DEMOKRATISK REVOLT

EMU-valet i Sverige blev en demokratisk folkseger över makteliten och etablissemanget.
Inslagen i detta val inrymde dramatik och överraskningar av sällan skådat slag. Makteliten och etablissemangets inledning inför valet innehöll framför allt skrämseltaktik med maktberusad arrogans , där Göran Persson var den store regissören. Hans utspel och uttryck kommer mest troligt att bli en klassiker.
Citat: Blir det ”nej” så ska det röstas till det blir ”ja!” De statsråd och statssekreterare som propagerade för nej riskerar avsked – detta är några av de grova grodor som lämnat den Perssonska käften. Han avslutade sin retorik vid valvakan med att, efter den svidande förlusten, säga ”nu lägger vi detta bakom oss, sluter leden och går vidare”, förblindad av en arrogans och maktfullkomlighet som inte gav något intryck av någon attitydförändring hos Persson samt total avsaknad av lyhördhet som kanske berodde på den stora besvikelsen som han öppet visade.

Det här valet visade också i vilken otakt verkligheten är i förhållande till riksdagens sammansättning där drygt 70procent av riksdagsledamöterna är EU/EURO-anhängare och där folket med ca 15procent övervikt är motståndare till riksdagsmajoritetens uppfattning.
Ja-sidan i valet hade uppbådat allt som fanns av maktorganisationer samt gräddan av prominenta personer från fackföreningar till svenskt näringsliv varvat med framför allt finska företagsföreträdare, ministrar och framstående artister, t ex Arja Sajonmaa ,i kampen för ett JA till Euron. Pengar saknades inte till propagandamaterial som affischer och annonser.
Majoriteten av svenska folket gick dock inte i fällan. Högervridningen i politiken avslöjades – den politik som inleddes med att statsminister Ingvar Karlsson och finansminister Kjell-Olof Feldt lurade svenska folket in i EU i slutet av 80-talet.Den nedrustning av välfärden som därmed inleddes och som pågått i snart 20 år och där demokratiskt folkmaktsinflytande urholkats till oigenkännlighet fick slutligen majoriteten av svenskarna att säga STOPP nu.

Besvikelsen över valresultatet var naturligtvis stor hos den svenska gräddan och denna besvikelse gav Lars Leijonborg, folkpartiet, bäst uttryck för då han anklagade arbetarrörelsen för oansvarighet. Man måste självklart fråga sig vad Lars Leijonborg har för intressen i arbetarrörelsen? Även Göran Persson – samarbetspartner i den gemensamma sängen – miste mycket av sin borgerligt uttalade popularitet. Lars Leijonborg framhöll slutligen i sin besvikelse betydelsen av en ny regeringspolitik efter valet 2006 som ska ge borgerlig seger!
Är det någon som överhuvudtaget kan föreställa sig att denna nya regering skulle vara en regering för svenska folket? Erfarenheterna torde avskräcka.

Det bästa med detta val var självklart det rungande ”NEJ” till Euron men självklart också det höga valdeltagandet som var ett gott tecken. Trots förklarlig uppgivenhet och pyrande politikerförakt visade svenska folket att den demokratiska makten skall utgå från folket och inte från det maktkorrumperade etablissemanget i slutna direktörsrum och hemliga banksystem som hade blivit resultatet om inte svenska folket gjort sina avslöjanden.

Bror Wennström