En tradition

Sjunde Kavalleriet i USA:s armé inrättades 1866 för att eskortera guldgrävare, lantmätare, affärsmän och andra kolonisatörer. Regementet blev snabbt beryktat för sin skoningslösa slakt på indianerna, särskilt under general George Armstrong Custers befäl.

Den 25 juni 1876 utkämpades slaget vid Little Big Horn. Sjunde Kavalleriet led då ett svårt nederlag mot de förenade siouxindianerna, med ledare som Crazy Horse och Sitting Bull. General Custer stupade.

Fjorton år senare – efter mordet på Sitting Bull som sköts i ryggen av polisen när han återkom från landsflykt i Kanada – bestämde sig några stammar siouxindianer för att lämna det reservat där de hölls och återvända till det land de fördrivits från i Syd-Dakota. Den 28 december 1890 påträffades omkring 350 indianer, mer än hälften var kvinnor och barn, av Sjunde Kavalleriet vid byn Wounded Knee. De omringades av soldaterna. De visade vit fredsflagg och de flesta gick med på att tas till fånga och återföras till reservatet. Sedan militären hade avväpnat dem inledde man emellertid en urskillningslös massaker. Byn besköts systematiskt med artilleri och splittergranater. De som flydde mejades ner. På mindre än en timme dödades fler än 200 indianer, bland dem ett sextiotal kvinnor och barn som försökte gömma sig i en ravin. Kropparna slängdes sedan i massgravar. USA:s regering tillkännagav efteråt att ”största omsorg visats för att undvika onödigt dödande av kvinnor och barn”. Kongressen delade ut tjugotre tapperhetsmedaljer för Sjunde Kavalleriets ”seger”. Många ansåg massakern vara en hämnd för Little Big Horn.

Indianerna kämpar alltjämt för att medaljerna skall återkallas och att den amerikanska regeringen officiellt skall ta avstånd från massakern i Wounded Knee 1890.

Sjunde Kavalleriet utökade sin historia av mord på civila i Korea och Vietnam och är fortfarande aktivt.

När USA angrep Irak i mars 2003 var det Sjunde Kavalleriet som gick i spetsen för invasionen. Sjunde Kavalleriet ledde redan från början slakten på försvarslösa irakiska soldater och civila.

I motsats till vad TV försöker få oss att tro är illdåd som dessa inte bara enskilda soldaters okontrollerade brottsliga övergrepp i strid med krigets lagar. De är i själva verket ofta ett led i en självmedveten tradition.

DM-GM