Byggnads laddar för avtalsstrid

Nu är det ca tre månader kvar av innevarande avtalsperiod och därför är förberedelserna för nästa avtalsperiod i full gång.
LO centralt har låtit meddela att den här gången är det de lågavlönades tur och att stå i centrum. Det är ett budskap från LO-ledningen som under normala betingelser skulle glädja landets alla lågavlönade inte minst då LO:s kvinnor.
Men nu är den faktiska verkligheten så att LO:s mest lågavlönade borde darra av skräck inför ett dylikt ställningstagande från LO. Ty det är ju så att varje gång LO-ledning påtalat att det är de lågavlönade kvinnorna som skall ha mest så har nämnda grupp fått minst, om de överhuvudtaget fått något alls. Förra gången det begav sig blev ju som bekant Kommunals medlemmar grundlurade så till den milda grad att de t o m drog ut i strejk för vad de trodde hela LO-kollektivets gemensamma uppfattning om att just de lågavlönade kvinnorna skulle få sitt. Vidare gjorde man misstaget att tro att s-politikernas ständiga mantra om vård och skola var allvar, vilket det visade sig inte vara utan bara helt vanligt unket valfläsk.
Handelsanställdas förbund, det andra kvinnoförbundet, d.v.s. låglöneförbundet, och dess medlemmar måste också ta sig en rejäl funderare över upplägget inför den kommande avtalsrörelsen. Handels medlemmar måste en gång för alla klargöra sin förbundslednings svekfulla och obegripliga uppträdande under kommunalstrejken. Det kan väl ändå inte vara så enkelt att Handels ledning inför Kommunals exempel på krafttag kände sig och sin enorma passivitet under minst 20 år totalt avslöjade och därmed kände sig själva hotade av en kommunalframgång och därför valde att försöka sabotera Kommunals strejk. Är det så har Handels medlemmar en allvarlig och stor uppgift framför sig.
När det gäller Byggnads så inledds nuvarande avtalsperiod med en tvådagars strejk där BI (Byggindustrin) totalkapitulerade, ja man gav sig faktiskt på alla punkter och ett avtal på tre år blev undertecknat.
Det var ett avtal och en avtalsstrid som för den oinvigde kan te sig märklig då det aldrig handlade om pengar utan om rätten till att behålla nuvarande löneform, d.v.s. lagackord med lika lön för alla inom samma arbetslag och den lokala fackliga lokalorganisationens (avdelningens) förhandlingsrätt. Enligt BI:s ledning var den fackliga organisationen en onödig tredje part som förhindrade byggföretagen att förhandla direkt med sina medarbetare.
En av många förklaringar som BI lämnade när man gav upp förra gången var att byggnads-arbetarna var rädda för Byggnads ledning och därför inte vågade säga ifrån trots att man i grund och botten ville slippa facket.
En del lokala platschefer tog för tre år sedan sin roll på stort allvar att man agerade rent löjeväckande då man helt plötsligt kände att äntligen är vi på väg tillbaka till 30-talet. En sådan platschef fanns på Peabs arbetsplats i Hammarbystrand i Stockholm. Nämnda plats-chef visste att Byggnads förre förbundsordförande Ove Bengtsberg skulle besöka arbetsplatsen. Inför besöket hade byggnadsarbetarna gjort i ordning ett stort tält där mötet skulle hållas, i händelse av dåligt väder skulle man vara under tak. Då tog platschefen saken i egna händer och beordrade en inhyrd lastmaskinförare att parkera sin lastmaskin i tältet för att sedan ta betald långlunch. Platschefen trodde alltså att genom att parkera en lastmaskin i tältet så skulle ett fackligt möte arrangerat av byggnadsarbetare stoppas. Effekten blev totala motsatsen då Ove Bengtsberg helt enkelt klättrade upp på lastmaskinen och mötet kunde därefter genomföras.
Ingen ansvarig inom Byggnadsarbetareförbundet tror att den kapitulation som BI gjorde förra gången var för evigt, nej tvärtom är man fullständigt övertygad om att BI under de tre år som nu gått inte gjort annat än att slipa sina knivar inför den strid som skall avgöras under 2004-års förhandlingar.
Byggnadsarbetareförbundet har därför inför avtalsrörelsen vidtagit åtgärder som inte är av traditionell typ.
Bl a har Byggnads redan nu, vilket är mycket ovanligt, bett de olika avdelningarna ute i landet att utse lämpliga objekt som kan tas ut i en eventuell strejk. Man förbereder sig alltså på det värsta. Vidare kommer det under december 2003 – januari -2004 att hållas en rad seminarier på lokal nivå där Byggnads förhandlingsledning vill träffa det lokala byggfolket för att stämma av stämningarna. Till dessa seminarier är alla medlemmar inbjudna, det enda som krävs är medlemskap i Byggnads för att delta. I händelse av strejk är det ett faktum att det ofta, för att inte säga alltid, blir fel när medlemmarna är hänvisade till allmänna media, d.v.s. press och tv, för att veta vad som händer. Därför har Byggnads redan nu skissat upp och vidtalat folk för att ingå i en informationsgrupp vars enda uppdrag är att ständigt hålla byggnadsarbetarna korrekt informerade om vad som händer.
Man kan alltså lugnt säga att Byggnads förbundsledning är beredda på det värsta och man har inga som helst planer på att vika sig.
När det gäller en kommande avtalsrörelses direkt ekonomiska utfall är det lite mer komplicerat då avtalets huvudlöneform anges som ackord, åtminstone när det gäller nuvarande avtal. Ackord är ju en prestationslön vilket innebär att det mellan olika objekt kan bli en viss lönespridning beroende på olika förutsättningar mm. Men helt klart är i alla fall att Byggnads kongress 2002 vid behandlingen av lönepolitiken slog fast att byggnadsarbetarnas löner i förhållande till industriarbetarlönerna skall vara 120 procent.
Lars Lundberg