CHILES NUVARANDE ÖB HAR KRÄNKT DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA

Under åren som följde efter militärkuppen 1973 blev Chiles nuvarande ÖB, Juan Emilio Cheyre Espinoza, ökänd för sin brutalitet i städerna La Serena och Coquimbo i norra Chile. En av Cheyres tortyroffer på Arica-regementet i La Serena var min far, Sergio Ramírez Saavedra. Det är därför min moraliska plikt att återge på svenska följande text som min far skrev några månader före sin död.
Vania Ramírez León

Trots upprepade anklagelser om delaktighet i brott mot de mänskliga rättigheterna har Chiles nuvarande ÖB, Juan Emilio Cheyre Espinoza, inte ens blivit kallad till förhör om dessa brott. Här följer en skildring över sådant som Cheyre var delaktig i.

BARNAMORD

Rodrigo Palma Moraga och Jimmy Christie Bossy, var 8 respektive 9 år gamla då de sköts till döds av en militärpatrull som vaktade gasledningar i anslutning till ett bostadsområde i La Herradura (Coquimbo). Anhöriga till barnen har nu förgäves inlett en rättslig process mot den dåvarande kommendanten på Arica-regementet, Ariosto Lapostol Orrego, och dennes dåvarande adjutant, Juan Emilio Cheyre Espinoza.

Den 24 december 1973 lekte barnen i närheten av gasledningarna. Då de inte kom hem på kvällen började anhöriga och grannar att leta efter dem. När de anlände till gasledningarna blev barnens pappor gripna av en militärpatrull från Arica-regementet. De hotades till livet och torterades. En tid senare återfanns barnens kvarlevor på en plats där man letat vid upprepade tillfällen. Enligt muntlig information till föräldrarna hade barnen blivit skjutna, och den rättsmedicinska undersökningen visade fynd efter ammunition som endast militären hade tillgång till. Ingen läkare vågade dock skriva något sådant på dödsbevisen, där det stod att läsa ’dödsorsak okänd’.

VITTNESMÅL FRÅN DE EGNA LEDEN

Pedro Rodríguez Bustos, f.d. officer, vittnade 1999 inför domare Juan Guzmán om sin tid på Arica-regementet. Han beskrev bl.a. avrättningarna på José Rodríguez Torres och dennes son, José Rodríguez Acosta, i november 1973:”… den unge mannen (Rodríguez Acosta) förhördes och avrättades på Arica-regementet, man förklarade att han försökte fly under pågående fångtransport, och att han därför dödades under flykten, vilket inte är sant… vid fångtransporterna som jag bevittnade eller övervakade på den tiden hade fångarna ögonbindel och handfängsel…”. Fadern uppsökte regementet för att ta reda på vad som hänt sonen. Han greps och avrättades dagen därpå.

I sitt vittnesmål avslöjade Pedro Rodríguez Bustos även vad som hände med argentinaren Bernardo Lejderman Konoyoica och mexikanskan María Avalos Castañeda: ”En informatör kom till Arica-regementets underrättelseavdelning och påstod att det här paret tänkte lämna landet med vapen och sprängmedel. (…) Vi fick reda på att de inte bjudit på något motstånd utan avrättades. Till den allmänna opinionen sade man att de begått självmord. (…) Dessa händelser måste ha varit kända för regementets kommendant, Ariosto Lapostol Orrego, eftersom alla order till den verkställande militära enheten utgick från honom”. Lapostols dåvarande adjutant, löjtnant Juan Emilio Cheyre Espinoza, hade också tillgång till denna information.

Listan på övergrepp fortsätter. Två av Rodríguez Bustos’ kamrater från den tiden (underlöjtnanterna Guillermo Raby Arancibia och Julio Lafourcade Jiménez) berättade för honom om Dödskaravanens framfart i La Serena. I början av oktober 1973 anlände en helikopter till staden, i den befann sig general Sergio Arellano Stark tillsammans med övriga ’karavanmedlemmar’ (Pedro Espinoza, Armando Fernández Larios, Marcelo Moren Brito, Sergio Arredondo och Juan Chiminelli). Arellano Stark tillkallade Arica-regementets kommendant, Ariosto Lapostol Orrego: ”… Arellano gav omedelbara order om att gå igenom de tyngsta anklagelseakterna”. Den militära åklagaren, ”en major vid karabinjärerna med efternamn Cazanga”, lämnade alla uppgifter till Arellano Stark som sammankallade kommendant Lapostol och dennes adjutant, Cheyre. Beslut fattades om att hämta 15 politiska fångar från stadsfängelset:”… de blev förda till skyttebanan, vid foten av berget”. En plats dit Arellano Stark sammankallat sina män (’karavanmedlemmarna’) och regementets samtliga officerare. De sistnämnda ”fick agera exekutionspluton, och avrättade de 15 fångarna. (…) Arellano Stark gav order till regementets officerare om att gå omedelbart fram till varje avrättad och tilldela ett nådaskott om så behövdes…” I listan över officerare som tilldelade nådaskotten återfinner vi Juan Emilio Cheyre Espinoza.

