraktades som ren galenskap.
Men under de fyrtio år som har gått sedan Kennedy dödades har vi sett en ständig intensifiering av samarbetet mellan överklassen och Pentagon, samtidigt som kontrollen över amerikansk massmedia har ökat till den grad att tre storbolag äger praktiskt taget allt. Glappet mellan statsmakten och folket i USA har aldrig varit så stor, och Garrison förstod vad som var på gång.

Populism och Populist Party i USA
Jim Garrison tillhörde en tradition i USA som kallas för populism, fast ordet har en helt annan innebörd än i Sverige, där det används som en synonym för "valfläsk" när någon föreslår en åtgärd som kan gynna folket.
Populist Party, som ursprungligen hette People's Party, bildades 1891 av Knights of Labor (Arbetarnas riddare) och National Farmers' Alliance and Industrial Union (Bondalliansen och industriella fackförbundet).
Knights of Labor var en fackförening som startades av en grupp skräddare i Philadelphia 1869. Den växte snabbt och i början av 1880-talet öppnades den också för kvinnor och svarta arbetare. Huvudmotsättningen inom organisation var mellan de som ville begränsa den till ett förbund för hantverkare och de som ville organisera även industriella arbetare.
Farmers' Alliance grundades 1877 som en del av småböndernas kamp mot monopolföretagen som försökte kontrollera transport, lagring och förädling av jordbruksprodukter. Båda organisationerna såg kapitalisterna som sin huvudfiende. De flesta populister var också mot rasism och imperialism.
Populist Partys valprogram förklarade att socialismen var målet. Utöver en silvermyntfot för dollarn som skulle möjliggör billiga lån för folket krävde partiet ett progressivt inkomstskattesystem, offentligt ägande av alla transportmedel och kommunikationer, direktval av senatorer, åtta timmars arbetsdag, allmänna postbanker och ett offentligt pensionssystem. Utgångspunkten för hela programmet var att arbetare och bönder skulle öka sin kontroll över staten.
Under den första decenniet i 1900-talet splittrades partiet på grund av inre motsättningar och politiska manövreringar, främst från Demokraterna som också försökte vinna över bönder och arbetare.
Garnisons syn på förhållandet mellan folket och staten påminner mycket om Populist Party. Han hade deltagit i andra världskriget och uppenbarligen funderat på vad fascismen innebar. Han var inte marxist, men i den amerikanska populismens tradition insåg han att demokrati betyder "folkets makt". Han var också mycket medveten om mediernas växande makt och hur farligt detta höll på att bli.
Garrison gav en lång intervju för tidskriften Playboy 1967, förmodligen därför att han vägrades tillgång till andra medier.
I intervjun förklarade han:
"Det som oroar mig djupt, och som jag har sett exempel på i den här utredningen (om Kennedymordet), är att vi i Amerika är i stor fara att sakta utvecklas till en ny sorts fasciststat."
"Det skulle bli en annan sorts fasciststat än den som tyskarna utvecklade... Men till grund för den ligger samma makt och en oförmåga att sätta mänskliga värden och mänskligt samvete före statens diktat."
"Dess ursprung kan spåras till den enorma krigsmaskin som vi byggt upp sedan 1945, det militär-industriella komplex som Eisenhower förgäves varnade oss för och som numera dominerar varje aspekt i våra liv. Delstaternas och kongressens demokratiska inflytande har gradvist övergetts och makten har koncentrerats hos presidenten på grund av krigsförhållanden. Vi ser hur det skapas ett arrogant och uppsvällt byråkratiskt maskineri, helt obundet av konstitutionens maktbalans.
"Det är en skrämmande verklighet att CIA och Pentagon är vår regering medan kongressen har reducerats till en diskussionsklubb."
"Man kan naturligtvis inte upptäcka denna utveckling mot fascism bara genom att se sig omkring i förbigående. Man kan inte leta efter sådana välbekanta kännetecken som hakkors. De kommer inte att finnas här. Vi kommer inte att bygga några Dachau eller Auschwitz. Massmedias slipade manipulering skapar ett mentalt koncentrationsläger (a concentration tamp of the mind) som är långt mer effektivt för att hålla folket i schack."
"Jag har nu fått klart för mig att Washington anser att vilseledande och manipulationer tillhör ämbetets privilegier."
