(V)-partiet

Vänsterpartiet samlas i februari nästa år till kongress. Där skall man ta ställning till ett nytt partiprogram. Lena Mellin i Aftonbladet har gjort en analys av det programförslag som presenteras. Det hon konstaterar och frågar sig är om v-partiet utvecklas till en samling ”pragmatiska realister eller undfallande veklingar”.
Några axplock från dagens partiprogram och de nya förslagen angående EU: Formuleringen ”Vänsterpartiet är motståndare till svensk EU-medlemskap och arbetar för ett svenskt utträde” ersätts av ”Vi representerar folkomröstningen”.
Angående bankerna: ”Olika former av samhälleligt ägande skall dominera inom bank- och kreditsektorn” ersätts av ”det samhälleliga inflytandet över investeringar och kreditgivning stärks”.
Det är tydligt att v-partiet genomgår en fortsättning av sitt ”reningsbad” för att bli salongs- och regeringsfärdigt hos det politiska etablissemanget i Sverige.
C-H Hermanssons långsiktiga arbete, som inleddes redan på1960-talet, börjar ge resultat. Då bytte partiet namn till VPK, sen har ”byktvätten” fortsatt oförtrutet med att man lyckades befria partiet ifrån det förtretliga K:et och blev ett slätstryket V-parti.
Nu förväntar man sig i den fortsatta uppgörelsen med sitt förflutna att även V:et ifrån partinamnet tas bort och det som kvarstår är rätt och slätt namnet PARTIET.
Det här luktar lång väg den nya LIBERALISM som inrymmer det mesta av det svenska politiska etablissemanget och som i sin förlängning kan utvecklas till samma tvåpartisystem med republikaner och demokrater som ”demokratins” s.k. föregångsland USA ger uttryck för och där domstolarna fastställer valresultaten.
Bror Wennström