Uppgifterna om Dödskaravanen bekräftas av journalisten Jorge Escalante Arellano i boken ’Uppdraget var att döda. Åtalet mot Karavanen Pinochet-Arellano’ (2000): ”Ariosto Lapostol förde general Arellano till det lilla kontoret där militäråklagaren, major Manuel Cazanga Pereira, höll till. (…) De slog sig ned i kommendantens kontor med fångarnas uppgifter. Med dem fanns också åklagare Cazanga, kommendant Lapostols adjutant, löjtnant Juan Emilio Cheyre Espinoza, och major Marcelo Moren Brito…”. Alla dessa män var med om att utarbeta listan på vilka som skulle avrättas. ”General Sergio Arellano var den som gav regementets officerare order om att tilldela nådaskott. Det framgick sedan att kapten Mario Vargas behandlades illa av general Arellano Stark, eftersom han vägrade skjuta på fången som han fått tilldelad. (…) Officerarna som deltog var följande: kapten Mario Vargas Maguiles, löjtnant Juan Emilio Cheyre Espinoza, löjtnant Jaime Ojeda Torrent, underlöjtnant Hernán Valdebenito Bugman, underlöjtnant Mario Larenas Carmona, underlöjtnant Guillermo Raby Arancibia, underlöjtnant Julio Lafourcade Jiménez, major med efternamn Délano och major Guido Díaz Pacci…”. Texten undanröjer alla eventuella tvivel om Cheyres delaktighet i morden: ”Kommendant Lapostol gav order till sin adjutant, löjtnant Juan Emilio Cheyre Espinoza, om att uppsöka redaktionen för lokaltidningen El Día och ge order om att man dagen därpå, onsdagen den 17 oktober, skulle publicera på första sidan en militär kungörelse angående de 15 fångarnas död ’genom arkebusering’”. Efter det att brotten begåtts begravde man offren: ”.. Tisdagen den 16 oktober 1973 anlände ett militärfordon och en piket under kapten Vargas ledning till kyrkogården för att följa kommendant Lapostols order (…) de femton kropparna kastades ner i en gemensam grav… kalk ströddes över liken…”

”HAN FÖRSTÖRDE VÅRA LIV”

I Escalantes bok finns det ytterligare uppgifter om Cheyres brott mot de mänskliga rättigheterna: ”Fyra dagar innan han mördades på Arica-regementets skyttebana, den 12 oktober 1973, fälldes en militär dom i La Serena i ärendet 4-73 mot den regionale facklige ledaren och medlemmen i MAPU-partiet, Carlos Alcayaga Varela, som dömdes till 20 års fängelse (…) Militärrådet som fällde domen leddes av kommendant Ariosto Lapostol, övriga medlemmar var kommendant Oscar Arraigada, major Tomás Manríquez, kapten Mario Vargas Maguiles, löjtnant Juan Emilio Cheyre Espinoza samt tjänstemännen Francisco Alvarez och Florencio Bonilla”.

Slutligen har vi vittnesmålet från Eliana Rodríguez Dubó, som greps den 6 oktober 1973 av löjtnant Cheyre, två officerare och en piket soldater som anlände till hennes bostad. Hon fördes till Arica-regementet: ”De våldtog mig och gav mig elchocker över hela kroppen (…) Personerna som torterade mig var desamma som våldförde sig på mitt hem och grep mig. De utgjorde tortyrenheten: Cheyre, Polanco, Ojeda och Pincetti Gac…”. Då journalisten Arnaldo Pérez från tidningen El Siglo (N 1080) ställde frågan ’Vad anser Ni om att Cheyre i dag är landets nye ÖB?’, blev Elianas svar: ” I mitt tycke är det verkligen fasansfullt att en så vidrig varelse som han kan leda Chiles armé. Visserligen har Pinochet gjort samma sak, så man blir inte förvånad. Men det är äckligt. Jag vet inte när armén kommer att lyckas plocka bort alla dessa brottslingar… Han förstörde våra liv”.
Sergio Ramírez Saavedra