"Huey Long (guvernör och senator från Louisiana på 30-talet) lär en gång ha sagt att fascismen kommer till Amerika i form av antifascism. Jag är rädd, utifrån min egen erfarenhet, att fascismen kommer till Amerika i form av hänvisningar till den nationella säkerheten." Mer information om Garrison och Kennedymordet finns i Riktpunkt 2.2002.

Nästa steg mot fascism
Vi har flera gånger skrivit i Riktpunkt om att en ny och högre form av fascism håller på att etableras. Bland dess främsta tecken är ett upphörande av den traditionella borgerliga demokratin samtidigt med en institutionalisering av samarbetet mellan kapitalet och staten på en högre nivå. Detta är tydligt idag i USA och EU.
Precis som Garrison sade har den nationella säkerheten - "kriget mot terrorismen" - blivit den främsta förevändningen för en demontering av demokratiska rättigheter och rättsstaten. Den s k Patriot Act I som godtogs av kongressen i USA efter händelserna den 11 september, praktiskt tagit utan diskussion, är ett bra exempel. Den nya lagstiftningen sätter viktiga delar av USA:s grundlag ur spel, i synnerhet de som ger folket skydd från godtyckligt frihetsberövande samt rätt till att välja advokat, förhöra vittne och kräva en öppen rättegång. En modell för denna typ av lagstiftning är förstås den illegala s k tribunalen för krigsförbrytelser i den forna Jugoslavien.
I höst har Bush faktiskt hänvisat till den 11 september när det gällt allt från finansiering av valkampanjer, sänkning av skatten på aktieutdelning, arbetslöshet, statens budgetunderskott, säkerhet på flygplatser, Afghanistan,
och hans företagsvänlig energipolitik till hur länge ockupationen av Irak skall pågå, hur mycket den skall kosta och hur många amerikanska soldater och irakier som har dödats.
Och nu kommer nästa steg i förberedandet av en öppet fascistiskt stat. General Tommy Franks intervjuades nyligen av en tidskrift som heter CigarAficionado (ung. Cigarentusiasten). Franks ledde kriget mot Irak 1991. Han var också chef för USA:s militära centralkommando den 11 september 2001.
Franks förklarade att "det värsta som kan hända" är om "terroristerna" skulle använda biologiska eller kemiska vapen eller kärnvapen och orsaka många dödsfall.
Om detta skulle hända "kommer västvärlden, den fria världen, att förlora vad den
håller mest kär, d v s friheten som vi har sett i ett par hundra år i detta underbara experiment som vi kallar för demokrati (undertecknads kursivering)."
Sedan berättar han om "de praktiska konsekvenserna" av ett sådant angrepp. "Ett terroristangrepp som orsakar många dödsfall i västvärlden - kanske i USA - skulle leda till att vår befolkning ifrågasätter vår egen grundlag och börjar militarisera vårt land för att undvika en upprepning av en liknande händelse med massiva dödsfall. Och detta skulle i själva verket vara inledningen till att vår grundlag faller bort (undertecknads kursivering)". I klartext: I en obestämd framtid kommer "terroristerna" att angripa ett mål inom USA eller EU och orsaka många dödsfall. Detta blir slutet på "experimentet i demokrati", eftersom en militärregim måste ta över i Washington - uppmanade av "vår befolkning" förstås - för att garantera nationens säkerhet. Och eftersom EU följer, eller försöka följa, i USA:s led så kommer vi att höra samma argumenten här.
Man minns den amerikanske överste som, sedan hans förband hade ödelagt en by i Vietnam, sa: "Vi måste förstöra byn för att kunna rädda den".
Troligtvis skulle ett liknande uttalande från en högt uppsatt svensk militär orsaka offentliga krav t o m från SVT på att statsministern skulle dementera ett eventuellt avskaffande av vad som finns kvar av den svenska grundlagen. Men i USA har massmedier varit tysta om Franks utspel.
Jag är inte så säker på att det bli lätt att fullfölja en sådan statskupp i USA. Men det finns en uppenbar och stor risk att den kunde lyckas. Därför bör Franks uttalande få största möjliga uppmärksamhet i Sverige. Riktpunkts ledare bör skicka korta insändare till sina lokaltidningar som ett led i detta. Även den svenska fredsrörelsen bör inse att faran om den nya fascismen är idag större än någonsin.
P C