Godmorgon IKEA - adjö PDS!

I veckan öppnade Ikea ännu ett varuhus i Berlin. På företagets reklamplancher står det att Berlin, men sina tre Ikea-varuhus, nu är Sveriges hemliga huvudstad. Så det var bara konsekvent att tyska studenter, som sedan fyra veckor tillbaka strejkar mot besparingar på Berlins tre universitet, på öppningsdagen sökte ”utbildningsasyl i studieparadiset Sverige”. I Sverige, säger studenterna, spenderas 7,7 procent av BNP på utbildning, medan det i Tyskland bara är 4,7 procent. En grupp studenter stormade möbelhusets sängavdelning för att där drömma studie-mardrömmar. Åter andra målade om och auktionerade bort 50 ”läro”stolar, lika många som de institut på universiteten som skall stängas på grund av nedskärningarna.

Men det var inte den enda aktionen mot neddragningarna. Sedan tre veckor tillbaka sittstrejkar man på Berlins gator och skapar trafikkaos. 20 000 deltog i ett demonstrationståg. Studenterna har försökt storma rådhuset, professorer föreläser dygnet rund på öppen plats. Man har stoppat spar-strumpor, burit likkistor genom staden och begravt framtidstron, sprungit omkring naken och frysande som kyrkråttor och tiggt i Berlins rika förorter.
Man har också hållit presskonferenser i kultur- och vetenskapsgsministerns kontor och ockuperat PDS-partihuset i ett dygn.
PDS (Demokratiska Socialismens Parti), som är efterföljaren efter DDR:s kommunistiska parti, regerar i Berlin sedan knappt ett år tillsammans med socialdemokraterna. Istället för att opponera mot besparingarna och försöka påvisa att det finns rikedom i samhället att fördela, sysslar partiet i dessa dagar med att försöka fördela stadens fattigdom på ett ”rättvist” sätt. PDS-kamraterna blev därför mycket besvikna när de ockuperande studenter efter 24 timmars diskussioner lämnade partihuset och meddelade pressen att de demokratiska socialisterna inte är studenternas bundsförvanter i kampen. PDS kände sig missförstått eftersom partiet inte bär skulden till de hål i budgeten som man nu har som främsta mål att fylla igen. Vetenskapsministern, även han från PDS, anklagade studenterna t o m för att inte tänka samhällsekonomiskt. Enligt ministern, som tydligen glömt all den marxistiska universitetsutbildning han en gång i tiden fått i DDR, lider studenterna av kommunistiska rikedomsutopier.

Men vad är det som egentligen har hänt?
Berlin är en av Tysklands fattigaste städer. Sedan återföreningen av staden har de flesta subventioner som Berlin-hälfterna fått av respektive system pga stadens historiska roll fallit bort. En rad skandaler, främst en bankskandal där Berlins lokala politiker spekulerat i fastigheter, har försämrat situationen etter mera. Ingen politiker har fällts för sina kriminella handlingar, men i Berlin stängs nu en mängd sociala inrättningar för att betala notan.
Stadens så kallade röd-röda regering, bestående av PDS och Sossar, har som första delstatsregering lämnat de kollektivavtal som finns för de kommunalanställda i Tyskland. PDS har bland annat röstat för höjda dagisavgifter och nu, senast, för en nedskärning med 75 miljoner Euro (ca. 700 miljoner kr) på stadens tre universitet.
För tillfället pluggar 135 000 studenter i Berlin. De delar på 85 000 officiellt finansierade studieplatser. Tre fjärdedelar av studenterna jobbar vid sidan om sina studier då endast 20 procent får någon slags ekonomisk hjälp från staten. I och med att allt fler studenter är tvungna att jobba vid sidan om förlängs deras studietid. Berlins regering har därför bestämt att studenter som inte hinner med sina studier inom en viss tid skall betala straffavgifter. Den socialdemokratiska borgmästaren favoriserar en modell där alla betalar studieavgifter på omkring 1 000 Euro (ca 9 000 kr) per år från första början. Det är meningen att fattiga studenter, liksom i USA, skall få ett slags stipendium. I Tyskland studerar redan nu endast 10 procent barn ur lägre skikt.
Berlins professorstjänster har halverats under de senaste 10 åren.
Berlin-studenternas protest har fått mycket uppmärksamhet i pressen, inte minst pga de många kreativa uppslagen. Även i andra tyska städer hålls för tillfället omröstningar bland studenterna om man skall ansluta sig till strejken. Studieavgifter hotar på alla håll.
Så långt så gott.
Men: Berlin har under de senaste 15 åren upplevt tre stora strejker. Alla avbröts så småningom när politikerna gjort vissa eftergifter. Det återstår att se om studenterna uppfattar de besparingar som nu drabbar dem som en engångsföreteelse eller om de ser sig som en del av samhället där det sparas på alla sociala områden.
Bland studenterna diskuteras om man bör vara pragmatisk eller vara radikal i sina krav. Det finns en rädsla att skrämma bort de studenter som är rädda för alltför samhällskritiska bedömningar. Åter andra vill helt enkelt bli klara med sina studier och struntar i de studenter som kommer att få en försämrad studiesituation. Men det finns även positiva utvecklingar. Nätverk har grundats tillsammans med arbetslösa och fackföreningar.
Enligt en opinionsundersökning i tidningen Berliner Tagesspiegel anser 83 procent av befolkningen att studenternas protester är berättigade.
Det återstår att se om studenterna håller vad de lovat . ”Julen skall inte bli en fredens fest”
Jana Hagel